Kor

Mjölkbranschens kiss-i-byxorna-strategi
Mjölkbranschens kiss-i-byxorna-strategi 150 150 Ann-Helen von Bremen

I förra inlägget skrev jag om att antalet kor i Sverige inte har varit så lågt sedan 1700-talet och att det också innebär att kornas utandning av metan har minskat radikalt. Det här innebär att metanet från dagens ko-hjord inte bidrar till någon ytterligare uppvärmning. Frågan som jag ställde då var, varför använder inte mjölk- och köttbranschen detta som ett argument i debatten om kornas/mjölkens/nötköttets klimatpåverkan? Om jag ska gissa, så tror jag att det korta svaret lyder – det är för jobbigt. Men låt mig utveckla ett något längre svar lite senare i texten.

Som jag tidigare skrivit så finns det flera skäl till att ifrågasätta just ko-metanets klimatpåverkan. För det första om det verkligen är relevant att jämföra biogent metan (från kor, risodlingar och våtmarker) med fossilt metan. Det är det fossila metanet som vi borde åtgärda och första prioritet borde vara att täppa till alla metanläckor som sker i samband med utvinning av naturgas.

Uppdelningen i antropogent eller ”naturligt” metan är också minst sagt märklig. Extra tydligt blir det i uppdelningen av metan från tama djur (antropogent) och från vilda djur som älgar, hjortar, rådjur som klassas som naturliga. Men även de vilda djuren är i allra högsta grad reglerade av människan, genom jakt, skogsbruk, trafik med mera.

Metanet, som utgör mer än hälften av mjölkens och nötköttets klimatpåverkan enligt LCA-beräkningar, har till skillnad mot koldioxiden en mycket kort livslängd. Medan dagens koldioxidutsläpp kommer att bidra till uppvärmningen under mycket långt tid, upp till tusen år, bryts metanet ner efter 10-12 år. Det här innebär att om antalet kor är desamma, så kommer metanet från deras utandning inte heller att bidra till någon uppvärmning efter 10-12 år. Har antalet kor minskat, är det detsamma som ett negativt utsläpp. Och som jag skrev i det tidigare inlägget, har alltså antalet kor halverats under de senaste hundra åren.

Trots detta så fortsätter mejerierna, med Arla i spetsen, att helt fokusera på metanet. Det testas och diskuteras fodertillskott som ska minska kornas metanavgång, trots att det finns en hel del frågetecken kring dessa, framför allt att man ger sig i kast med att förändra kons matsmältning och försöka göra henne mer lik en gris. En av kossans absolut starkaste kort är ju att hon kan omvandla gräs till högkvalitativa livsmedel, hur har detta kunna bli en nackdel? Och vad tycker egentligen konsumenterna om att man förändrar kossans metabolism på det här sättet? Och vem ska egentligen betala för dessa kosttillskott som trots allt kostar en hel del?

Metanet väger också tungt i Arlas nya hållbarhetsersättning, som har kritiserats kraftigt av medlemmarna själva. Jag skrev om det i ett tidigare inlägg. Norrmejerier och Skånemejerier verkar inte kunna fatta några egna självständiga beslut, utan följer i samma spår. LRF Mjölk, lydig vovve som går i Arlas koppel, hänger förstås på. Och alla upprepar de samma mantra – Science-based Targets – som om man därmed har uträttat någon form av storverk. Det handlar om vetenskapligt definierade mål för att minska klimatpåverkan och det låter kanske bra, men ger en del märkliga effekter. En av de allvarligaste är att man inte väger in annan miljöpåverkan än just klimatpåverkan och att man inte skiljer på de olika växthusgasernas egenskaper.

