bekämpningsmedel

En av de bästa
En av de bästa 150 150 Ann-Helen von Bremen

Jag skriver nästan aldrig personligt, men nu, när en av de bästa inte längre finns här, så måste jag det. Anders Munters kämpade i 14 år mot sin cancer, men igår tog striden slut. Jag skriver – en av de bästa – därför att det är svårt att säga annat om Anders. Jag lärde känna honom för flera år sedan i samband med att jag besökte honom och hans Gunilla på deras mjölkgård i Dala-Järna. Jag skulle göra reportage om deras mjölkproduktion, men det blev

anders mbörjan på en vänskap som varade in i det sista. Ja, jag får erkänna att jag ”lånade” både honom och Gunilla som familjemedlemmar.

Det var svårt att inte tycka om Anders, inte minst för att hans stora nyfikenhet och hans värme som verkade räcka till för alla, oavsett var i världen han vände sig. Han

gjorde ingen skillnad på folk och denna fördomsfrihet, i kombination med nyfikenheten och vetgirigheten, ledde honom ständigt på nya vägar och gav nya insikter.

Anders slutade aldrig att tänka, läsa, diskutera och analysera – alltid med Gunilla vid sin sida. Tillsammans utgjorde de ett imponerande intellektuellt team.

Anders värjde sig mot förenklade lösningar och budskap och valde att stå med ena benet djupt förankrat i lantbruket och det andra, lika djupt förankrad, i naturvården. Under många år var han mycket engagerad i Naturskyddsföreningen, både lokalt och på riksplanet, ett engagemang som blir allt mer unikt i dagens polarisering mellan miljöorganisationer och lantbrukets organisationer.

Anders var också fenomenal på att kombinera teori med praktik. I hans praktiska gärning som ekologisk mjölkbonde kunde han hela tiden stämma av nya idéer och forskningsrön. Anders blev också därför en av de starkaste ambassadörerna för ekologiskt lantbruk och det fanns tyngd i hans ord, just därför att han hade den praktiska kunskapen.

Ironiskt nog var det beskedet om cancern, en typ av cancer som är särskilt vanlig bland lantbrukare som har jobbat med kemiska bekämpningsmedel, anledningen till att man slutligen helt ställde om sitt lantbruk till eko.

Anders skulle fylla 78 år i år men vi skulle ha behövt ha honom kvar i många år till för han var en av de som bidrog med klokskap i den allt mer fördummande debatten om framtidens lantbruk och mat.

Och jag hade också behövt ha honom kvar betydligt längre. Vem ska jag nu ringa för att diskutera världens framtid, på det sätt som bara Anders kunde?

vallmo

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gunillas vackra vallmo. Som även kommer att blomma i år.

Vad har hänt med världens mest miljövänliga bönder?
Vad har hänt med världens mest miljövänliga bönder? 150 150 Ann-Helen von Bremen
Krönika publicerad i Dagens ETC för några veckor sedan. Fortfarande har inget beslut fattats om glyfosat i EU-kommissionen. Inte ens förslaget om tillstånd under fem år kunde medlemsländerna enas om.
Glyfosat, det mest använda bekämpningsmedlet i världen, är återigen en het fråga. Nyligen föreslog EU-kommissionen att kemikalien skulle få förnyad dispens under tio år, men det var för få medlemsländer som gick på den linjen.Sverige ändrade sig i sista stund och sa nej till förslaget. En inte särskilt kvalificerad gissning är att den tyska rapporten om en omfattande insektsdöd som publicerades en dryg vecka innan EU-mötet spelade en viss roll.Studien, som Dagens ETC skrivit om tidigare, visar att tre av fyra insekter har försvunnit från tyska naturreservat under de senaste tre decennierna. Orsaken antas var det industriella jordbruket med stora monokulturer och mycket kemiska bekämpningsmedel.Glyfosat är inte den farligaste kemikalie som används inom jordbruket, men inte heller ofarlig, den dödar trots allt alla växter och är giftig för vattenlevande djur. Så hur farligt är den för oss människor? WHO:s cancerforskningsorgan International Agency for Research on Cancer, IARC, anser att glyfosat troligen är cancerframkallande. Europeiska kemikaliemyndigheten, Echa, och europeiska livsmedelsverket, Efsa, säger att det inte är det. I USA pågår just nu en stor juridisk process där flera hundra bönder och lantarbetare stämmer Monsanto för att de anser att bekämpningsmedlet Roundup, som baseras på glyfosat, har gjort dem cancersjuka.

Det nya förslaget från EU-kommissionen är att tillståndet istället ska förlängas fem år, och länderna ska rösta i morgon, torsdag. EU-parlamentet vill att glyfosat ska förbjudas inom fem år, men har inte särskilt mycket att säga till om och kommissionens förslag innehåller inget om något förbud.

Kemikalierna är en viktig konsumentfråga. Nu borde det vara ett utmärkt tillfälle att diskutera en avveckling, inte bara av glyfosat utan av alla kemikalier i det europeiska jordbruket. För svenska bönder, som ofta brukar hävda att de har högre kostnader än sina europeiska kollegor på grund av sitt ambitiösa miljöarbete, borde det vara en välkommen utveckling.

