Matlandsvision. Och verkligheten

I regeringens satsning på Matlandet Sverige utlovas 20 000 nya jobb, men  under den period som satsningen har pågått har i stället antalet arbetstillfällen inom lantbruket och livsmedelsindustrin minskat med cirka 10 000 jobb. Matlandet har alltså ännu inte rått på den pågående strukturrationaliseringen.

Exporten har visserligen under samma period ökat rätt kraftigt, men importen fortsätter samtidigt att stiga. Förra året exporterade vi livsmedel till ett värde av 54 miljarder kronor och importerade för 95 miljarder.

Så hur ska landsbygdsdepartementet egentligen vända trenden? När kommer de utlovade jobben? Och är verkligen Matlandet-satsningen rätt verktyg, eller borde regeringen i stället ägna sig åt att bedriva jordbrukspolitik på allvar?

Det är några av de saker som i dag ska diskuteras på Hushållningssällskapets Framtidsforum i Skara. Förutom landsbygdsminister Eskil Erlandsson, kommer även LRFs ordförande Helena Jonsson att delta i debatten och hon har all anledning att vara bekymrad, böndernas del av matmarknaden krymper allt mer.  Hon har tidigare kritiserat Matlandet för att mest handla om export och turism och tycker även man borde satsa mer på bredden och inte bara på eliten inom krogvärlden.

I debatten deltar även Peter Svensson, landsbygdsdirektör på Länsstyrelsen i Västra Götaland och Anna-Lena Brage som driver ett eget knäckebrödsbageri.

Mitt uppdrag är att som moderator försöka få lite fyr under debattgrytan. Återstår att se hur det går. I Matlandet Sverige sitter vi alla i knäet på varandra.


2 Kommentarer to “Matlandsvision. Och verkligheten”

  • Gunnar Rundgren Säger:

    Din fråga är väl retorisk: “Och är verkligen Matlandet-satsningen rätt verktyg, eller borde regeringen i stället ägna sig åt att bedriva jordbrukspolitik på allvar?”. Med EUs CAP så är utrymmet för svensk jordbrukspolitik inte så stort precis. De stora trenderna i jordbruket drivs av den konkurrensutsatta marknadens logik, profitintresse, externalisering av kostnader och billig energi. Verkliga förändringar kan därför bara komma genom att tackla dem, och inte genom gullipluttsaker som Matlandet. De är snarast ett HÅN!

  • ann-helen Säger:

    Ja, det är lite som eternellodling. För 20 år sedan skulle det rädda kvar kvinnorna på gården. Nu är det Matlandet som ska försöka rädda kvar några gårdar överhuvudtaget.

Lämna en kommentar