Det har pågått ett tag nu, den allt mer högljudda kritiken mot Livsmedelsverkets kostråd, som främst används inom köken på förskolor, skolor, sjukhus och äldreomsorg.

“Det handlar om 30 års förstörd matlagning och därmed sämre livskvalitet. 30 år av dåligt samvete för att vi påstås äta fel”, dundrar professor Fredrik Nyström på Linköpings Universitet.

Hans främsta kritik är att Livsmedelsverkets kostråd inte baseras på modern vetenskap. Allt tjat om att vi inte ska använda smör och grädde i såser, bara dricka lättmjölk och äta lättprodukter, menar han är rent nonsens. Det är inte farligt att äta mättat fett och den diet som Livsmedelsverket förespråkar, mindre fett och mer kolhydrater, leder inte alls till att vi går ner i vikt. Däremot finns det senare studier som visar på motsatsen, nämligen att en kost med mer fett och protein och mindre kolhydrater, minskar vikten mer effektivt.

Fokuseringen på frukt och grönsaker, ni vet “fem om dan” eller att vi ska äta ett halvt kilo frukt och grönsaker, ger han heller inte mycket för. Det finns inget som helst bevis för att frukt och grönt verkligen är nyttigt. Allt snack om antioxidanter tycker han bara är rent nys. Och hans argument är att det faktiskt saknas vetenskaplig bevis. Däremot kan överdosering av vissa vitaminer, som A och E, leda till sjukdom.

Den 3 juni ska han debattera med Livsmedelsverket på Framtidens Land i Skara. Det är mig veterligen första gången som någon från Livsmedelsverket ställer upp och tar debatten om kostråden “live. Jag har fått äran att vara moderator. Det ska bli spännande, men också lite nervöst. Redan nu är debatten i gång på framtidensland.se och tonläget är ganska höjt. Jag får ta på mig hjälm.

Samtidigt tänker jag på min son som för ett tag sedan uppgivet kom hem från skolan och meddelande att nu var det lättmjölk i stället för mellanmjölk som gäller. Jag häpnade. I min enfald trodde jag att den tiden var förbi när man propagerade för illasmakande lättprodukter gentemot barn.

Diskussionen om statens styrning över maten behöver sannerligen fortsätta.

http://framtidensland.se/2010/05/fredrik-nystrom-svarar-livsmedelverket-%E2%80%9Dvem-ar-det-som-saknar-odmjukhet%E2%80%9D/

Den amerikanska dokumentären Food Inc visar upp en matindustri som har gått överstyr.   Där ett fåtal livsmedelsföretag företag kontrollerar merparten av marknaden, men som själva kontrolleras allt mindre. Det är så långt från ”The Land of Freedom” som man kan komma.

”Du kan förändra världen med varje tugga!”

Det är slutordet i Food Inc och den visar tydligt att en förändring är absolut nödvändig. Den bild som regissören Robert Kerner och författarna Eric Schlosser (Snabbmatslandet) och Michael Pollan målar upp, visar en industri som har blivit sin egen framgångs fånge. I jakten på billig mat har man utvecklat en matproduktion som har ett högt pris för miljön, djuren, konsumenterna och inte minst bönderna själva.

Food Inc är inte i första hand ute efter att skrämma oss med otäcka bilder på djur som behandlas illa, även om sådana inslag finns. I stället är detta en berättelse om makt och maktlöshet. Maktlösa är de papperslösa invandrarna från Mexico som utför de hårda och farliga jobben inom livsmedelsindustrin. Maktlös är den mamma, vars son har dött av en hamburgare smittad av e-coli, ett resultat av en visserligen lönsam, men inte särskilt sund majsdiet till korna. Och även bönderna själva, som inte vågar prata eller visa sina djurfabriker, framstår som fångade i systemet. Den amerikanska staten verkar dock ha abdikerat från sin makt och sitt ansvar som livsmedelskontrollant.

Makten finns i stället hos ett fåtal företag. Cirka 80 procent av den amerikanska köttmarknaden domineras av endast fyra företag. Kemiföretaget Monsantos genmodifierade majs och soja står för 80, respektive drygt 90 procent av majs- och sojaodlingarna.

Förutsättningen för denna maktkoncentration är ett storskaligt jordbruk. Likt ett matens löpande band producerar gigantiska majsfält i Iowa foder, som fraktas vidare till fånglägerliknande köttgårdar, för att slutligen tas om hand av enorma slakterier. Och ut kommer mat som ibland människor blir sjuka och dör av.

Är det detta som är framtiden, även för Sverige? Trots allt deltar också vi ivrigt i jakten på billiga livsmedel. En jakt som ger oss en allt mer koncentrerad livsmedelsindustri, där de tio största företagen idag står för hälften av hela livsmedelsförsäljningen på cirka 170 miljarder.  Det leder också till ett allt mer storskaligt lantbruk som koncentreras till allt färre landskap. Vi producerar lika mycket mjölk som för 30 år sedan, men i dag från 5 000 mjölkgårdar i stället för 18 000. Och endast 120 gårdar producerar merparten av våra 75 miljoner kycklingar.

Även här ser vi, om vi vågar, att djuren, miljön, bönderna och vi som konsumenter betalar ett betydligt högre pris än det som står på prislappen. Food Inc visar att detta inte är en framgångsväg, det är en återvändsgränd.

Ann-Helen Meyer von Bremen