Istället för jordbrukspolitik

Lyssnar man på vissa politiker är det lätt att tro att det största hotet just nu mot svenskt jordbruks framtid är de bönder som har valt att odla ekologiskt. Det handlar om cirka 15-20 procent av bondekåren, en inte helt försumbar skara alltså,  som har valt att bland annat inte använda konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel på hela eller delar av sin gård. Det är dessa människor som inte bara håller på att skjuta svenskt lantbruk i sank utan som också är orsaken till världssvälten.

Ett löjeväckande resonemang? Javisst, men tyvärr inget att skratta åt, för vad dessa politiker ägnar sig åt kan inte sägas vara något annat än Krösa-Maja-politik, ni vet tanten i Emil i Lönneberga som gärna skrämmer skiten ur barnen med berättelser om mylingar, “tyfis” och annat hittepå. I höstas var det centerpolitikern Staffan Danielsson som la ut en massiv bombmatta av debattartiklar mot ekojordbruk och nyligen gick Marit Paulsen (fp ut i en debattartikel och anklagade ekojordbruket för att inte kunna föda en växande global befolkning. Det var nästan exakt samma budskap som hon vevade inför valet till EU-parlamentet 2009.

Svenskt och europeiskt lantbruk står inför en rad allvarliga hot inför framtiden, men ett av dem är inte att delar av bondekåren har valt att odla ekologiskt. Det här är givetvis inget annat än en dimridå, ett sätt att flytta strålkastaren från sin egen inkompetens när det gäller att bedriva aktiv lantbrukspolitik. Men låt oss titta på argumentet – “att föda världen”. Vem ska egentligen göra det? Ska vi sätta upp ett beting för varje lantbruk att det ska produceras ett visst antal ton mat per gård eller hektar? Och i så fall, ska vi bestämma i femårsplaner vilken mat som ska odlas för att kunna föda så många mäninskor som möjligt? Mer kålrötter men betydligt mindre biff? Och hur ser vi egentligen på matlkornsodlarna och veteodlarna för brännvinsdestillering? Nog för att de producerar råvaror till lust och nöje, men de bidrar ju inte direkt till matförsörjningen för befolkningen i Afrika söder om Sahara.

Jag tror viserligen att det är nödvändigt att börja diskutera hur vår matproduktion och konsumtion ska se ut framöver, men jag ser inte att några av dessa politiker som ständigt attackerar ekologiskt lantbruk, har lyft minsta finger för en sådan politik. Inte ens när det gäller att bromsa nedläggningen av åkermark i Europa och Sverige (förra året försvann ytterligare 8 000 hektar åker i Sverige) förs någon aktiv politik. Ömmandet om världens hungriga används enbart som ett slagträ, inte för att arbeta för en mer rättvis värld.

Frågan är hur länge detta hackande kan fortgå, för det som inte riktigt kritikerna verkar inse, det är att skaran ekoproducenter blir allt större, inte minst för att det ofta är ett mer lönsamt sätt att bedriva jordbruk. Och jag misstänker att de börjar bli rätt trötta på att kritiseras av världsfrånvända politiker. För varje lantbrukare vet att det i första hand handlar om att få sin egen produktion lönsam, “föda världen” är ett ädelt mål, men det är inget som betalar räkningarna. Nu ökar efterfrågan av ekologisk mat mat återigen, vilket ger affärsmöjligheter för fler företag. En ökad ekologisk efterfrågan är givetvis inte så stor att den räddar hela det svenska jordbruket, men varje bonde, varje gård och varje åker som fortfarande kan brukas, är en seger. Det borde alla politiker som befattar sig med frågan också inse.

Man kan givetvis inte kräva att politiker ska vara mer intelligenta än den genomsnittliga befolkningen, men man kan i alla fall begära att det inte ska förhålla sig tvärtom.

(Läs också den utmärkta ledaren i Östersundsposten)


5 Kommentarer to “Istället för jordbrukspolitik”

  • Staffan Danielsson Säger:

    Jag tycker du vinklar din beskrivning väldigt snett. Jag har respekt för der radikala och miljövänliga ekojordbruket, en viktig nisch/del av det svenska jordbruket. Dock inte 15-20 % som du påstår, ekoproduktionen står för 4-5 % av svensk livsmedelsproduktion.
    Vad jag har reagerat mot är SNF, MPs m fl arbete för att allt jordbruk i Sverige (och världen) borde avstå från t ex mineralgödsel. Detta vore ansvarslöst, att minska matproduktionen med 30-40 % samtidigt som världens försörjning med mat kräver att skördarna ökar med över 70 % till år 2050.
    jag är också kritisk mot att många politiska partier och media m fl har som sitt huvudfokus att i första hand öka konkurrenskraften hos den viktiga ekonischen medan världens mest miljö- och djuromsorgsvänliga vanliga jordbruk tappar mycket mot den importmat som fördubblats på några decennier och nu står för över 50 % av matkonsumtionen i Sverige, vilket är typ mest importandel i Europa.
    Därför har jag nu myntat sloganen “Hellre Närodlat från Sverige (inom världens strängaste miljö- och djurskyddslagar) än Ekologiskt från hela världen.” Jag tycker att medvetna konsumenter bör välja svenskt, närodlat och gärna ekologiskt, i den ordningen.