Att sätta upp mål för att minska metanet är bekvämt för mejerierna. Då kan man fortsatt prata om fodereffektivitet, att ytterligare öka kornas mjölkproduktion, ge korna fodertillskott som förändrar deras matsmältning och minskar metanet eller att helt enkelt stänga in dem på heltid i lagårdarna och ta hand om metanet genom ”avgasrening”. Så länge man har metanet i fokus, behöver man inte närma sig det som är betydligt känsligare, nämligen de växthusgaser som uppstår av konstgödseln, foderimporten, alla transporter och som ligger inbäddad i all teknik och utrustning. Skulle man börja prata om lustgasen och koldioxiden, då skulle det också störa den fortsatta intensifieringen och industrialiseringen av mjölkgårdarna, och det vill man sannerligen inte.

Så, även om det är ett tjänstefel att fortsätta påstå att kornas utandningsluft är ett problem för klimatet, så är det så mycket skönare än att ta tag i de verkliga problemen.

En äkta kiss-i-byxan-lösning.

Branschen missar öppet metan-mål
Branschen missar öppet metan-mål 150 150 Ann-Helen von Bremen

Svenska kors metanutsläpp bidrar inte till någon uppvärmning av klimatet. Jo du läste rätt. Det här beror inte på att svenska kor är av någon unik ras eller äter något magiskt foder, utan på att de under de senaste hundra åren har blivit hälften så många och att deras sammanlagda metanutsläpp har minskat med 35 procent. Det borde vara ett fantastiskt argument för mjölk- och nötköttsbranschen, men så är det inte. 

För ett tag sedan skrev jag om mjölkbranschens forskningsseminarium om den hållbara mjölken i ett inlägg. Flera av föredragshållarna lyfte bekymret att man hittills fokuserat alltför mycket på mjölkens klimatpåverkan och då missat en rad andra viktiga aspekter när det gäller hållbarhet. Eftersom drygt hälften av mjölkens och nötköttets klimatpåverkan utgörs av metan om man använder sig av livscykelanalys som metod, så har mycket av klimatdiskussionerna handlat just om metanet. Det är heller ingen avancerad gissning att kornas metan kommer att diskuteras en hel del under det kommande året. Det är en sk lågt hängande frukt som många intressen bekvämt kan enas kring, istället för att göra något åt det verkliga problemet, användningen av fossila bränslen och inte minst den metan som läcker vid utvinningen av naturgas.

Jag har tidigare skrivit i flera sammanhang att just kornas metan inte borde vara något problem ur ett svenskt perspektiv. Jag har bland annat skrivit om det här. Jag och Gunnar Rundgren skrev om det i vår bok Kornas planet. För tidningen Husdjurs räkning gjorde jag en serie om kornas klimatpåverkan och intervjuade bland annat Astrid Kander, professor på Ekonomiskhistoriska institutionen vid Lunds universitet, som var en av de första att räkna historiska kor och metanutsläpp och jämföra dem med dagens. Så här sa hon i intervjun:

– Vi hade runt 1,5 miljoner nötkreatur 1870 och ytterligare en miljon, det vill säga 2,6 miljoner djur, vid 1930. Vid 2000 var vi tillbaka på 1870-talets nivåer, säger Astrid Kander.

Utifrån dessa siffror räknade hon ut att vid Sveriges ko-peak 1930 släpptes det ut 130 000 ton metan, medan svenska kor vid milleniets början släppte ut 93 000 ton metan.

– Som synes i studien så var också dessa utsläpp ganska begränsade i förhållande till utsläpp från förändrad markanvändning och skogsbruk, säger hon.

Metan är en kraftfull växthusgas, det vill säga att kolatomen i metan orsakar mycket mer uppvärmning än samma kolatom i form av koldioxid. Metan är samtidigt kortlivad i atmosfären och bryts ner på ett tiotal år och orsakar efter nedbrytningen ingen fortsatt uppvärmning. För metan räcker det därför att utsläppen stabiliseras på en viss nivå för att de inte ska bidra till fortsatt temperaturökning. Koldioxid lever däremot vidare i atmosfären i tusentals år och fortsätter under hela denna tid att bidra till uppvärmningen. Det är därför som det är så viktigt att snabbt få ner utsläppen av koldioxid till noll och även om koldioxidutsläppen kommer ner till noll kommer inte tempe­raturen att sjunka inom överskådlig tid, utan bara sluta att öka.

