It´s the chicken, stupid!

Det är lätt att tro att svenska folket frossar i biffar och köttfärssås, men sanningen är att det är kycklingen som ligger bakom det ökade köttätandet. Det framgår dock sällan i media. Där är det istället bilder på nötkött och kor som fyller skärmar och sidor.

Varje gång som konsumtionen av kött diskuteras i media, så illustreras detta med kor och nötkött, aldrig med kyckling. Det är märkligt eftersom det är just kycklingätandet som är den verkliga raketen och som även till stor del baseras på fossila bränslen och därför borde kritiseras ur klimatsynpunkt. Gårdagens ganska långa inslag i Rapport var inget undantag. Vinkeln var som vanligt att vi bör äta mindre kött och SVT hade gjort en enkätundersökning som visade att både krögare, politiker och folk i allmänhet är splittrade i frågan. Under hela inslaget visades bilder på nötkött i olika former, även lite lammkött, samt kor. Av kycklingen syntes dock inget spår.

Det här är inget ovanligt, snarare är det mera regel än undantag. Trots att köttkonsumtionen har diskuterats flitigt i media under rätt många år nu, så är fortfarande budskapet att det är just nötköttet som har ökat så oerhört mycket. Ingen pratar om kycklingen och det faktum att vi äter 14 gånger mer kyckling i dag än 1960. Det man undrar är om stora delar av media har väldigt svårt att läsa diagram?

Så här ser det nämligen ut. Vi börjar med ett diagram från Jordbruksverket som visar direktkonsumtionen, dvs det kött som vi köper hem från butiken. (Här ingår inte charkvaror)

direktkonsumtion

Här ser man tydligt vad som har hänt. Konsumtionen av kyckling har gått från 1,5 kilo till 22 kilo. (I siffran ingår även kalkon, men den delen är försvinnande liten.) Det är alltså en ökning på dryga 1 400 procent! Tittar man på grisköttet ser man det har ökat från knappt 10 kilo till dryga 14 kilo, en ökning med 50 procent. Nötköttet har under samma period gått från 9,6 kilo till 12,3 kilo och alltså ökat 28 procent.

Tittar vi på totalkonsumtionen, alltså den totala slaktade volymen av kött där det även ingår mycket ben och annat som vi inte äter, ser vi att förhållandena är de samma.

Alla siffror och diagram hittar man här och här hos Jordbruksverket, som för övrigt reder ut detta med köttkonsumtionen på ett mycket bra sätt. Det är som sagt bara lite konstigt att stora delar av övriga journalistkåren tittar på de här siffrorna.

 

köttkon

En förklaring till denna mediala blindhet för kycklingen är kanske att den inte riktigt passar in i byggandet av tesen att köttkonsumtionen är en stor källa till växthusgasutsläpp. Enligt livscykelanalysen, som är den metod som man beräknar växthusgasutsläpp med, så ger ju kycklingen mycket låga utsläpp av växthusgaser, cirka 2,4 kilo per kilo kyckling, vilket är i nivå med lax. Då är det bättre att snacka om korna, som enligt livscykelanalysen brukar hamna på 28 kilo växthusgaser per kilo. Annars går inte klimatköttsekvationen ihop. Och alltså blir det bilder och grafik på kor och nötkött, inte på kyckling.

Men OM man skulle bry sig om att titta lite närmare på kycklingen, kanske man skulle upptäcka att livscykelanalysen premierar intensiv uppfödning med allt vad det innebär i total negativ miljöpåverkan.  Man kanske också skulle upptäcka att en stor del av kycklingens växthusgasutsläpp utgörs av fossila bränslen och att den koldioxid och lustgas som detta orsakar, är betydligt mer bekymmersamt än kornas metanutsläpp, inte minst för att dessa växthusgaser är mycket mer långlivade. Man kanske också skulle se att industriellt uppfödd kyckling, tillsammans med gris, är det djur som verkligen konkurrerar med människan om samma mat, eftersom kycklingen till skillnad mot kossan, inte huvudsakligen lever på gräs.

