Food tech, del 4: Landbaserad fiskodling

Det här är den fjärde delen i en artikelserie i ATL om food tech. Denna gång handlar det om fiskodling på land, en produktionsform som utan tvekan har potential, men som samtidigt är krävande både när det gäller kapital och kunskap.

 

I informationsbroschyren om recirkulerande akvakultur från FAO och Eurofish[i] ( A guide to Recirculation Aquaculture) lyder undertexten: ”En introduktion till de nya miljövänliga och högproduktiva slutna fiskodlingssystemen.” Och detta är ett påstående som man inte är ensam om, landbaserad fiskodling framställs ofta som en bättre affär för både miljön och producenten. Företaget Gårdsfisk i Tollarp, som förra året fick Coops miljöpris Änglamarkspriset, säger sig odla ”världens mest hållbara fiskar”.

  • Ja vi har ju en vision om det, säger Johan Ljungquist som driver företaget tillsammans med Mikael Olenmark.

Landbaserad odling har flera fördelar gentemot den traditionell fiskodling. Det går att ha större kontroll på odlingarna när det gäller utsläpp av näringsämnen, mediciner, spridning av sjukdomar och rymmande fiskar. Samtidigt är inomhusodlingarna betydligt känsligare, kräver mer övervakning och kunskap.

  • Landbaserad fiskodling är ganska tenikintensiv, plus att man ska kunna vattenkemi och biologi. Det är inte komplicerat att sköta odlingen, men det krävs noggrannhet och kunskap, säger Johan Ljungquist.

Han anser att bristande kunskap var anledningen till att många gick på pumpen under 1990-talet, när bassängodling var hett förra gången. När Gårdsfisk nu ska välja sina uppfödare enligt franchisemodell, så gör man det med omsorg.

Gårdsfisk odlar främst tilapia eller rödstrimma som de kallar den. Det är fiskar som kräver vattentemperatur på cirka 28 grader, betydligt varmare än exempelvis regnbåge, som är den mest odlade fisken i Sverige. Samtidigt äter tilapian större andel vegetabilier än exempelvis laxfiskar. Gårdsfisks foderblandning består av 10 procent fiskmjöl, 15 procent kycklingslaktavfall och 75 procent vegetabilier, mestadels soja. Enligt Johan Ljungquist krävs 0,33-0,67 kg foderfisk för att föda upp 1 kilo rödstrimma. Det är en betydligt lägre andel än inom laxodlingen där 1,2 kilo foderfisk ger 1 kg lax.

Från början hade de tänkt kombinera fiskodling med grönsaksodling, sk akvaponik, ”eftersom det var jättehypat”, men blev under sina universitetsstudier övertygade om svårigheten i kombinationen.

  • När man slår samman dessa båda tekniker så blir båda sämre och det finns oerhört effektiva grönsaksodlare som man ska konkurrera med. Det är också en väldig skillnad att ha fisk i liten eller stor skala och det gäller även för grönsaker.

Gårdsfisk valde i stället att försöka integrera fiskodlingen i lantbruket genom att dels använda befintliga stallar, dels sprida det näringsrika spillvattnet på åkrarna. Även här får de ägna sig åt utvecklingsarbete eftersom det inte finns några råd när det gäller gödselspridning från fiskodling.

Landbaserad fiskodling är en pionjärbransch. En rapport [ii]från Vattenbrukscentrum Väst, Göteborgs Universitet drar slutsatsen att den här typen av system är under stark utveckling men är ännu inte ”färdiga” och man konstaterar att det fortfarande finns ett stort forskningsbehov, inte minst för att öka systemens kostnadseffektivitet. Både denna rapport och andra sammanställningar[iii] [iv] pekar på att kostnader för investering och drift är betydligt högre än för traditionell fiskodling utomhus. Hög energikostnad och även fodersammansättning gör att det finns utrymme för mycket utveckling om fiskodlingarna ska bli så hållbara som de ibland utmålas som. Inom ramen för regeringens livsmedelsstrategi satsas 35 miljoner kronor på vattenbruk i olika projekt. Ett av projekten handlar just om energieffektivisering inom fiskodling.