Astrid Kanders beräkningar visade på att metanutsläppen hade minskat med 39 procent. Det innebär att metanutsläppen från dagens hjord av svenska kor, inte bidrar till uppvärmningen.

I somras kom en studie som styrker Astrid Kanders resonemang. Rebecca Danielsson, forskare vid institutionen för husdjurens utfodring och vård på SLU, jämförde antalet kor och metanutsläpp mellan 1937 och 2019 i en rapport gjord på uppdrag åt WWF. Hon kommer precis som Astrid Kander fram till att dagens metanutsläpp ligger på samma nivå som på 1870-talet. Jämfört med 1937 har utsläppen minskat med 35 procent, enligt Danielsson.

Antalet kor (både mjölkkor och köttdjur) har minskat dramatiskt. Under det senaste århundrandet har varannan kossa försvunnit. Man får gå tillbaka till 1700-talet för att hitta en lika liten population kor som vi har i dag. Samtidigt har den totala mjölkproduktionen i Sverige nästan halverats (från 4,9 miljoner ton 1937 till 2,7 miljoner ton 2019).

Tjugohundratalets högmjölkande kossa kräver förstås betydligt mer energi och insatsmedel. Dagens ensilage är mellan 30-65 procent mer energirikt än det hö som kossan åt 1937. Då fick de flesta kor inte heller särskilt mycket kraftfoder jämfört med idag. Bara i kossans mat finns det mycket fossila bränslen inbäddat, inte bara som drivmedel för att skörda fodret, utan främst som konstgödsel. Lägg sedan till alla byggnader i stål och betong, all teknik, de alltmer långväga transporterna när oerhört många mejerier har försvunnit och summan av energi, mycket i form av fossila bränslen, blir rätt stor.

Det finns alltså mycket för mjölk- och köttbranschen att åtgärda om man vill göra sin produktion mer klimatvänlig och hållbar ur fler aspekter. Men kossans metan borde inte vara ett av huvudspåren. Ändå verkar inte branschen själv ha förstått detta. Går man in på LRF Mjölk och söker på ”metan och kor”, får man tvärtom intrycket att metanet fortfarande är ett stort problem och under rubriken ”Går det att minska mängden metan som bildas i kon?” handlar tre av fyra punkter om fodertillskott som ska minska kossans metanbildning. Ingenstans står det att metanet från svenska kor inte bidrar till någon uppvärmning av klimatet.

I nästa inlägg tänker jag tjejgissa lite kring varför mjölkbranschen är så ointresserade av att rulla in bollen i öppet mål när det gäller den här frågan.

Under tiden kan du också läsa Gunnar Rundgrens debattartikel som han skrev innan jul (om du inte redan har gjort det) om metankampanjen av Greenpeace här.

Lantbruket ner i spagat
Lantbruket ner i spagat 150 150 Ann-Helen von Bremen

Följande text har publicerats som ledarstick i ATL.

Visst var det klantigt av LRF Mjölk att på sin hemsida skriva att ”kor kan kyla klimatet”, men att däremot försöka kommunicera att kornas metanutsläpp inte alls är lika allvarligt som koldioxid från fossila källor, var däremot både bra och på tiden!

Senare tids forskning har visat att metanet inte alls kan jämställas med koldioxid. Metan bryts ned på cirka tio år medan koldioxiden kan finnas kvar i tusentals år.

Det här innebär att om inte antalet kor, och deras metanutsläpp, ökar, så bidrar de heller inte till ytterligare uppvärmning. Om antalet kor minskar, vilket de har gjort i Sverige, så har också metanutsläppen och därmed uppvärmningen, minskat.

Svenska mejerier borde därför inte bekymra sig över metanet överhuvudtaget utan snarare jubla över att nästan hälften av mjölkens klimatpåverkan har försvunnit. Detta försöker man kommunicera utåt, men internt verkar inte alls polletten ha trillat ner.

