Allt räknande får oss att glömma vad mat är

• augusti 27, 2026
• Ann-Helen von Bremen
• no comments

Ett par dagar i Katalonien påminner mig om att vi i Sverige håller på att slarva bort vår matkultur. I vårt ingenjörsland verkar vi mest upptagna av siffror, inte av hur den ska smaka eller dofta och inte heller av att den ska vara producerad på ett gott sätt. Matkultur och traditioner är vi också främmande inför, framtidsfixerade som vi är.

Så vi räknar istället. Bönderna räknar på hur mycket konstgödsel de ska lägga på åkrarna för att få ut så många ton vete som möjligt och vilket foder de ska ge kossorna så att de ska mjölka ytterligare några liter. Det är en effekt av ett annat räknande, nämligen på matpriserna. Priset på mat ska nämligen vara så lågt som möjligt, åtminstone i butiken. Strunt samma att en stor del av de verkliga kostnaderna för att producera vår mat hamnar på andra kostnadskonton som folkhälsa, förlust av biologisk mångfald, klimatet, utsläpp av PFAS och andra kemikalier, taskig djuromsorg och arbetsmiljö. Så länge priset i butik är lågt, är allt väl.

Eller så räknar kalorier, koldioxidekvivalenter och proteinhalter eller vad som nu är på modet för tillfället.

Allt mätande och optimerande gör att vi glömmer vad mat egentligen är. Att det inte bara är bränsle för våra kroppar utan något mycket mer grundläggande. Jordbruket är, tillsammans med fiske, renskötsel och skogsbruk, vårt viktigaste verktyg för att sköta om vårt hem, jorden. Maten är en oerhört viktig del av vår kultur. Det finns till och med de som menar att matlagning och måltider är något djupt mänskligt, och jag är böjd att hålla med.

DAGARNA I KATALONIEN påminner mig om just detta. I Barcelona – på den årliga konferensen för det internationella nätverket för kvinnor som jobbar inom gastronomi, Parabere Forum – möter jag människor som pratar smaker, ekologisk och social hållbarhet, lokal mat och traditioner.

Det är inte konstigt att drygt 400 kvinnor (och några män) som jobbar med mat, också tycker att maten är viktig, men det som slår mig är den ovanligt stora bredden i samtalet. För flera av dem, som stjärnkocken Martina Puigvert, handlar hållbarhet inte bara om val av råvaror eller anständiga arbetsförhållanden, utan också om att ta hänsyn till säsongen, landskapet, lokala råvaror och matkulturer, samtidigt som de vill bidra till den lokala ekonomin och ett lokalt kretslopp.

För dem är räknandet ett nödvändigt ont, inte ideologi. Då ställs också rätt frågor, som handlar om hur vi kan ta hand om varandra, och vår miljö.

Flera högre tjänstemän och politiker från det katalanska styret och staden Barcelona närvarar på konferensen. Närings- och arbetsmarknadsministern invigningstalar. Mat tycks vara politik på riktigt här, och inte bara ett föremål för kortsiktiga utspel.

Den politiska vikten av en lokal matproduktion märks också i jordbruksparken Baix llobregat, som ligger alldeles utanför Barcelona. Där har staden och ett antal andra kommuner skyddat odlingsmark från att exploateras från den växande staden. Staden vill försäkra sig om att det ska finnas lokal frukt och grönt för invånarna att köpa. I Sverige har politikerna pratat i många decennier om att skydda exploatering av jordbruksmark. Inget har hänt.

SENAST VI HADE en svensk politiker som kopplade ihop mat och matkultur med jordbruket var Eskil Erlandsson när han var jordbruks- och landsbygdsminister. Man kan kritisera honom för att han var naiv som trodde att hans politiska satsning Matlandet Sverige skulle ge 20 000 nya jobb, men han lyfte trots allt den goda, lokala maten och jordbruket som en viktig del i den gastronomiska utvecklingen.

Den nuvarande regeringens vision, Livsmedelsstrategi 2.0, handlar inte alls om mat, utan om industriell produktion av jordbruksprodukter. Mer teknik, maskiner, kemiska bekämpningsmedel, fler djur i stallarna, fossil gödsel och fossila drivmedel för att producera MER. Ja, det är den enda idén – MER produktion. Det gäller dock inte för antalet gårdar, som ska bli färre, eller för matpriserna, som ska bli lägre. Om oppositionen vill något annat, så märks inte det särskilt tydligt.

Inte heller detta val ser maten ut att bli en valfråga, trots att matrelaterade frågor väcker engagemang och oro bland människor.

Vår mat är basen för vårt samhälle. Förändrar vi sättet som vi producerar mat kommer också hela samhället att förändras och det är ett steg som våra kvartalspolitiker inte vågar ta. Däremot finns det allt fler människor som arbetar för förändring, inte minst i den praktiska verkligheten.

De som börjar odla och de som redan är odlare bryter nya fåror. De lär sig laga mat. De handlar direkt av bönderna. De startar matlag. De köper in ekologisk och lokal mat till skolor, dagis och restauranger.

För när allt kommer omkring är det underifrån som saker växer, inte från ovan.

(Texten har publicerats i Dagens ETC