Då skulle man också se att industriellt uppfödd kyckling är är ett av våra allra mest fossildopade livsmedel. Utan billig energi i form av konstgödsel och diesel, skulle inte dagens stora och billiga kycklingproduktion vara möjlig. (Kyckling har sin roll och en viktig sådan i ett mer hållbart livsmedelssystem, om den får jobba inom sin ekologiska nisch, men då kommer det att bli betydligt mindre kyckling.)

Därför är också  Kronfågels reklamkampanj där man uppmanar oss att äta mer kyckling i stället för nötkött och därmed kompensera för en del av vårt bilkörande, djupt ironisk.  Fossila bränslen har inget med framtiden att göra, oavsett de kommer i form av drivmedel, konstgödslade vegetabilier eller industriuppfödda broilers.

 

 

 


8 Kommentarer to “It´s the chicken, stupid!”

  • Kicki Säger:

    Superbra!!

  • Olov Fahlander Säger:

    Det är viktigt att formulera en jämförelse på rätt sätt. Att jämföra förbrukningen av en vara över tid mot befolkningen är ett sätt. Ett annat är att se konsumtionens fördelning (nötkött/kyckling) inom befolkningen. Det är två ortogonal (oberoende) jämförelser. Det bästa torde vara att se den totala miljöbelastningen för vår mat över tid sedan hur fördelar sig mellan födoslagen. När vi ska välja finns flera dimensioner: 1) Vad ska vi äta (nötkött/kyckling)? 2) Hur förändras vår matkonsumtion över tid? och 3)Vilken total miljöpåverkan har vår matkonsumtion? Vad är det egentligen vi vill påverka?

  • Lena Widebeck Säger:

    TAck för ett bra inlägg och tydliga siffror över köttkonsumtionen. Som alltid ett väl underbyggt och vär formulerat budskap. Man undrar verkligen varför kycklingen kommer så billigt undan i den allmänna debatten? Och Kronfågels angrepp på nötköttet är ju ett verkligt bottennapp!

  • Anders Lindell Säger:

    Fossila bränslen?

    All köttproduktion behöver transporter.
    Ventilation och belysning, utfodringsanläggningar mm.
    Skillnaden är marginell.

    Uppvärmning?
    Finns nog inte någon i dag som använder fossilt bränsle för uppvärmning. Annat än som reserv.
    Och om halmbalar eldas upp, eller blir strö åt nötboskap? Energin för framställning är samma.

    Så, vart hittar vi den Fosila energi kyckling förbrukar?

    I övrigt är det naturligtvis rätt, människor skulle i princip kunna äta både kyckling och grisfoder direkt.

  • ann-helen Säger:

    Tack för detta, Lena.

  • ann-helen Säger:

    Hej Olov. Tack för din kommentar. Jag håller med dig på flera sätt. Jag ville med mitt blogginlägg visa att det faktiskt inte är konsumtionen av den omdebatterade kossan som har ökat, utan just kycklingen. Och det har varit möjligt på grund av en mycket intensiv uppfödningsmetod, överskott på spannmål och billig fossil energi. Men du har helt rätt i att man väldigt sällan diskuterar hur konsumtionen ser ut inom olika grupper. Det är också väldigt sällan som man diskuterar den totala miljöbelastningen och fokuseringen vid livscykelanalysen som metod, gör att detta försvinner. LCA fokuserar ju på belastning per kilo vara, men det kan ju ändå vara så att den totala miljöbelastningen ändå blir för stor. Matproduktion är ju en biologisk produktion som är mycket komplex och det göra att det också blir svårt att beräkna miljöpåverkan enligt en sådan förenklad metod som LCA trots allt är.

  • ann-helen Säger:

    Hej Anders och tack för din kommentar. Du hittar den fossila energin i form av konstgödseln som används för att producera det överskott av spannmål som bland annat är en förutsättning för den ökade, och billiga, kycklingproduktionen. Den fossila energin finns ju också, precis som du själv skriver, inbäddad i byggnaderna, i maskinerna, transporterna osv. Utan billig fossil energi skulle dagens produktion av kyckling inte vara möjlig. Ett generellt problem när det gäller uppfödningen av andra djurslag, är att kycklingproduktionen är “modellen”, dvs man strävar efter en allt mer intensiv produktion som bygger på mycket insatsmedel, inte minst i form av fossil energi. Det är inte en klimatsmart utveckling.

Lämna en kommentar