Trots att LRF Mjölk skriver på sin hemsida att det i livscykelanalyser är fel att räkna om metan till koldioxidekvivalenter eftersom det just gör att man inte förstår skillnaderna mellan de olika växthusgaserna, är det ändå precis detta som mejerierna gör i sina klimatberäkningar på böndernas gårdar. Det blir givetvis extra allvarligt när man som Arla har börjat koppla en viss del av mjölkpriset till denna kalkyl.

På samma sätt är det metanet som är i rampljuset när Norrmejerier, i vad som nog får tolkas som ekonomisk desperation, kör sin norrologiska mjölk till Stockholm.  På grund av att korna får fodertillskottet Bovaer som påstås minska metanavgången med 30 procent, hävdar man att detta är Sveriges mest klimatvänliga mjölk. Arla håller på att testa Bovaer.

Trots att metanet borde vara en icke-fråga, är man ändå beredd att satsa på ett kosttillskott som dels kostar 11 öre per liter mjölk, dels riskerar att ytterligare öka kritiken mot mjölkbranschen som en allt mer industriell verksamhet som på olika sätt manipulerar kossan.

Klimatfrågan är ett av flera exempel på att å enda sidan säga en sak, å andra sidan göra något helt annat. Den biologiska mångfalden är ett annat exempel. Återigen kommunicerar gärna mejerierna gentemot konsumenterna hur viktiga korna då är, men internt strävar man efter att få ”forska” om stänga in korna för alltid.

Redan idag är det många mjölkkor och deras avkommor som aldrig betar några naturbetesmarker och det är ibland tveksamt om man ens kan kalla ”motionsbetena” för betesmarker. De flesta tjurkalvar stannar inomhus under hela sina liv. Fodret, i form av den odlade vallen, spannmålen och kraftfodret, rymmer sällan särskilt stor mångfald när den odlas.

Mjölkbranschen går ner i spagat för att å ena sidan försöka kommunicera värden som biologisk mångfald och kossans klimatnytta. Å andra sidan är den industriella normen stenhård och den värnar mer om all input i olika former av fossil energi, högre än det biogena och harmlösa metanet.

Alla hårt pressade mjölkbönder vet vad som gäller – att mjölka så mycket som möjligt. Och Växa kommer aldrig med tårta när man har rika betesmarker, utan när kossan mjölkar över 11 000 kilo.

Frågan är bara hur man ska sälja mjölken, den dagen alla mervärden är borta? Som en ren industriprodukt kanske?

Samma dag som jag publicerar detta inlägg, ser jag reklam på instagram från Scan. Det är en fin bild på tre mjölkkor och med uppmaning att välja svenskt kött, bl a för att vi får ”mer biologisk mångfald”. Men med tanke på att mjölkkornas tjurar, som utgör cirka 25 procent av det svenska köttet, aldrig får komma ut och göra något mångfaldsarbete i markerna utan står inne i stallar hela sina liv, så är det ju återigen ett exempel på att man säger en sak, men gör en annan. Någon gång måste man bestämma sig. Man kan inte både snacka om biologisk mångfald i gulliga annonser, men samtidigt välja bort samma mångfald för att det blir ”för dyrt”. Släpp tjurarna loss, det är faktiskt vår!

Vetenskapswashing
Vetenskapswashing 150 150 Ann-Helen von Bremen

Jorden är rund och inte platt, månen är inte gjord av en ost och kor mår bättre av att få gå ut och beta än att vara instängda i ett stall. Vissa saker borde vara så självklara att det inte skulle behövas vetenskapliga studier för att bekräfta dem. Men tyvärr är det inte så.

Efter tre försök har äntligen företaget Växa, som bland annat jobbar med rådgivning mot kobönder, fått godkänt för sitt forskningsprojekt – att undersöka om kor kan vara instängda året runt utan att deras välfärd och hälsa blir sämre. ”Eller mår de rent av bättre?” undrar Peter Kofoed, chef för LRF Mjölk som ser fram emot ”vetenskapliga fakta” och ”inte bara vad olika personer tycker i frågan”, i en artikel i senaste numret av Land Lantbruk.

