Milko. Per Åsling

Kollegan Sven-Olov Lööv skriver initierat i ledaren i dagens ÖP om turerna kring centerpolitikern Per Åsling och hans engagemang i det statliga riskkapitalbolaget Inlandsinnovation. För fyra år sedan satsade regeringen med dåvarande näringsministern Maud Olofsson i spetsen, ett par miljarder på att starta Inlandsinnovation. Nu skulle det bli fart på Norrlands inland!

Dagens Industri har nu granskat det statliga riskkapitalbolaget och kommit fram till att det inte har har satsats på unga, innovativa företag, vilket var tanken. Tvärtom ligger det en doft av vänskapskorruption över det hela. DI beskriver hur riksdagsmannen Per Åsling både fick Inlandsinnovation att köpa ett av hans egna rikskapitalbolag samt hur han utfört diverse olika konsulttjänster åt bolaget. Det intryck man får av de olika skriverierna är egentligen den gamla vanliga visan, en politiker som inte riktigt har klarat av att hålla sig borta från köttgrytorna och fokusera på sitt egentliga jobb – som riksdagspolitiker, något som han också kritiserats för tidigare.

Men personligen tycker jag att Löövs ledare också är intressant ur ett annat perspektiv, nämligen att han nämner Åslings tid som ordförande för Milko och även Leif Zetterberg. ordförande för Inlandsinnovation, som under många år var VD för LRF. Två bondeledare alltså som båda gjorde sig kända som för mindre lyckade affärer. Leif Zetterbergs äventyr med Spira, den bondeägda livsmedelskoncernen, kostade bönderna tre miljarder kronor, precis som Sven-Olov Lööv skriver och det finns nog tyvärr rätt många före detta Milko-bönder som anser att Åslings tid vid rodret mer stjälpte än hjälpte.

Det har tyvärr varit gott om mediokra eller rent inkompetenta ledare inom bondekooperationen under de senaste decennierna. Förutom nämnda företag ska vi inte glömma Skånemejerier, ett företag som hade allt – starka varumärken, en säck full med gullpengar och en fantastiskt stor hemmamarknad – men där ändå ledningen lyckades klanta till det så grovt att det idag är franskägt. Eller föreningsslakten, som fortsätter att gå total kräftgång med beskedet i dagens lantbrukstidningar om att Scan lägger ner grisslakten i Skara.

Hur länge ska det egentligen dröja innan bönderna börjar att engagera sig i en av de allra viktigaste frågorna – nämligen hur deras företag leds och drivs? I stället för att ägna sig åt pseudofrågor som om man ska satsa på GMO-fritt foder för att spara någon ettöring hit eller dit?