Monthly Archives :

februari 2012

Det nya svarta vita
Det nya svarta vita 150 150 Ann-Helen von Bremen

Hömjölk är ordet på, kanske inte allas läppar, men rätt mångas ute i Europa. I alla fall när man pratar med europeiska mjölkproducenter. I flera länder gruffar man över låga priser och att skillnaden gentemot det konventionella mjölkpriset är alldeles för liten. I Tyskland, som är världens näst största ekologiska marknad efter USA och också motorn för utvecklingen i hela det ekologiska Europa, klagas det högt. Trots att Tyskland redan i dag importerar 15 procent av sin ekologiska mjölk, kommer inte marknaden att öka med mer än fem procent under detta år. Anledningen – för lågt pris på den ekologiska mjölken gör det ointressant för bönderna att ställa om.

Och det är här som hömjölken kommer in i bilden, för där ser man nämligen att handeln och konsumenterna är beredda att betala mera. Hömjölk är egentligen ett fånigt namn eftersom det handlar om alldeles vanlig mjölk, producerad på det viset som kor alltid har gjort innan man började hitta på att också utfodra dem med spannmål, raps, palmkärna, soja och andra baljväxter, bland annat. Och också innan man började ge dem ensilage, syrat gräs. Poängen med hömjölk är nämligen att det ska vara obehandlat gräs, sommartid genom att kon betar det själv och vintertid i form av hö.

Hur mycket business som nu ligger i hömjölken, återstår att se. Men fenomenet är intressant, särskilt som en utveckling mot en större andel gräs i fodret med stor sannolikhet skulle göra korna friskare än i dag. Många av deras problem med juver och klöver kallas ju för ”produktionssjukdomar” och hänger helt enkelt samman med att man kör korna för hårt – för mycket mat in och för mycket mjölk ut.

Hömjölk – kanske det nya svarta?

Vid fel köttgryta
Vid fel köttgryta 150 150 Ann-Helen von Bremen

Det finns en gräns för hur nära köttgrytorna även en kock kan vara. I alla fall om kocken råkar tillhöra den översta gräddan och köttgrytan är Mc Donalds, då kan inga Michelinstjärnor i världen rädda ens besudlade anseende.

Det är svårt att vistas ens några timmar i Tyskland utan att stöta på Alfons Schuhbecks nuna. Han är inte bara en av Tysklands mest kända kockar, han är överallt! Just nu rullar han återigen en serie matlagningsprogram på TV. Reser man med Deutsche Bahn är det Alfons Shuhbeck som har tagit fram menyn i restaurangvagnen .Befinner man sig dessutom i München är herr Schuhbecks närvaro nästan löjligt påtaglig i form av hans krogar, kryddbutiker, chokladbutik osv. Alfons har med andra ord ett finger, inte bara i såsen, utan i rätt många sammanhang där det går att tjäna pengar.

”Skicklig i affärer – eller ska vi säga girig? ”är den tyska mattidningen Feinschmeckers omdöme om honom i senaste numret. Det som får tidningen att såga den gemytlige bayraren längs fållkanten av köksförklädet är hans senaste tilltag – reklam för Mc Donalds, ”mat som har lika stor betydelse för njutning som en visselpipa har i en symfoniorkester”, fortsätter tidningen.

Det är ett veritabelt lustmord av denna kock som länge hyllades som en av de främsta i Tyskland. Nu verkar det inte spela någon som helst roll att han var den tredje kocken i världen, utanför Frankrike, som Guide Rouge delade ut sin stjärna till.

I Sverige fick Erik Lallerstedt också utstå en del spott och spe när han sålde, kanske inte sin själ men väl sin nuna i reklam för samma snabbmatsföretag på 90-talet. Det tog honom några år att få tillbaka sitt anseende fullt ut, även om ingen hoppade på honom lika brutalt som nu sker i Tyskland med stackars Alfons.

Pengar luktar inte, brukar det heta. Men det är förmodligen ett av de felaktigaste talesätten vi har. Alla vet att pengar från fel källa har en odör som sitter kvar länge, inte minst i varumärken.

Hälsosam olydnad
Hälsosam olydnad 150 150 Ann-Helen von Bremen

Hälsofokuset på maten bara ökar och gränserna mellan vad som är mat och medicin suddas ibland ut allt mera. Nu handlar det inte bara om den ständiga uppmaningen att äta mera frukt och grönsaker, vi översköljs av dieter och säg den råvara som inte visar sig innehålla de mest fantastiska egenskaper för hälsan, oavsett om det handlar om blåbär, ginkobär, olivolja, te, vin, vitlök, morot osv osv i all oändlighet. Gräsätande kor marknadsförs med argumentet om att köttet får en bättre sammansättning av fetter, liksom påfundet att mata grisar med rapsolja. Och detta är troligen bara början på matens hälsovåg.

Så där håller det på. Och visst, självklart påverkas vår hälsa av vilken mat vi äter och självfallet är viss mat nyttigare än annat, men ibland infinner sig en viss trötthet på alla dessa ”quick fix” som presenteras. Därför är det med viss glädje som jag i dagens Svenska Dagbladet läser en intressant artikel om att olydnad kan vara bra för hälsan. Den medicinska antropologen Lisbeth Sachs har nämligen i ett antal studier visat att hälsa och upplevelsen av hälsa är en rätt komplicerad historia.

Hon följde bland annat en grupp 40-åriga skånska bönder som hade kallats till vårdcentraler för en hälsoundersökning. Syftet med hälsokontrollerna var att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar. Alla männen upplevde sig friska innan undersökningen, men det visade sig att en del av dem bl a hade höga kolesterolvärden och riskerade att drabbas av sjukdomar framöver. De blev rekommenderade att dra ner på alkohol, cigaretter, börja motionera och äta sundare. Flera av männen som fick diagnosen blev oroliga och försökte lägga om sin livsstil. Men några struntade i det och fortsatte att leva som tidigare. Det intressanta var att de som var olydiga mådde bra medan de som ansträngde sig för att äta rätt, i själva verket mådde sämre, främst psykiskt men även fysiskt. Trots att de la om sin livsstil så blev inte värdena bättre.

Orsaken, menar Sachs, var nocebo, negativa förväntningar som är motsatsen till placebo, positiva förväntningar som kan få människor att bli friska av sockerpiller.

Men de som struntade i rekommendationerna mådde som sagt lika bra som de gjort tidigare. En man som vägrade förändra sitt levnadssätt, blev också mätbart friskare. Orsaken var inte att han började äta mer magert och fibrer utan att han fick avlastning i sitt pressade arbete på gården.

Återigen, en sund livsstil är givetvis bra, men det finns fler parametrar som styr om vi verkligen är friska eller inte. Det kan vara trösterikt för den som har ständigt dåligt samvete över sitt mindre perfekta liv.