Med tanke på hur ekonomiskt pressade många mjölkbönder är, borde man rasa mot sin bransch som slänger pengar på den här typen av pseudoveteskap. Bara den som aldrig har sett kor ute på bete kan få för sig att det skulle bara bättre för kossan att vara instängd inomhus. Men detta handlar förstås inte om kornas välmående utan att se om det går att ta ytterligare ett steg i industrialiseringen av kossan, precis som man gjort i länder som Danmark, Nederländerna, Ryssland och USA. Svaret på den frågan är förstås ja. Det går att stänga in kor hela livet och de kommer ändå att mjölka mycket (vilket den parameter som väger tyngst i det här sammanhanget.) Men om man ställer frågan ifall man då tar bort ett av kossans mest grundläggande behov, nämligen att själv få gå ut och välja vilken mat hon vill äta, då är svaret också ja.

Därför passar det bra att dela ett utdrag ur vår bok Kornas planet, dels som film, dels som en lite längre text ur boken. Vill man läsa hela boken, kan man köpa den via bokhandeln.

Vart tionde år halveras antalet mjölkbönder i Sverige. Så har det sett ut länge och det finns inget som tyder på att detta kommer att förändras, såvida inte politiken förändras radikalt. Inom mejeriindustrin har det länge hetat att kunde man bara kapa bort »svansen« av olönsamma företag så skulle de flesta av branschens problem försvinna. Man har satsat på rådgivning för att lyfta den här gruppen, alternativt »låta utvecklingen ha sin gång«, det vill säga att de till slut tvingas att lägga ner av ekonomiska skäl. Vad mjölkbranschens strateger har glömt bort är att det ständigt växer ut nya »svansar«, eftersom konkurrensen och prispressen fortsätter att verka.
Många inom lantbruket hävdar att det inte finns någon konflikt mellan lönsamhet och andra värden som djurvälfärd, matkvalitet och miljö. Visst finns det en hel del exempel på att de går hand i hand, men det finns också gott om exempel på motsatsen, som till exempel den alarmerande förlusten av biologisk mångfald som är en direkt följd av specialisering och strukturrationalisering eller den snabbt minskade genetiska mångfalden i de viktiga lantbruksgrödorna och djurslagen. För att inte tala om miljöeffekterna av kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Det vore givetvis helt sensationellt om betonandet av lönsamhet och vinst på något magiskt sätt gjorde att alla andra värden och mål automatiskt också maximerades. Det vore ungefär lika sannolikt som att om du bara prioriterar din karriär och inkomst så får du bra kondition, ett fantastiskt kärleksliv, snälla barn och blir skitsnygg av bara farten.

Många av de bönder som anses vara ineffektiva är heller inte okunniga eller mindre duktiga. Deras sätt att sköta gården kan bero på att de prioriterar andra värden än lönsamhet. Det finns till och med en vetenskaplig analys i ämnet, Rationellt slöseri? – att förstå ineffektivitet i svenska mjölkföretag, gjord av forskningsinstitutet AgriFood. Där frågar man sig om den ekonomiska ineffektiviteten kan bero på att jordbrukarna har andra mål för sin verksamhet. När man studerade drygt 400 mjölkföretag såg man att det fanns ett samband mellan en högre djurvälfärd och lägre effektivitet och vice versa. En slutsats från analysen var att sett i ljuset av andra mål än lönsamhet kan böndernas agerande mycket väl vara rationellt
även om det är ineffektivt ur ett ekonomiskt perspektiv. »Ett alltför ensidigt fokus på vinst och teknisk effektivitet kan vara negativt om mjölkföretagaren har komplexa prioriteringar.«
Komplexa prioriteringar, det är precis så som många lantbrukare beskriver sin vardag och särskilt tydligt blir det när djur är inblandade.

