Dags att lyfta blicken

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht säger att han tror på svenskt lantbruk och mjölkproduktion i en debattartikel i senaste numret av Land Lantbruk, men frågan är hur länge Lantbrukssverige orkar tro på Sven-Erik Bucht? Under nio år har jordbruket haft en ansvarig minister som mest ägnar sig åt  vackra ord än konkret politik. Borde inte bönderna snart få nog?

Först var det åtta år med Eskil Erlandsson som skulle få Sverige att bli Europas gastronomiska ledstjärna och dessutom skapa 20 000 nya jobb. Vi vet hur det gick – Erlandsson åkte landet runt, skänkte ministerglans, provåt god mat och spred mys och härlig stämning, samtidigt som jordbruket och livsmedelsindustrin fortsatte att krympa. PR-mässigt, kanske främst för ministern själv, var det givetvis en succé, men det var kanske också den enda framgången.

Sven-Erik Bucht insåg säkert att det var svårt att köra en repris på  kock-kramandet och har i stället i god socialdemokratisk industrianda satsat på att tala om jordbruket som en framtida industrigren – “det nya stålet” – med oanade möjligheter på exportmarknaden. Säkert fanns det någon lantbrukare som hoppades att detta eventuellt också skulle innebära lite nya satsningar på denna betydande industrigren, lite upplösta investeringsfonder à la Volvo och Uddevalla, när det begav sig.

I stället  får man 29 öre sänkt dieselskatt. En sänkning som innebär ett öre per liter mjölk. “En stark signal”, säger Bucht.

Ett öre per lite mjölk kan inte ses som något annat än en provokation. Det borde får lantbrukarkåren att gå i taket. Men svaret från LRF blir ett litet missnöjt knorrande. LRF ville ha fem öre per liter mjölk, vilket en sänkt dieselskatt på tre kronor hade inneburit. Fem eller ett öre är självklart en skillnad, men kanske inte riktigt räddningen för lantbruket. Det visar  på vad som händer om det politiska arbetet enbart handlar om ören och kronor, då blir också de politiska besluten därefter. Det är djupt oroväckande att ingen av lantbrukets företrädare verkar ha förmågan att lyfta blicken över öres-käbblet och i stället initiera en diskussion om jordbrukets förutsättningar på allvar. Vad ska vi ha jordbruket till? Vilken mat ska vi producera? Vilka andra nyttigheter ska jordbruket ge oss? Hur ska vi göra jordbruket mer miljövänligt, utan att ta ekonomiskt död på det? Hur ska vi stärka jordbrukets roll för att utveckla landsbygden? Ja nog finns det frågor att ta tag i.

I dag finns också ett större intresse och en möjlighet att börja föra den här debatten i Sverige, men även i övriga Europa. När bönder i flera europeiska länder demonstrerar och opponerar sig mot låga mjölkpriser,  borde det också finnas ett intresse att ifrågasätta det som ingen vågat göra på mycket länge, nämligen marknaden. Var det verkligen så smart att låta mjölken vara utsatt för världsmarknadens vågspel? Vem tjänar egentligen på det?

Under tiden så fortsätter Sven-Erik Bucht att tro och LRF att räkna ören.

 


2 Kommentarer to “Dags att lyfta blicken”

  • Gunnela Säger:

    Läs gärna mina funderingar på http://www.gunnela.nu. Men vad gör vi nu, när som du säger det är världsmarknaden som styr Sveriges och EU:s mjölkbönder? Vad är lösningen? Göra som Bosse Dockered föreslog – skapa ett nytt svenskt Arla? Vissa tror att om bara bönderna kan få låta korna stå inne året runt, så är det räddningen? Om mjölkbönderna behöver hjälp NU, så blir detta närmast patetiskt, när korna i alla fall ska in i stallet!!!

  • ann-helen Säger:

    Ja, Dockereds idé är väl inte så dum, men löser egentligen inte problemen. Till att börja med måste svenska staten ge mjölkbönderna ekonomiskt stöd så att de inte går i konkurs. Sedan börjar det verkliga arbetet, att börja reglera och skydda marknaden så att inte bönderna kannibaliserar på varandra. Det borde vara möjligt att föra den typen av diskussioner just nu, det är ju inte bara Sveriges bönder som drabbas av marknadens svängningar, det hörs ju rätt många protester från flera länder just nu.Jag tror inte på en återgång till det gamla, men det måste ju ändå stå klart nu att dagens situation inte heller är särskilt lyckad.

    Snacket om samma konkurrensvillkor (som att stänga inne korna) är, som jag ser det, fel analys. Hur ska vi göra med skatter, arbetsgivaravgifter osv som också skiljer sig mellan länderna? Markpriser? Avgifter för hantering av stallgödsel osv osv. Vi har i dag faktiskt jordbruksföretag som flyttar TILL Sverige för att skatterna och /eller markpriserna är lägre. Och hur gör vi med vädret, som faktiskt är en rätt avgörande skillnad.

Lämna en kommentar