    Jag tycker inte som SNF att ekokyckling från Thailand eller nötkött från Sydamerika eller kött från kontinenten bidrar på något sätt till att sluta kretsloppet eller till biologisk mångfald och öppna landskap i Sverige.

  • ann-helen Säger:

    Tack för din kommentar, Staffan. Först en detalj, om vi pratar jordbruksareal och bönder så pratar vi 15-20 procent. Livsmedelsförsäljningen är en annan sak.
    Jag tror att både du och jag är angelägna om att stärka svenskt jordbruk och då är väl verkligen frågan om det är ständiga attacker mot det ekologiska jordbruket som är det som svenskt jordbruk behöver? Du må vara hur kritisk du vill mot SNF och politiska motståndare, men därifrån till att se deras vurmande för ett ekologiskt jordbruk som ett direkt hot mot det svenska jordbruket, som du verkar göra, det förstår jag verkligen inte. För det som konkurrerar ut svenskt lantbruk det är ju den billiga bulken, vilket du vet mycket väl. Jag kan därför inte annat än anse att dessa attacker mot eko är just dimridåer, skuggboxning i stället för en verkligen jordbrukspolitik.
    För låt oss vara ärliga på den punkten, det finns för närvarande ingen aktiv jordbrukspolitik från svensk sida. Matlandet kan vi säga mycket om, men någon jordbrukspolitik är det inte.

  • Gunnela Ståhle Säger:

    http://gunnela.nu/2014/02/19/konsumenter-vill-ha-narproducerat-kop-svenskt-precis-som-man-i-england-kor-med-buy-british/
    http://gunnela.nu/2014/03/13/utan-mervarden-ingen-fordel-svensk-mat/

    Jag hoppas den aktuella debatten ger en rejäl skjuss åt behovet av en samlad svensk livsmedelstrategi. Alla delar av livsmedelskedjan har ett ansvar. Jag kommer driva för att NGO:s ger ett rejält stöd i debatten.

  • Frida Turander Säger:

    Håller helt med dig Ann-Helen. Hade det varit världsvälten vi försökte utrota skulle jordbruket se mycket annorlunda ut. Sen vill jag fråga dig Staffan Danielsson om du vet vad ordet Biologisk mångfald betyder? Ett öppet landskap är inte per automatik detsamma som biologisk mångfald – det kan till och med vara tvärtom. Den viktigaste orsaken till minskningen av den biologiska mångfalden är jordbrukets intensifiering! De olika metoder som används för att öka skörden gentemot det naturliga kretsloppsjordbruket – även kallat ekologiskt jordbruk. En ökad användning av konstgödsel och växtskyddsmedel har medfört att ett STORT antal organismer, arter och ekosystem har minskat dramatiskt … knappast ett sätt som gynnar biologisk mångfald – tvärtom, dagens konventionella metoder urholkar och utarmar- och det har gått fort. Personligen ser jag inte att vi har något annat val än att öka det ekologiska jordbruket om vi även i framtiden vill kunna äta något över huvud taget.

  • Thomas K Ohlsson Säger:

    En gång i tiden fanns uttrycket “att vara liberal är att vara kluven”, då tänkte vi som var med oftast på Folkpartiet. Numera – när centerpartiet tagit på sig rollen som Sveriges “liberalaste” parti – är det snarare till personer som Staffan Danielsson tankarna går. För det måste vara svårt att vara en ledande företrädare för ett parti som i alla upptänkliga sammanhang förespråkar den mest marknadsliberala syn man kan tänka sig, när man personligen anser att frihandel är av ondo – åtminstone när det drabbar den egna näringen…

    http://staffandanielsson.blogspot.se/2014/03/valj-narodlad-mat-fran-sverige.html

    Det vore intressant att se hur Danielsson tänker att t ex Ängelholms kommun skall utforma upphandlingsunderlaget för skolmåltider så att det garanterar att endast skånska producenter får leverera griskött, utan att det står i strid med svensk lagstiftning?

Lämna en kommentar