Att göra en gris av en ko
Att göra en gris av en ko 150 150 Ann-Helen von Bremen

Coop slår på trumman att man nu lanserar ”världens första metanreducerade kött” . Köttet kommer från tjurar som har fötts upp inomhus och som har fått fodertillskott av rödalg som ska minska metanproduktionen hos korna. I en debattartikel i Aftonbladet propagerar också Coop tillsammans med forskaren Stefan Wirsenius (som bland annat gjort sig känd för att kritisera kor som ineffektiva), Emma Wiesner,(centerpolitiker), Volta Greentech (företaget som producerar rödalgen) och ett antal andra personer. Man uppmanar både konsumenter, livsmedelshandeln men även staten att på olika sätt stödja den här typen av uppfödning.

I våras publicerade tidningen Husdjur en artikel som jag skrev om just metanreducerande fodertillskott. Den bild jag fick av forskarna var att det fortfarande finns stora frågetecken kring rödalgerna och personligen måste jag säga att att jag är förvånad över att Coop vågar lansera det här köttet med tanke på detta.

För den som inte har tidningen Husdjur (nr 2 i år) så kan man läsa min artikel här. Annars kan jag tipsa om att prenumerera på tidningen.

Drömmen om universallösning är stark när det gäller att minska kornas metanutsläpp. Men många frågetecken återstår – inte minst vem som ska betala för de kosttillskott som lyfts fram som en tänkbar lösning.

SEDAN ETT ANTAL år tillbaka pågår det intensiv forskning som syftar till att minska kornas metanutsläpp. Det handlar om allt från avel och foder till vaccin och metanfilter på stallar eller på korna direkt. Men den stora hypen handlar om fodertillskott och en del företag satsar stora pengar. Oregano, vitlök, kärringtand, yuccapalm och olika fetter är några av de ämnen som har testats, men effekten har ofta varit liten och dessutom försvunnit efter ett tag när vomfloran har anpassat sig.I Sverige har mycket av uppmärksamheten handlat om den tropiska rödalgen Asparagopsis taxiformis. Försök i främst USA och Australien har visat att algen kan minska metanproduktionen kraftigt, upp till hela 98 procent. Den innehåller brom, jod och klor där framför allt bromoform blockar metanbildningen.Det svenska företaget Volta greentech byggde under förra året en pilotanläggning för algproduktion i Lysekil, vilken värms upp med restvärme från Preem. De tog även in 17 miljoner kronor i nytt kapital från ägare som bland annat Claes Dinkenspiel från Nordnet och Northvolts Peter Carlsson. Lantmännen, Coop, Skånemejerier, Ica, KLS Ugglarps – alla har de velat samarbeta med den unga trion bakom företaget – Leo Wezelius, Fredrik Åkerman och Angelo Demeter.I en gedigen sammanställning från SLU över forskningsläget framgår det dock att det fortfarande finns många frågetecken när det gäller rödalgen som fodertillskott. Det handlar till exempel om dess långsiktiga förmåga att minska metanproduktionen, vilken foderstat den fungerar bäst med och om det finns risk för resthalter av brom och jod i kött och mjölk. En annan avgörande fråga är hur algen ska kunna odlas i stor skala och till ett rimligt pris.

Er rapport ger mer frågor än svar kring rödalgerna?

– Ja, det kan jag hålla med om. Studierna har pågått under väldigt kort tid och inte under förhållanden som påminner om de som gäller inom svensk mjölkproduktion, säger Mikaela Jardstedt på Institutionen för husdjurens miljö och hälsa på SLU i Skara.

