Tristare än konspirationsidéer

Nej, det är ingen stor komplott som ligger bakom Arlas fusion med Milko. Det finns ingen konspiration, regisserad av Arla och Konkurrensverket, som Gunnar Lindstedt låter antyda i dagens  Brännpunkt i Svenska Dagbladet.

Sanningen är betydligt värre än så. Orsaken till att Milko med snaran kring halsen tvingades be Arla att ta över verksamheten, är att Milkos ledning och ägare under lång tid inte har klarat av att sköta ekonomin. Snabba byten i strategier, liksom ett antal VD-byten skvallrar bara något om att Milko har haft problem under lång tid.

Milko-land har heller inte varit något lättskött pastorat. Vi pratar om ett område fyra gånger större än Danmark, med en mjölkvolym på 300 miljoner kg mjölk (hundra miljoner kg mindre än Skånemejerier som ändå verkar inom ett betydligt mer begränsat område) och med en överkapacitet på industrisidan med minst 25 procent.

Eller för att uttrycka det som en dansk Arlabonde sa förra gången som fusionsplanerna mellan Arla och Milko var på tapeten för några år sedan:

–          Hur intressant är det med ett område där det bor fler vargar än människor?

Det kan låta bryskt, men det säger något om svårigheten att få lönsamhet i ett så stort geografiskt område med så lite mjölkvolym som det ändå handlar om. Kanske är det helt enkelt inte möjligt.

För även om det sedan EU-inträdet och den stegvisa avregleringen av mejerimarknaden har rått en alltmer hårdnande konkurrens, inte bara från Arlas sida utan mellan alla mejeriföreningar, går det ändå inte att bortse från faktum: Milkos problem är Milkos egna och det går inte att skylla på Stora Stygga Arla.

Självklart kan man tycka att det är utomordentligt trist att se den pågående utvecklingen med allt färre och större företag, både inom jordbruket och livsmedelsindustrin. Men för att vända den utvecklingen krävs det en helt annan politik än den som förs i dag och en återreglering av marknaden och det är en åsikt som är politiskt omöjlig i dagens läge.  Frågan är om vi ens önskar oss den gamla tiden tillbaka, om vi tänker efter.


2 Kommentarer to “Tristare än konspirationsidéer”

  • Tommy Dahlin Säger:

    Återigen en intressant analys av fusionen AF/Milko
    Milkoland må va stort och glesbefolkat men faktum är att milkos kostnader att samlain all mjölk handlade på slutet om ca 20öre/l. Jag gissar att AF motsvarande kostnader ligger i häradet 15öre/l, alltså ingen dramatisk skillnad
    Det är billigt att frakta mjölk. Kanske alltför billigt. Förtjänstmöjligheten för AF att kunna utnyttja befintlig industrikapacitet är många gånger högre än fördyrade tranporter med milkos knappa 300mkg mjölkråvara

  • ann-helen Säger:

    Tack för din kommentar. Visst är det så att Milkos fall inte bara kan skyllas på de geografiska förutsättningarna, Norrmejerier har ju också stora avstånd, men de spelar ändå roll. Som vanligt handlar det om en rätt komplicerad bild och det stora ansvaret finns givetvis hos ledningen, framför allt den tidigare, och hos ägarna. Strategierna har avlöst varandra och under rätt lång tid höll man ett högt avräkningspris, högre än vad resultatet tillät, vilket man själva stolt deklarerade i pressmeddelande.

Lämna en kommentar