Kappvändarna

Kappvändarna 150 150 Ann-Helen von Bremen

I sin senaste kampanj för att vi ska äta mindre kött verkar Coop ha slängt ut alla sina bebisar med badvattnet. Borta är traditionen av saklig konsumentinformation liksom den tidigare gedigna kunskapen om lantbruk, ekosystem och miljö. Istället får vi en tendentiös och slafsigt hopsnickrad PR-kampanj som har mycket litet att göra med den hållbarhet man säger sig värna.

Coops senaste kampanj ”den nya vardagsmaten”, som uppmanar oss att äta mindre kött är en pinsam och tendentiös historia. Det är ett resultat av vad som händer när ett företag vill visa att ”man hänger med i debatten” och snabbt rafsar ihop lite uppgifter utan att förstå eller reflektera över innebörden.För det är svårt att se Coops kampanj som något annat än populism. Det är exempelvis bara ett år sedan som år sedan som Coop lanserade sitt kött från Australien och den dåvarande hållbarhetschefen Louise König stod och försvarade importen i media. Då lät det så här i marknadsföringen: ”Australiens nötkött är oerhört saftigt och smakrikt, hållbart producerat med stor omsorg om djuren, helt i enighet med de djurhållningsregler som finns i Europa.”

Då var det trenden med importerade, spannmålsuppfödda möra biffar på krogen som man ville haka på. Nu har vinden och kapporna vänt.

Att företag ägnar sig åt att ikläda sin miljömässigt mer eller mindre tveksamma verksamhet i hållbarhetsfluff är är något som händer dagligdags. Men i Coops fall blir det extra anmärkningsvärt för detta är ändå ett företag som under lång tid har haft personer med en gedigen kunskap om matens påverkan på miljön och som bland annat har betytt mycket för att utveckla den ekologiska marknaden. Det är också ett företag som har en lång tradition av saklig konsumentinformation, som vill att konsumenterna ska vara upplysta och kunniga om mat och miljö. Eller åtminstone har velat, för nu sviker man definitivt sina kunder/medlemmar och det är betydligt allvarligare än att man dragit på sig böndernas ilska. För i den växande oro som alltfler människor känner när det gäller maten och dess påverkan på hälsan och miljön, sällar sig Coop till de som gärna grumlar sikten och spär på osäkerheten, i stället för att försöka förstå de ekologiska sambanden och förklara dem.

I filmen ”Kära köttbit” så blandas både bildgrepp och faktafel som påminner om propagandafilmen Cowspiracy. Skövlad regnskog blandas med svenska beteshagar. Coops motivation är att köttkonsumtionen är en global historia, liksom klimatpåverkan och därmed är det alltså sammanblandningen relevant. Men om nu Coop skulle vilja göra något åt just importerade köttkonsumtionen, kan man ju undra varför ingen på företaget har funderat på att sluta importera kött? Det är ju trots allt Coop som avgör vad Coops kunder kan konsumera, inte kunderna.

Coop bygger sin kampanj på tre påståenden:

– ”35 kilo mer växthusgaser”. Coop hävdar att det går åt 35 kilo mer växthusgaser att äta kött jämfört med växtprotein. Det man jämför med är baljväxter som är ett bra och resurssnålt livsmedel, men Coop propagerar inte enbart för baljväxter, utan för grönsaker i stort och där finns det stora skillnader i klimatpåverkan. Jämförelsen gäller också torkade baljväxter som ingen av oss kan äta. Vi äter dem tillagade, ofta i sällskap med en massa andra råvaror så jämförelsen blir också där haltande. När man jämför växthusgasutsläpp, gäller jämförelsen enbart vad som sker inom jordbruket. Livsmedelsförädling, transporter, kyla, tillagning, svinn osv – inget av detta räknas in. Det är exempelvis en mycket stor skillnad på en rå morot och en pressad morotsjuice när det gäller klimatpåverkan. På samma sätt är det skillnad på hur mycket växthusgaser som nötköttet har orsakat beroende på hur djuret har fötts upp och på vilka marker, något som inte heller tas hänsyn till. Att jämföra livsmedel på detta vis ger alltså inte hela bilden.