Det är hon som, tillsammans med doktoranden Kristina Holmström, har gjort rapporten och även kostnadsberäkningarna för att utfodra korna med rödalg. Hennes slutsats är att den största potentialen finns för mjölkrastjurarna som föds upp på stall, vilket gör utfodringen möjlig. De lever dessutom inte så länge, vilket gör att eventuella hälsorisker spelar mindre roll. Bromoform har nämligen i försök på möss visat sig vara cancerogent och det finns delade meningar bland forskarna om detta är en risk även för kor.Lantmännen har ett samarbetsavtal med Volta greentech och under 2020 genomfördes ett utfodringsförsök. Testet gjordes på 24 kor fördelade på två grupper, där ena gruppen under fyra veckor fick 25 gram alger per dag. Det gjordes ingen metanmätning eftersom den utrustningen ännu inte finns på försöksgården Viken. Det positiva var att korna inte minskade sitt foderintag, trots att en del tidigare studier har visat att tillskottet är osmakligt. Avkastningen på cirka 35 kilo per ko och dag skiljde sig inte heller mellan grupperna. Däremot såg forskarna att bromid och jod från algen gick över i mjölken, joden hamnade över det rekommenderade gränsvärdet för vad barn får dricka

– Så det finns saker att lösa innan man kan släppa det på marknaden. Volta greentech har sedan dess utvecklat sin odlingsmetod och har nu en ny variant av algen med mycket lägre jodhalt som vi kommer att testa, säger Cecilia Lindahl, produktutvecklare på Lantmännen, som var ansvarig för försöket.

Hon berättar att Lantmännen följer utvecklingen av olika metanreducerande tillskott och har kontakt med flera företag. Hon anser att tillskotten är intressanta om de inte påverkar djurvälfärd och fodereffektivitet negativt. Samtidigt konstaterar hon att de är så pass dyra att det även är en fråga om vad marknaden är beredd att betala.

– Med friska djur, bra foderråvaror och hållbara foderstater då har vi nog redan kommit ganska långt i klimatarbetet. Tillskottet blir då mer en bonus för att ta nästa steg mot metanreducering, säger hon.

SLU i Umeå kommer i år att göra ett åtta veckor långt test med rödalgen. Där ska de bland annat mäta metanproduktion, avkastning och halterna av jod, bromoform och bromid.

– Det finns ett stort glapp mellan önskan och kunskap när det gäller tillsatser. Det har varit så många preparat som har provats och när man ser en effekt så haussas den upp, sedan svalnar det ofta efter ett tag när den metanhämmande effekten avtar i kons vom. Både rödalg och den kemiska produkten Bovaer (se nästa sida) blockerar metanbildningen. Det har inget av de andra medlen gjort tidigare och därför är det intressant att studera dessa, säger forskaren och försöksledaren Rebecca Danielsson.

En del i projektet är att också studera om det även finns svenska alger som kan vara intressanta. Sophie Krizsan, docent i husdjursvetenskap på SLU i Umeå, är ansvarig för att mäta metanhalten från olika alger, till att börja med i en konstgjord komage. Hon menar att eftersom odlingen och bearbetningen av rödalg är energikrävande finns det en risk att klimatnyttan går förlorad i den änden och att det därför kan vara intressant att titta på alternativ som finns naturligt i Sverige.

– Vi har forskat kring detta under lång tid, men vi har fortfarande inget tillskott som vi kan använda. Även om svenska alger skulle visa sig vara effektiva, så kommer det att ta tid att utveckla en kommersiell produkt, säger Sophie Krizsan.

Fredrik Åkerman på Volta Greentech medger att det finns stora problem att lösa, framför allt när det gäller själva odlingen. Samtidigt så har företaget bråttom med att få ut både mejeriprodukter och kött på marknaden från kor som ätit algerna, redan under 2022.

– För många låter det här för bra för att vara sant. Därför är det viktigt att få ut produkterna för då tror jag att hela mjölk och köttbranschen förstår hur viktigt det här är för att minska klimatpåverkan. Vi jobbar redan nu med företag som vi kommer att lansera produkter tillsammans med, säger Fredrik Åkerman.

