Närodlat och det rosa fluffet

“Förut var det eko som var trenden, nu är det närodlat som gäller.”

Det slår DN fast i sin artikel om närodlat som växande trend. Förutom att man kan ifrågasätta hur stor trenden egentligen är, det här handlar ändå om en livsmedelsförsäljning på marginalen om vi tittar på vår totala livsmedelsmarknad, så är ändå den stora frågan – vad är egentligen närodlat?

I själva begreppet ligger att maten ska vara nära. Men vad är nära? Ja, i delar av Värmland och Jämtland är exempelvis Norge nära, i Skåne är det nära till Danmark och Tyskland, i Haparanda ligger inte Finland så långt bort, osv. Men det är inte det vi menar. Nära är framför allt svenskt. Och det är därför som Scan anser att närproducerat är allt kött som kommer från Sverige. Precis som närodlade grönsaker för det mesta också handlar om Sverige, eller rättare sagt Skåne. Såvida vi inte pratar potatis och bor i Stockholm, för då är det Gotland som gäller.

Närodlat, närproducerat och lokalproducerat är begreppen “für alle” och de används också så. De enda som har fått på tafsen var Doggy när de hävdade att deras enda hundmatsfabrik tillverkade närproducerad hundmat. Det gillade inte marknadsdomstolen.

Men annars är det fritt fram.

De enda som mig veterligen försökt sig på en definition är Bondens Marknad, som sätter 25 mils radie som gräns. Det är ett rätt stort område. För en bondemarknad i Göteborg innebär det att maten kan komma från delar av Skåne, Småland och även Oslo.

Man kan givetvis hävda att nära handlar om något annat än avstånd. Att det handlar om att ha en närhet till matproduktionen, att själv se hur kotletterna och äggen har fötts upp, att känna förtroende för bonden bakom arbetet, färskhet, god smak osv. För olika studier har visat att det är precis detta som vi söker, men att det är ganska oklart om vi verkligen får något av det.

Var och en sitt eget varumärkes lyckas smed, men vi har ett problem om närproducerat per definition presenteras som något allmänt gott, inte minst ur miljöhänseende, utan att vi egentligen har en enda aning om vad det är. Risken finns att det leder till ännu mer misstroende mot en bransch som redan brottas med bristande trovärdighet.

Det finns en grupp växande konsumenter som söker efter något som kanske kan kallas för hederlig mat och även om vi ofta utmålas som korkade, trolösa och plånboksfixerade, så finns det nog ändå en gräns för hur länge vi kan födas med enbart rosa fluff.

 


5 Kommentarer to “Närodlat och det rosa fluffet”

  • Stefan som föredrar att vara anonym Säger:

    Det mesta är väl närodlat någonstans. Fast jag kan även fascineras av alla de värden som tillmäts det närodlade. Bl.a. miljövärden… Som om det skulle vara bättre för miljön att äta näruppfött kött än goda avokados från Israel och Chile.. Och det bäret vanhanteras dessutom av “kunniga” konsumenter som klämmer sönder dem till den milda grad att uppemot 40 procent får slängas i butik.

  • Anna Richert Säger:

    Hej! Klimatcertifieringsprojektet har en definition av närliggande gård:

    Närliggande gård är en gård som ligger inom ett sådant avstånd att återföring av stallgödsel kan bli aktuell för att skapa hållbara flöden av växtnäring och stallgödsel.

    Det här är ett rätt så kul sätt att komma åt frågan om att använda kväve som är inne i systemet istället för nytt kväve. Kanske lite svårt att kommunicera till konsument, men i alla fall ett steg på vägen.

    //Anna R

  • ann-helen Säger:

    Ja, men vad innebär det egentligen i klarspråk? För precis som du skriver så är det lite svårt att både kommunicera och förstå.

  • Markus Femling Säger:

    För mig, som jobbar med det här dagligen så är närodlat en defition somär hur bökig som helst. Som du skriver, för oss i Stockholm är potatis och rotfrukter från Gotland närodlat. Det tar ju bara några timmar med båten från Nynäs. Men jag upplever mer och mer det som du säger att vad vi egentligen vill är att maten har en tydlig avsändare, att producenten anges tydligt deklarerar sitt etiska, miljömässiga och kvalitetsmässiga tankesätt. Jag var igår och hälsade på en av sveriges största producenter av ekologisk mjölk. Han gör väldigt fina ostar också, men trots att alla produkterna är KRAV-godkända vill han hellre marknadsföra sina produkter under gårdsnamnet och förmedla sitt tankesätt om djurhållning, livsmedelsproduktion och svenskt lantbruk. Han säljer inte sina ostar för att dom är KRAV-märkta, han säljer sina ostar för att dom är bra och KRAV-märkningen är bara en konsekvens av hans sätt att förhålla sig till djurhållning. Jag tror mer på det, en tydlig avsändare är “nära”.

  • ann-helen Säger:

    Jag tror att konsumenter väljer “närproducerat” av en rad olika skäl, som att man vill ha en tydlig avsändare, småskalighet, lokala arbetstillfällen, miljön, färskhet/nyskördat/bättre smak, förtroende osv. Och det är inget fel i detta, problemet är bara att det är så många som surfar på närodlar-vågen och drar nytta av och tjänar pengar på den begreppsförvirring som råder. För ingen vet som sagt vad närodlat är.
    Jag vet vilken producent du syftar på och han är väldigt duktig. Vad han gör är att bygga ett varumärke och där är en certifiering som KRAV bara EN byggsten, inte oviktig sådan men självklart inte det som han frontar med.

Lämna en kommentar