När plånboken styr

Svenskheten är något av lantbrukets och livsmedelsindustrins teddybjörn. Det gäller att värna det svenska – att äta svenskt kött, dricka svensk mjölk, se till de svenska bönderna, djuren och landskapet. Och visst, jag gör det gärna. Jag tycker det är värdefullt på många sätt att ha en matproduktion som inte ligger allt för långt bort,inte minst för att det ger oss en större möjlighet till insyn och kontroll. Men med jämna mellanrum ser vi att företagen själva har lite svårt att hålla kvar vid sin teddybjörn, när de upptäcker en ny, roligare leksak.

Senaste exemplet är Skånemejerier som under flera år har skällt på Den Store Elake Dansken, dvs Arla, och i stället lyft fram sig själva som det svenskaste av det svenska. Inte minst har de tongångarna hörts under Arlas övertagande av Milko. Men bara ett andetag senare kom beskedet förra veckan – Skånemejerier är beredda att sälja sig till franska Lactalis.

Mejeriföretaget är inte vilket som helst, det är efter uppköpet av italienska Parmalat, världens största mejeriföretag. Det är dessutom privatägt, till skillnad mot våra kooperativa mejeriföretag där varje medlem har en röst. Inget fel i det, men det är nog lite väl naivt av Skånemejerier att tro att en affär med Lactalis kommer att borga för att Skånemejeriers varumärken bevaras, det kommer helt att avgöras av vilken affärsstrategi Lactalis väljer och hur lönsamheten ser ut för de olika varumärkena. Vad Skånemejeriers bönder tycker kommer inte spela den minsta roll.

Det är mycket möjligt att Skånemejerier inte har något annat att välja på. Efter att ha sålt ut sitt verkliga kapital, guldkalven Pro Viva, och därefter gjort en rad vildvuxna satsningar på allt från diverse lokala mjölklinjer till att investera i Lindahls Mejeri, så är pengarna snart slut. Det är bara ironiskt att detta företag som så hårt har poängterat sin svenskhet, alldeles snart ingår i världens största globala mejeriföretag.

Vi konsumenter brukar anklagas för att vara styrda av plånboken när vi väljer något annat än svenskt. Vi kanske kan slippa det gnället nu?


7 Kommentarer to “När plånboken styr”

  • Pär Säger:

    Hej,

    Det är väl mer skånskheten som Skånemejerier har lyft fram!
    Men jag håller med dig, de är nog på väg mot en mindre katastrof med detta…
    Vart ska man som konsument sedan vända sig? Arla eller Lactalics, pest eller kolera…

  • Marcus Säger:

    Att varumärken kan komma att försvinna är väl inte så konstigt. Som ägare till Skånemejerier anser jag att icke lönsamma varumärken bör tas bort, och så tror jag att även Lactalis resonerar. Trots allt är Skånemejerier ett oehört stark varumärke i södra Sverige och detta är givetvis Lactalis medvetna om, men för att det ska vara starkt fodras det svensk mjölk till produkterna. Bör också påpeka att vi bönder inte heller idag har någon större, om ens någon påverkan när det gäller vilka varumärken som ska bestå. När det gäller Lindahls bidrar det starkt till vårt avräkningspris genom sin lönsamhet. Kan hålla med dig om att konsumenten själv ska välja vad den vill köpa och på senare tid ser vi alltmer att den väljer billigare produkter, därför ser jag denna affär som en möjlighet i stället för ett hot. Vi kommer nämligen att ha konkurrens om mjölkråvaran i Sverige, detta tack vare två stora mejerijättar.

  • Annika Säger:

    Jag tycker att det är viktigt att inte blanda ihop huruvida mjölken är svensk med ägarstrukturen. Så länge själva mjölken kommer från svenska gårdar, så har jag inga problem med att köpa mjölk från Skånemejerier eller Arla. Sedan är det förstås bra med mångfald och att gynna mindre svenska aktörer och där är det vi konsumenter som har makten. I många butiker hittar man nu flera alternativ från mindre mejerier som Hjordnära och Järna och mångfalden är större än någonsin. Det är dyrare, men som konsument har man alltid ett val. Om man konsumerar mindre mejeriprodukter, vilket dessutom vore bra för miljön, blir det inte dyrare i längden. Att Skånemejerier lyckats så bra och blivit uppköpta behöver inte bara vara negativt, det kan kanske ge hopp och drivkraft åt mindre aktörer som kämpar för att få sin verksamhet att gå ihop och stimulerar till att flera mindre aktörer vågar satsa? Förut fanns ju bara Arla. Det är kul att se att utbudet på svenska mejeriprodukter och hantverksmässigt gjorda ostar ökar i butikerna och att fler och fler är beredda att lägga en krona extra på genuin mat.

  • ann-helen Säger:

    Tack för din kommentar. Visst är det bra att det blir större konkurrens om mjölkråvaran när en annan gigant dyker upp på mejeriscenen, om det sedan är bra för Skånemejeriers bönder, det tror jag återstår att se. Lactalis har inte direkt gjort sig känt som några större bonde-kramare och att som Skånemejeriers ledning, säga att affären borgar för att varumärkena bevaras, det tycker jag är naivt. Allt handlar, precis som du skriver, om vilka varumärken som är lönsamma i framtiden. Det gäller oavsett vem som är ägare. Med tanke på den situation som Skånemejerier har hamnat i så har man nog heller inte så mycket att välja på, och det positiva är att man tar detta steg nu och inte väntar tills man hamnar i samma situation som Milko. Däremot kan jag inte låta bli att tycka att det är lite sorgligt. Skånemejerier hade alla möjligheter att lyckas, men man tappade bort sin affärsidén och splittrade i stället upp sig på en rad olika satsningar, där Lindahls, oavsett lönsamhet eller inte, är ett exempel.

  • ann-helen Säger:

    Tack för din kommentar. Jag tycker också att det är roligt att utbudet av mjölk från olika mejerier har ökat och jag hoppas verkligen att de små kommer att fortsätta att utvecklas och inte behöver skuggas alltför mycket av de stora. På senare tid har dock de små mejerierna haft det tufft och känt av konkurrensen när även de stora mejerierna har marknadsfört sig som lokala och “nära”. Men slutar de stora mejerierna att springa på den bollen, kan nog de små företagen få luft under vingarna igen.
    Nej man ska inte blanda ihop om mjölkens ursprung med ägarstruktur, men Skånemejeriers kommunikation har handlat väldigt mycket om att man är ett svenskt företag och Arla ett danskt/globalt företag, vilket visserligen är sant. Men då kan man inte låta bli att tycka att det är lite lustigt att detta företag, som så ivrigt propagerat för det svenska, låter sig köpas av världens största mejeriföretag.

  • Fest i ladugården i år? | ABSOLUTAGRONOM.SE Säger:

    [...] Anne-Helen Meyer von Bremen är lite mer kritisk på sin blogg och menar att det inte är så stor chans att Skånemejeriers svenska profil och varumärken [...]

  • Get REAL! Skapa JOBB, Stöd det inhemska JORDBRUKET, STOPPA Arlas (danska) MONOPOL och SLUTA vräka pengar till tyska banker och riskkapital! | Nemokrati Säger:

    [...] för Skånemejerier mot Arla för ett par år sedan känner sig uppenbarligen svikna.”, ATL2, Hungry & Angry – När plånboken styr – citat:” Mejeriföretaget är inte vilket som helst, det är efter uppköpet av italienska [...]

Lämna en kommentar