Sep 22 2011

Revival för bruna bönor?

”Vi har en döende kundkrets”.

Vi står i gryningsljuset ute på åkern, i Gynge på södra Öland. Rune är en av landets 40-talet odlare av bruna bönor och nu är det dags för skörd. Ett arbete som sker i flera moment och tidigt på morgonen, medan daggen fortfarande finns kvar och gör baljan seg och skyddande runt bönan, är det dags att skära upp bönplantorna med rötterna. Tröskningen sker på eftermiddagen, när solen torkat baljan och lätt spricker upp och släpper ut de rara bönorna.

För rara är de, bönorna som bara odlas i Sverige, närmare bestämt på Öland,  i Finland. USA och Kanada.

I Sverige känner vi dem nästan bara som den  sötsura stuvningen i plastkorv som äts i sällskap med stekt fläsk.  Men de som äter denna klassiska husmansrätt, blir allt äldre och allt färre.  De dör helt enkelt av. Därför Runes kommentar, om att konsumenterna långsamt men säkert dör bort. Själv äter han klassiska bruna bönor varannan vecka, minst. Men han är medveten om att rätten försvunnit från skolmatsalarna och militären, som varit en av husmanskostens fanbärare, är som bekant bara en marginell företeelse i dag.

Vi befinner oss på Södra Öland för att göra reportage för tidningen Turist om något av det svenskaste bland råvaror, en böna som borde ha en självklar hedersplats i Matlandet Sverige, men som alltmer hamnat på åldershem.  Men nu ska det bli ändring på det. Går allt som planerat kommer den bruna bönan snart att dyka upp i burk bland all borlotti, kidney, black eyed, soja och vita bönor. Det blir den enda svenskodlade bönan av dessa ”torra” bönor  och man får väl säga ”bättre sent än aldrig”, med tanke på att vi odlat bönan under cirka 600 år.

 

PS. Under året publiceras ett större reportage om den bruna bönan i tidningen Turist med fantastiska bilder av fotograf Jens Lasthein.