Det handlar om deras arbetsmiljö men också om möjligheter att kunna konkurrera med mat av hög kvalitet. I stället reagerar man precis tvärtom och menar att ett europeiskt glyfosatstopp skulle drabba de svenska bönderna särskilt hårt.

Den svenska användningen av glyfosat har ökat kraftigt under de senaste 30 åren, från 450 ton till cirka 650 ton, trots att 300 000 hektar har lagts ner och det ekologiska lantbruket har ökat med drygt 350 000 hektar under en period. De som sprutar med glyfosat sprutar alltså betydligt mer i dag än för 30 år sedan.

”Som det ser ut ser ut i dag är livsmedelsförsörjningen beroende av glyfosat”, skriver LRF på sin hemsida. Det är ett djupt oroande besked i tider när vi diskuterar livsmedelsförsörjningens sårbarhet, och det borde även få lantbrukarna själva att fundera på vad man håller på med.

Livsmedelsverket går vilse
Livsmedelsverket går vilse 150 150 Ann-Helen von Bremen

Så kom de då äntligen, Livsmedelsverkets miljösmarta kostråd. Efter att ha harvats runt ett antal år, blivit stoppade av både EU och regeringen eftersom man var osmart nog att rekommendera närodlad mat (handelshinder nota bene!) så landade de häromdagen. Med facit i handen hade det varit bättre att inte myndigheten presenterat några råd alls. Det är svårt att veta vad man egentligen ska bli mest upprörd över, det som Livsmedelsverket föreslår eller det som de undviker att nämna.

Huvudråden bestod nämligen av fem saker: Ät mindre kött, ät fisk som är hållbart odlad eller fiskad, ät grönsaker som tål lagring (annars efter säsong), ät mindre snask och läsk och släng mindre mat. Media, som väl troligen tyckte att de hade hört sakerna förut, valde denna gång att basunera ut att vi skulle äta mindre ost (för klimatets skull), något som också myndigheten tryckte på.

Och det är förstås köttet från de betanden djuren som är värst. Om man läser vidare på Livsmedelsverkets hemsida, så försöker man nyansera bilden något. Visserligen anser man att kor och lamm släpper ut mer växthusgaser, men å andra sidan så håller de landskapet öppet och värnar den biologiska mångfalden också. Hur konsumenten ska välja …”beror på vilka miljöaspekter man tycker är viktigast.” Tack för det, det känns verkligen som något att hålla i handen.

Livsmedelsverket verkar ha helt ha kört av klimatvägen och mumlar koldioxidekvivalenter som mantra. Här tas ingen notis om nya rön som hävdar att betande djur inte alls är sådana klimatbovar som de har framställts som. Eller att ett uthålligt jordbruk i Sverige faktiskt förutsätter djur och att det då passar bäst i vårt gräsland med just – idisslare! Här tas heller inte helhetssyn till matens hela miljöpåverkan. Gjorde man det, skulle ett enkelt råd vara att rekommendera ekologisk mat. Om rådet var ekologiskt svenskt kött, skulle man dessutom få en sjunkande konsumtion på köpet, eftersom vi helt enkelt inte skulle anse oss ha råd att äta lika mycket kött som nu.

Men för Livsmedelsverket verkar eko vara det samma som att svära i kyrkan. I sin ansträngning att inte lyfta eko tvingas man till vissa språkliga krumbukter som är närmast löjeväckande. När det gäller bekämpningsmedel skriver man exempelvis så här: ” Mjölk, ost och ägg från djur som har fötts upp på foder som inte har besprutats så mycket eller inte alls, till exempel ekologiska alternativ, bidrar till en giftfri miljö. ” Nu är väl bara problemet att vi konsumenter inte kan veta om något har besprutats ”lite”. När man skriver om att det används generellt mycket bekämpningsmedel i odling av frukt och grönsaker, men inte alls i den ekologiska odlingen, gör man tillägget: ”I vissa fall kan det dock leda till att avkastningen blir lägre.” Jahaja.

Det är inte ofta jag drömmer om att flytta till Danmark men Livsmedelsverket får mig att längta efter deras danska systermyndighet som just nu driver en kampanj för att minska kemin i maten. Där darrar man inte på manschetten utan är mycket tydlig i att ekologiska val är bättre val. Dessutom pekar man på att danska livsmedel ofta innehåller mindre bekämpningsmedelsrester än importerad mat, men säger samtidigt att konsumenten inte behöver vara rädd för att köpa frukt och grön från andra länder, eftersom kontrollen är stark och kemikalieresterna ofta underskrider gränsvärdena. Se där – ett elegant sätt att inte bara propagera för ekologisk mat, utan även för inhemsk mat, utan att det räknas som handelshinder och krockar med EUs reglemente.

Skicka Livsmedelsverket på studieresa till Danmark och låt dem inte komma hem förrän de har lärt sig något. Under tiden så klarar vi oss alldeles utmärkt ändå, framför allt utan deras råd.

(Ämnet kommer också upp i en kommande krönika hos Allt om Mat)