Han vill dock inte i nuläget berätta vilka företag det är frågan om.En storskalig fabrik är tänkt att byggas under året. Då hoppas företaget också att det höga priset på tillskottet ska sjunka. Enligt kostnadsberäkningar från SLU krävs det för närvarande en merbetalning på 13 till 24,50 kronor per kilo kött för ungdjur för att täcka kostnaden hos producent

– Det ska inte bli en kostnad för bönderna utan mera en fråga för varumärket. Vi tror att konsumenterna kommer att vara beredda att betala mer för mjölk och kött som är bättre för klimatet. Men alla konsumenter kommer inte vara beredda att betala premium. Det behövs politiska incitament också, säger Fredrik Åkerman.

Norrmejerier är ett av de mejerier som följer utvecklingen. Än så länge förhåller de sig avvaktande.

– Klart det är intressant att titta på olika tillskott för att sänka metanhalten men det finns många frågetecken när det gäller djurvälfärden, ekonomin, om konsumenterna accepterar detta osv. För vår del känns det mer intressant att få bort sojan, minska de fossila bränslena, öka grovfoderandelen och kolinlagringen, säger Anna-Karin Karlsson, hållbarhetschef på Norrmejerier.

Arla är involverat i ett forskningsprojekt i Danmark som undersöker ett preparat som med hjälp av olika bakterier och enzym ska minska metanproduktionen. Hållbarhetschef Victoria Olsson pekar även hon på de många obesvarade frågorna – allt från hur stor metanminskningen blir i praktiken, till konsumenternas reaktion på priset och ordet fodertillskott.

– Jag tycker också att fokus ska ligga på att minska de fossila utsläppen av koldioxid och tycker det är positivt att FN:s klimatpanel IPCC tar upp skillnaderna mellan fossila utsläpp och biogent metan, säger Victoria Olsson.

Pekka Huhtanen, professor vid Institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap vid SLU i Umeå, har forskat mycket kring metan och olika foderstater. Han tycker att det har blivit ett olyckligt fokus på metanet, när man mer borde intressera sig för fodereffektivitet. En studie som han deltog i visade bland annat att det finns ett positivt samband mellan hög fodereffektivitet och mindre metanproduktion. Men om man selekterar utifrån låg metanproduktion kan man i stället riskera att få kor som inte är så bra på att tillgodogöra sig fodret.

– Ett problem med alla tillsatser är att de kostar pengar och det finns sällan något för bönderna att tjäna på detta. Det är också i princip omöjligt att ute på gårdarna kontrollera att metanet verkligen sjunker, säger Pekka Huhtanen.

Om tillskotten ger den effekt som företagen påstår, passar de främst en intensiv uppfödning på stall. Då är det praktiskt möjligt att utfodra och de flesta tillskotten verkar ha bäst effekt i foderstater med hög kraftfoderandel. Eller som en av de intervjuade säger: ”Vi håller på att göra en gris av en ko.”

– Det är en etiskt intressant fråga om hur mycket vi ska gå in och mixtra i kons magar. Min känsla är att vi ska använda idisslarna för det som de är gjorda för och att vi i dag skulle kunna utfodra dem med mer gräs än vi gör. Samtidigt måste alla bidra för att minska utsläppen av växthusgaser. Det är svårt att komma helt rätt här, säger Rebecca Danielsson.

Faktaruta: Under nästa år förväntas Bovaer från nederländska DSM bli godkänt av EU:s livsmedelsverk Efsa. Det aktiva ämnet är 3-nitrooxypropanol som hämmar bildandet av metan. Förväntningarna är stora från delar av branschen. Preparatet är redan godkänt i Brasilien och Chile. Valio och Fonterra har inlett praktiska utfodringsförsök. Den enda långtidsstudien av Bovaer till högavkastande mjölkkor, visade 2021 att en foderstat med låg grovfoderandel i kombination med tillskottet, minskar metanet mest. Hos de kor som fick en foderstat med hög grovfoderandel, minskade tillskottets metanreducerande effekt efter åtta veckor för att sedan helt försvinna. För de kor som fick en foderstat med högre andel kraftfoder, blev resultatet i stället försökets magraste mjölk. Volymen ECM minskade med 3,5 kilo per dygn jämfört med kontrollgruppen.