Allt för många kejsare med nya kläder inom lantbruket
Allt för många kejsare med nya kläder inom lantbruket https://www.hungryandangry.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Ann-Helen von Bremen https://secure.gravatar.com/avatar/88255445418f62883f7b3c40f969232d?s=96&d=mm&r=gKollegan Sven-Olov Lööv skriver initierat i ledaren i dagens ÖP om turerna kring centerpolitikern Per Åsling och hans engagemang i det statliga riskkapitalbolaget Inlandsinnovation. För fyra år sedan satsade regeringen med dåvarande näringsministern Maud Olofsson i spetsen, ett par miljarder på att starta Inlandsinnovation. Nu skulle det bli fart på Norrlands inland!
Dagens Industri har nu granskat det statliga riskkapitalbolaget och kommit fram till att det inte har har satsats på unga, innovativa företag, vilket var tanken. Tvärtom ligger det en doft av vänskapskorruption över det hela. DI beskriver hur riksdagsmannen Per Åsling både fick Inlandsinnovation att köpa ett av hans egna rikskapitalbolag samt hur han utfört diverse olika konsulttjänster åt bolaget. Det intryck man får av de olika skriverierna är egentligen den gamla vanliga visan, en politiker som inte riktigt har klarat av att hålla sig borta från köttgrytorna och fokusera på sitt egentliga jobb – som riksdagspolitiker, något som han också kritiserats för tidigare.
Men personligen tycker jag att Löövs ledare också är intressant ur ett annat perspektiv, nämligen att han nämner Åslings tid som ordförande för Milko och även Leif Zetterberg. ordförande för Inlandsinnovation, som under många år var VD för LRF. Två bondeledare alltså som båda gjorde sig kända som för mindre lyckade affärer. Leif Zetterbergs äventyr med Spira, den bondeägda livsmedelskoncernen, kostade bönderna tre miljarder kronor, precis som Sven-Olov Lööv skriver och det finns nog tyvärr rätt många före detta Milko-bönder som anser att Åslings tid vid rodret mer stjälpte än hjälpte.
Det har tyvärr varit gott om mediokra eller rent inkompetenta ledare inom bondekooperationen under de senaste decennierna. Förutom nämnda företag ska vi inte glömma Skånemejerier, ett företag som hade allt – starka varumärken, en säck full med gullpengar och en fantastiskt stor hemmamarknad – men där ändå ledningen lyckades klanta till det så grovt att det idag är franskägt. Eller föreningsslakten, som fortsätter att gå total kräftgång med beskedet i dagens lantbrukstidningar om att Scan lägger ner grisslakten i Skara.
Hur länge ska det egentligen dröja innan bönderna börjar att engagera sig i en av de allra viktigaste frågorna – nämligen hur deras företag leds och drivs? I stället för att ägna sig åt pseudofrågor som om man ska satsa på GMO-fritt foder för att spara någon ettöring hit eller dit?
3 comments
-
-
ann-helen
Tack för din kommentar Tommy. Jag tycker att det är så intressant att man ägnar så mycket energi åt ettöringar och så lite energi åt att styra sina föreningsföretag. Hur mycket pengar har inte föreningskooperationen och bönderna förlorat på grund av bristen på klokt ledarskap? Jag vill inte ens tänka på det och det verkar inte stora delar av Sveriges bondekår vilja göra heller. För om vi ska vara ärliga så har detta pågått under lång tid och handlar inte om enstaka mejeriföreningar. Det är ett betydligt större problem än konsumenternas påstådda ignoranns av GMO-friheten, för var är det importköttet är som störst? Jo, i charken och vilka är det som köper in det köttet? Ja, inte är det konsumenterna!
-
Pelle Agorelius, Husmansbord
Det finns två saker som ökar mer än nåt annat.
1. Import
2. Handelns egna varumärkenUtan att stödja mig på några siffror är sambandet uppenbart. Vår stora, dyra och fina matlandssatsning utökade fokusområdena för satsningen till att omfatta handeln först i somras…och än så länge finns inte konsument med på fokus-kartan ordentligt. Jag har svårt att tolka in något annat än att branschprästerna mässar för nåt annat än endast sina egna budskap. För att jämka i konserten av utrop har vi sedan 2008 sett mängder av medel, möten och konferenser där inget pekat på konsument, vad jag kunnat se. Men det är klart, det är inga konsumenter som betalar avgifter för att hålla staber av lobbyister, ge bort resor till journalister eller fixa lagårdsträffar med en minister…
Som man bäddar får man ligga sägs det. Nu är det många som s a s outsourcat bäddningen. Hårt och kallt blev det för några, stoppningen räckte inte till, typ.
Tommy Dahlin
Ledarskapet är ju avgörande för hur ett företag utvecklas. Beträffande mejeriexemplen du nämner erhöll resp. medlemmar/ägare exakt det ledarskap de själva förtjänade. Dödfödda försök att ta marknadsandelar och spänna allt för små muskler, helt i enlighet med medlemsmajoritetens önskemål, blev dyrköpta erfarenheter för hela mjölksverige.
GMO-friheten tillsammans med flera andra sjävpåtagna åtaganden blir rätt många ettöringar.
Att fläskproduktionen som exempel tagit rejält med stryk gentemot importen visar ju med all tydlighet att GMO-frihet med mera, inte ar särskilt högprioriterat ute hos konsument