Hos Gårdsfisk är energiförbrukningen 0,9,-1,7 kW per kilo fisk och enligt Johan Ljungquist är målet att ligga på samma förbrukning som när man trålar sill. En 40-tonsanläggning kräver en lokal på 400 kvadratmeter samt en investering på tre miljoner kronor. Arbetet motsvarar en halvtid, vilket gör arbetskostnaden till den stora posten.

Idag får gårdsfisk man bra betalt för sin fisk och räknar med en avskrivningstid på 8-10 år. Samtidigt är man medveten om att en ökad produktion kan komma att sänka priset, ett dilemma som delas med stort sett alla branscher.

 

Plus

Lättare att kontrollera odling och fisk.

Minskad risk för näringsläckage

Minskad risk för läckage av mediciner

Ingen rymningsrisk

Möjlighet att odla fiskarter som äter större andel vegetabilier och därmed mindre foderfisk

Restprodukterna kan användas som gödning i jordbruket

Snabbare tillväxt

 

Minus

Känsligare system

Energikrävande

Kunskapskrävande

Pionjärområde där det fortfarande krävs en del forskning & utveckling

För många osäkra parametrar för att påstå att odlingen är klimatvänlig

Höga investerings- och driftkostnader

 

[i] http://www.fao.org/3/a-i4626e.pdf

[ii] http://swemarc.gu.se/digitalAssets/1526/15262  16_rapport-4-inkl-framsida-150416.pdf

[iii] https://stud.epsilon.slu.se/9542/1/lind_l_160830.pdf

[iv] http://samforvaltningnorrabohuslan.se/onewebmedia/Odla%20och%20levandef%C3%B6rvara%20fisk.pdf


2 Kommentarer to “Food tech, del 4: Landbaserad fiskodling”

  • Jonas Ericson Säger:

    Ett intressant område, men många frågor återstår.

    “Enligt Johan Ljungquist krävs 0,33-0,67 kg foderfisk för att föda upp 1 kilo rödstrimma.”

    Vad är detta för magi? Hur kan man få ut mer vikt än man stoppar in? Består Rödstrimma mest av vatten, medan foderfisken är koncentrerad näring?

    Eller var detta endast de 10 % fiskmjöl, medan det går åt ytterligare 0,5-1 kg kyckling + 2,5-5 kg vegetabilier? Då blir kalkylen inte lika bra, särskilt inte om man använder spannmål. Då är kanske kyckling ett väl så gott alternativ (fast inte så bra som betesdjur som ju äter gräs som vi inte kan äta och som utvecklar den biologiska mångfalden). Matar man rödstrimma med mycket spannmål så lär man heller inte få någon gynnsam fettsyrasammansättning. Men det går kanske att skörda alger och ge dem? Minska Östersjöns näringsöverskott en aning?

    En liten lapsus: “Hos Gårdsfisk är energiförbrukningen 0,9,-1,7 kW per kilo fisk” Antar att de avser kWh, inte kW.

  • Mårten Thorslund Säger:

    Dessutom sägs det vara svårt med lönsamheten vilket jag är säker på att även det mest hajpade av dessa aktörer (?) = Gårdsfisk kan skriva under på. Det är roligt att dessa entreprenörer uppmärksammas men det är också rimligt att sätta potentialen i förhållande till verkligheten för jord/vatten()brukarna i detta fallet liksom annat som har med vatten och jordbruk att göra. Vem satsar storskaligt på detta idag? Vad görs i andra anläggningar med med stor spillvärme? Vad görs t ex Facebook och Luleå kommun med spillvärmen från de kraftigt subventionerade (statliga anslag borde göra mer gott än ont eller hur?) datahallen vid anläggning i Luleå?

Lämna en kommentar