Är det mejerierna som ligger fel?
Är det mejerierna som ligger fel? https://www.hungryandangry.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Ann-Helen von Bremen https://secure.gravatar.com/avatar/fe4842d5d47ed65e9c62ead8c55e9d055fa544cd3419445e3562e328b284593e?s=96&d=mm&r=gArlas beslut att säga upp 29 av sina ekomjölksproducenter handlar om något mera än att försäljningen av ekomjölk har sjunkit. Det är ytterligare ett exempel på vilka förödande konsekvenser som strukturrationaliseringen innebär. Arla har blivit för stort och för specialiserat för mjölkbönderna. Eller som Arla själva säger: ”Dessa gårdar ligger helt enkelt fel till i förhållande till våra mejerier.”
Uppsägningen av ekomjölksproducenterna fick störst uppmärksamhet i media medan de 23 konventionella Arla ko-producenterna som också fick sina kontrakt annullerade, hamnade i skymundan. Arla ko-producenterna är inte ekologiska, men däremot så får de en liten merbetalning, hur mycket vill inte Arla uppge, för att de har lite högre djuromsorg än övriga konventionella kollegor. Uppsägningen av dessa är egentligen ännu mer anmärkningsvärd eftersom deras mjölk motsvarar nästan en fjärdedel av Arla ko-volymen, dryckesmjölken i de randiga paketen.
I och med detta beslut kan man dra slutsatsen att mjölk som produceras med högre miljöhänsyn och djuromsorg, oavsett om det är ekomjölk eller Arla ko-mjölk, inte längre är intressant för Arla. Försäljningen av ekologisk mjölk har minskat och i ett sådant läge är det förstås logiskt att dra ner på invägningen. Men samtidigt kommer det helt andra, motstridiga signaler från mejeriföretaget. Alldeles nyligen gick Arla ut och höjde priset på både konventionell och ekologisk mjölk och har även pratat om en historisk vändning för dryckesmjölken, vilket borde ha gynnat åtminstone Arla ko-producenterna.
Det hela verkar inte främst vara en fråga om tillgång och efterfrågan, utan om geografi. Arla uppger att gårdarna ligger fel i förhållande till deras mejeri
” Även om efterfrågan på ekomjölk helt plötsligt skulle öka ordentligt, vilket vore superkul, så ligger de här gårdarna fortfarande fel i förhållande till hur rutterna ser ut”, säger presschefen Max Wallenberg i en intervju till ATL. Och det är mycket som kan bli fel, förklarar Wallenberg för tidningen. Ekomjölken får inte blandas med den konventionella mjölken och är ekogården den enda som levererar ekologiskt längs mjölkbilens rutt blir det inte lönt att hålla isär den lilla volymen. Eller så är det många ekomjölksgårdar längs linjen och då får inte all ekomjölk plats i en mjölkbil. Eller så ligger gården helt enkelt fel i förhållande till mejeriet.
Det verkar krävas någon form av precisionsleverans, kanske ett skohorn?, för att få sälja sin ekomjölk till Arla.
Men tänk om det istället är mejeriet som ”ligger fel”? Arla har bara 11 mejerier, främst i södra och mellersta Sverige. Förutom att mejerierna är få, är de också specialiserade, vilket innebär att det i praktiken handlar om ännu färre mejerier och därmed längre resvägar. I Vimmerby görs exempelvis enbart mjölkpulver, ingen dryckesmjölk. I Falkenberg jobbar man bara med keso och i Kalmar och Kvibille enbart med ost. I Götene gör man smör, bregott, ost och mjölkpulver För ekomjölkens del är det bara fyra av mejerierna som tar emot denna.
Alla de uppsagda mjölkbönderna får givetvis fortsätta leverera mjölk till Arla, företaget har nämligen mottagningsplikt och får helt enkelt inte neka en producent att hämta mjölken. Men att säga upp avtalen som innebär merbetalning för Arla ko och framför allt för eko, kan för en del bönder vara det samma som början på slutet. En gård med 190 mjölkkor berättar att deras intäkter skulle minska med 15 procent om de tvingas bli konventionella (både förlorat eko-tillägg från Arla och statligt ekostöd om gården blir konventionell för att klara ekonomin), eller 3,5 miljoner kronor.
När livsmedelsföretagen blir allt större och färre, så blir det också givetvis inte lönsamt att hämta mjölk som anses ha för lång resväg. Samma sak har vi sett när det gäller Lantmännens utveckling, när de har lagt ner anläggningar för att ta emot spannmål ute i landet. Detta innebär bland annat att Lantmännen inte tar emot lika många sorters grödor som tidigare och längre och dyrare transporter för bönderna.
Strukturrationaliseringen är en fråga som borde engagera bönderna och deras företrädare betydligt mera. Det är inte en fråga som gäller enbart ekoproducenter, utan alla bönder i alla branscher.
Den som är stor i dag, riskerar att vara för liten i morgon. Eller att ligga på fel plats, när ytterligare ett mejeri har lagts ner eller ändrat inriktning.