– ”10 gånger mer mark”. Coop hävdar att det går åt tio gånger mer mark för att få fram ett kilo nötkött jämfört med ett kilo växtprotein. Coop nämner dock inget om att många av världens marker som har betande djur inte är lämpade för att odla växter överhuvudtaget. Det är för kallt, för torrt eller för mager jord för att det ska kunna växa något annat gräs. Detta gäller även stora delar av Sverige som har ett klimat och många marker som lämpar sig bättre för betande djur än för odling.

”6 gånger mer vatten”. Coop påstår också att det går åt 6 gånger mer vatten för att producera nötkött jämfört med växtprotein. Siffrorna man använder bygger på det så kallade vattenfotavtrycket som är en omdiskuterad mätmetod, inte minst för att den också inkluderar regnvatten, som utgör den stora posten. Räknar man däremot bort regnvattnet så blir skillnaden däremot inte så stor mellan kött och spannmål. Då går det åt 5 liter vatten per gram protein för att odla spannmål och 7 liter vatten per gram nötköttsprotein. Läs Gunnar Rundgrens utmärkta bloggpost om vattenfotavtryck här.

Men inte nog med detta, Coop förmår inte ens att tillämpa sina egna källor när man glatt tipsar om receptet på tacos på cashewnötter. Det är nämligen så att nötter har mer än dubbelt så hög vattenförbrukning än nötkött, om vi räknar som Coop, nämligen inkluderar regnvattnet. Och räknar vi på ett mer relevant sätt, dvs enbart det vatten som går åt, så kräver nötter hela 4 gånger högre vattenförbrukning än nötkött per gram protein.

Vi kanske inte ska döma Coop för hårt. Kanske kommer nötterna i en egen kampanj i vår? Eller så kanske det blir kaffet, palmoljan, avocadon, sojan, kakaon eller… Det finns gott om råvaror att ifrågasätta, men hur skulle det vara om Coop istället på allvar ställde krav på HUR maten har producerats som man säljer i sina butiker? Det finns ju en gedigen historia att knyta an till.

 

 

 

 

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
5 comments
  • ingela

    baserat på Elin Röös rapporter där hon valt ut allt som stöder hennes egen önskan om ett igenväxande sverige där alla är veganer eller möjligen äter litet gris.

    Det var Elin Röös som påstår att vi äter dubbelt så mycket kött som 1990 vilket inte är sant. Sanningen är att vi äter dubbelt så mycket mat som 1990, troligen kastar vi mer…..

  • Katarina kronsporre

    Det är en reklamfilm coop gjort! Hur farlig kan en skämtsamt gjord film om att försöka äta mer grönsaker vara! Alla säger att de äter mer ”grönt”, är vegetarianer etc, ändå ökar köttkonsumtion. Oräkneliga ggr har jag fått frågan om ”får man verkligen i sig allt” vid vegetarisk kost. Uppmaning till barnen ”ät i alla fall” upp köttbullarna (luktar avföring och M Paulsson gick för många år sedan ut med information hur de mal ned ”allt”, även cancersvulster) åker ned i härliga köpta ”köttfärsen”. Hur kan en reklamfilm från en stor kedja som säljer även kött få folk att reagera så starkt? Sexistiska, nedvärderande, våldsamma reklamfilmer visas dagligen, inga kommentarer….reklam riktade till barn….ingen reagerar

  • ann-helen

    Hej Ingela och tack för din kommentar. Coop har hämtat sina siffror från olika håll, bl a från Röös. Coops användande av fakta är dock ett typexempel på vad som händer när man plockar lösryckta siffror utan att förstå sammanhangen. Det blir helt enkelt inte sant. När det gäller köttkonsumtionen så har den självfallet inte dubblerats, precis som du säger. Det som har ökat kraftigt är vår konsumtion av kyckling som under 50 år gått från ett par kilo till 23 kilo, medan nötköttskonsumtionen under samma period har ökat från 20 till 26 kilo per person (totalkonsumtionen som ska omfatta allt kött vi äter enl Jordbruksverket). Tittar vi dock på de kalorier som vi få från animalierna, alltså även mejeriprodukterna, så ser vi något ännu mer intressant, nämligen att cirka 1 000 kalorier kommer från animalier och så såg det även ut 1960. Men eftersom vi idag äter mer mat, vi har ökat vårt kaloriintag från ca 2 700 till 3 200 per person och dag, så har andelen kalorier från animalier faktiskt minskat.

