På farligt vatten
I senaste ATL säger LRFs ordförande Helena Johnsson att djurskyddslagen måste ändras så att den blir mer flexibel och djurägarna får mer frihet och större ansvar att sköta sin djur på bästa sätt. Likaså kritiserar hon tillämpningen av lagen och menar att bedömningen måste bli lika för alla, oavsett var man bor i landet.
Allt detta låter ju bra, mer frihet och ansvar för djurbönderna, mindre godtycke från myndighetsutövarnas sida. Samtidigt finns det något djupt oroande över detta, särskilt när man läser de högljudda kommentarer som följer på artikeln och även den övriga debatten i ämnet. Där hävdas att djurskyddsinspektörer är fanatiska djurrättsaktivister och veganer och att djurbönderna är rättslösa. Och själva djurskyddslagen är bara ett enda tokigt noll-åtta-påhitt som kom till för att göra sagotanten Astrid Lindgren glad på hennes 80-årsdag.
Jag ber bara en stilla bön att inte alltför många konsumenter följer denna debatt, för om de gör det så borde alla de lantbrukare som inte har några problem med djurskyddskontrollen, bli allvarligt bekymrade över den bild som nu sprids. Jag hoppas också att LRF, i sitt kommande arbete med djurskyddsfrågor, kommer att kryssa rätt och inte ge efter för den ibland huliganliknande debatten.
Sant är att den djurskyddslag som i dag gäller, symboliskt överlämnades av Ingvar Carlsson till Astrid Lindgren på hennes födelsedag, eftersom hon varit flitig i debatten om djuromsorg. Men sanningen är också att Lindgren var inte ensam. Det fanns en utbredd opinion som var kritisk till hur lantbrukets djur behandlades, som tyckte att det var barockt att kor inte fick beta, att höns satt instängda i burar, osv.
Och den opinionen är inte borta.
Jag är övertygad om att det sker övertramp när det gäller tillämpningen av djurskyddslagen. Det är också mycket möjligt att inspektionerna har blivit tuffare på senare tid och jag kan tänka mig att den omorganisation som skett inom djurskyddet har gjort att bedömningen ute i landet varierar och det är givetvis inte acceptabelt. Men flera av de röster som nu höjs i debatten verkar i grunden kritiska till djurskyddet och det är något helt annat. Att vara lantbrukare och djurskötare är inte vilket jobb som helst, det är ett av de mest ansvarsfulla och viktigaste arbeten som finns. Det handlar om ett yrke som är grunden för vår matproduktion och har en stor påverkan på miljön och vårt landskap, både bra och dålig beroende på hur lantbruket sköts. Dessutom innebär skötseln av djur ytterligare en ansvarsfull dimension.
Om det nu råder godtycke och rättsosäkerhet beträffande hur djurskyddslagen ska tillämpas, så måste man givetvis komma till rätta med detta. Men därifrån till att skälla all djurskyddskontroll av ondo, hota enskilda kontrollanter, ifrågasätta hela djurskyddslagen och allmänt bete sig som flåbusar – dit borde steget vara mycket långt.
Men det är det tyvärr inte.
Hur står det till i matlandet Sverige? Vem har makten över din matkasse? Vem betalar för maten och vem tjänar på det? Och var finns det goda korven?
January 19th, 2012 at 21:25
Jag håller helt med dig, vi konsumenter vill att vår mat ska ha det bra innan vi käkar upp den. Det finns en etisk fråga att ta hänsyn när det gäller djurhållning som inte är så lätt. Men en bra början är ändå att vi behandlar djuren så bra vi kan och att vi konsumenter betalar priset för bra djurhållning. Vill vi äta kött får vi vackert betala vad kött kostar. Vi ska betala och bönderna ska få betalt för sitt arbete att ta fram bra kött med en god djurhållning.
January 20th, 2012 at 00:28
Jag instämmer. Problemet är att vissa har så kort minne. en djurskandal på TV, så köper alla ekologiskt kött. 2 veckor senare är det glömt och då köper man det där storpacket köttfärs för 59,90 för det var ju ett så bra pris (som djuret fick betala)! Andra VILL inte veta, dom lever i förnekelse. Dom kanske till och med hittar argument för att förvara sitt konsumtion av massproducerat industrikött för att slippa må dåligt själva. Vanligt argument är att ekologiskt är bara fusk, det är inte bättre så varför betala för det. Tråkigt men sant!
January 20th, 2012 at 06:43
Suzanne och Annika, tack för era kommentarer.
Vårt minne är både kort. Och långt. Vi reagerar snabbt på skandaler, men sedan återvänder vi också rätt snart till vårt tidigare köpmönster. Men på sikt fylls vår oro på, en oro för att allt inte står rätt till när det gäller vår matproduktion. Jag tror aldrig att vi har varit så ängsliga för vår mat som vi är i dag.
Och den här oron är egentligen mycket allvarligare, för den drabbar till viss del även den produktion som försöker hålla en högre djuromsorg.
Sedan anser jag fortfarande att ett stort skäl till trögheten är att lantbruket och förädlingsföretagen, dvs mejerier och slakterier m fl, fortfarande är så ovilliga att marknadsföra ekologiskt eftersom man är rädd att det övriga lantbruket framstår i sämre dager. Och detta trots att bönderna faktiskt tjänar lite pengar på eko, så gäller ändå inte ekonomins lagar just i detta fall.
January 20th, 2012 at 12:34
Hej igen
Jag instämmer i att oron vad vi stoppar i oss aldrig har varit högre än idag, men jag tror inte det handlar så mycket om genuin omtanke om varken djuren eller miljön, utan många utgår ifrån ett själviskt perspektiv. Man vill inte ge sig själv eller sina barn besprutade grönsaker med massa gifter och man vill ha det ekologiska köttet eller naturbeteskött för att det är av bättre kvalitet, smakar godare och är hälsosammare osv. Man är livrädd för tillsatta E-nummer men bryr sig mindre om hur urprungsråvaran tagits fram.
January 21st, 2012 at 08:16
Jag tror att konsumenterna har många skäl till sin oron. Visserligen tror jag också hälsan har blivit ett starkare skäl, men omsorgen om djuren, klimathotet & miljön ligger ändå och tickar där i bakgrunden, det tycker jag att man märker rätt snart när man pratar med människor. Jag får ofta frågan om hur man ska äta för att det ska bli “rätt” och då handlar det alltid om ett bredare perspektiv än den egna hälsan.
January 21st, 2012 at 10:07
Jag är inte å säker på att den åsikt man har när ämnet diskuteras visar sig i de val man verkligen gör i praktiken. Att prata är en sak att handla en annan. Jag jobbar själv med ekologisk & klimatsmart mat och vi har från flera olika håll, fått rådet att trycka mindre på våra miljöargument i marknadsföringen och mer kommunicera ut vår kvalitet, vår goda mat och hälsofördelarna med mindre gifter i maten. Till och med specialister inom miljödriven affärsutveckling säger att miljöargumenten inte säljer, annat än kanske en liten klick av befolkningen, runt 10% som verkligen lever som dom lär. Men jag hoppas att du har rätt och att fler och fler blir genuina i det avseendet