  • ann-helen

    Hej Katarina och tack för din kommentar. Nej det är absolut inget fel att äta mer grönsaker, tvärtom. Jag är själv grönsaksodlare på deltid. Det jag vänder mig emot är när man ägnar sig åt vilseledande matpropaganda, och det blir extra allvarligt när det görs av ett företag som Coop som tidigare har haft som syfte att ge konsumenterna saklig information. Överlag tycker jag att vi borde reagera mycket mer på reklam, inte minst matreklamen som ofta ägnar sig åt att ljuga mer eller mindre. Sjuka djur blir dock inte människomat.

  • Elin Röös

    Ingela, vi har haft en mejldiskussion och en öppen diskussion på Facebook (https://www.facebook.com/groups/447754045324349/search/?query=r%C3%B6%C3%B6s) där jag förklarat min (nuvarande*) ståndpunkt när det gäller vegankost. Jag klipper in en bit av den diskussionen nedan. Var snäll och sprid därför inte lögner om att min önskan är ett igenväxande Sverige där alla är veganer eller möjligen äter litet gris.

    Mvh, Elin

    *nuvarande eftersom den kommer att ändras i takt med att kunskaperna om olika kostmönsters hållbarhetsaspekter förbättras

    TEXT FRÅN TIDIGARE DISKUSSIONER:
    Jag förespråkar inte en vegankost. Det är oerhört komplext att uttala sig om vad som är den bästa kosten eftersom det finns många faktorer att beakta (klimat, biologisk mångfald, produktionsförutsättningar, effektiv mark- och vattenanvändning, hälsoaspekter, djurrätt, produktionskostnader, kostens acceptans hos befolkningen m.m. m.m.) Jag visade på seminariet var dels resultat från en studie (http://link.springer.com/…/10.1007%2Fs10584-014-1169-1…) som visade att den genomsnittliga vegankosten som åts i Storbritannien orsakade minst klimatpåverkan. Klimat är EN aspekt av en hållbar kost, dock en viktig sådan som vi ju också förstås måste beakta. En hake med en vegansk kost är ju dock att betesmark inte utnyttjas för livsmedelsproduktion (dock oklart om det behövs men jag har här gjort det antagandet). Därför har jag räknat på hur kosten skulle se ut om vi begränsade animaliekonsumtionen till kött och mjölk som produceras baserat på bete och restprodukter från livsmedelsindustrin, dvs foder som inte kan ätas av människor direkt. Jag har räknat på tre olika scenarier med olika sätt att utnyttja betesmarkerna vilket ger tre olika koster med varierande mängd kött och mjölk. Det finns att läsa om här: http://www.slu.se/…/Resultat%20fr%C3%A5n%20projektet… och det var de jag presenterade på seminariet. Jag förespråkar heller inte någon av dessa koster för jag vet inte vilken av dem som skulle vara bäst eller om de är tillräckligt bra ur alla de aspekter som måste beaktas. Dock är de bättre än dagens kostmönster med avseende på klimatpåverkan som är betydligt lägre samtidigt som alla betesmarker hävdas. Det kan jag säga. Sen hoppas jag kunna räkna på en vegankost också framöver, inte för att jag förespråkar det (det kan jag inte för jag vet inte vad som är bäst), utan för att kunna jämföra, resonera, stöta och blöta och försöka förstå mer hur livsmedelsproduktionen och konsumtionen påverkar miljön, ekonomin, djuren och oss människor.

Leave a Reply

Your email address will not be published.