För fattig? Eller helt enkelt mer affärsmässig?

 

Det är konstgödselreceptet som gäller för det afrikanska jordbruket. Under en dryg vecka reser jag runt i Tanzania för att titta närmare på två satsningar för att kickstarta det afrikanska jordbruket och därmed också minska hungern och fattigdomen.

Det ena projektet går under namnet Milleniebyarna, initierat av Jeffrey Sachs, megastjärnan inom biståndsvärlden som bland annat varit med och formulerat FNs Milleniemål och som är rådgivare till FNs generalsekreterare. Det andra är AGRA, Alliance for a Green Revolution Africa, med ingen mindre än Kofi Annan som ordförande och pengar från Bill och Melinda Gates. Båda projekten pratar om ett uthålligt jordbruk och om att använda miljövänliga metoder för att öka skördarna. Men i praktiken handlar det främst om att subventionera konstgödsel, vilket också Tanzanias regering praktiserar.

Ganska snart upptäcker vi att det inte är de fattigaste bönderna som nås av subventionerna, även om de är målgruppen. Även om konstgödseln är kraftig rabatterad, ska ändå bönderna stå för en del av kostnaden själva och det är då de fattigaste trillar ifrån. I stället är det de bönder som redan är lite mer avancerade, har lite större gårdar och lite bättre ekonomi som främst verkar få del av stöden.  Och ibland för att de helt enkelt råkar vara släkt eller känna rätt personer som gör att de får subventionen. Korruption är ett utbrett problem när det gäller den tanzaniska statens konstgödselsubventioner, det erkänner även jordbruksministeriets egna tjänstemän.

Men det handlar inte bara om korruption och om att de fattigaste inte anser sig ha råd. Efter ett tag förstår vi att det ibland är en rationell kalkyl från böndernas sida som ligger bakom beslutet. Den subventionerade konstgödseln gäller främst majs och majsmarknaden i Tanzania är delikat. Majpriserna svänger kraftigt och bönderna kan aldrig veta vad de egentligen kommer att få betalt. Dessutom kan regeringen rätt som det är lägga sig i och reglera priset på marknaden. Att satsa pengar på konstgödsel, när man inte vet om man kommer att få igen kostnaden, är därför väldigt osäkert. Särskilt om det inte kommer något regn. Då hjälpen ingen konstgödsel i världen.

Bönder världen över brukar ibland beskyllas för att vara tröga och inte vilja anpassa sig till marknaden och det epitetet gäller särskilt fattiga bönder i tredje världen. Men kanske är det precis tvärtom, att de helt enkelt har suttit och räknat och kommit fram till att investeringen riskerar att inte bli lönsam? Kanske har helt enkelt bönderna bättre koll på marknaden än alla de godhjärtade skrivbordsbyråkraterna?


2 Kommentarer to “För fattig? Eller helt enkelt mer affärsmässig?”

  • Marita Moosman Säger:

    Hej! Har just börjat läsa “Jorden vi äter”. Finner temat mycket intressant och angeläget såsom varande mor och farmor. Pga egen “miljöorsakad” ohälsa och aldrig sinande nyfikehet har jag alltid intresserat mig för vad sanningen kan vara i detta sammelsurium av idéer och teorier kring föda.
    Ni skriver på sidan 7 att “Hälsomässigt vore detta en vinst eftersom hög köttkonsumtion av rött kött ökar fallen av hjärt- och kärlsjukdomar.” – med tanke på den ökande konsumtionen av kött.
    Jag skulle vara mycket tacksam om du kunde ge mig vetenskapliga data som påvisar detta argument!

    Vänliga hälsningar
    Marita Moosman

  • ann-helen Säger:

    Hej Marita.
    Roligt att du gillar boken. Som du kanske ser så är det Naturskyddsföreningens ordförande, Mikael Karlsson, som skriver detta i förordet till boken och inte vi. Jag föreslår därför att du kontaktar honom. Gissningsvis skulle jag tro att han stöder sig på Livsmedelsverket, se länken: http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Maten-och-var-halsa/Hjart–och-karlsjukdom/Hjart-och-karlsjukdom-fordjupning/
    Men han kan säkert ha fler käller. Men det bästa är som sagt att kontakta honom direkt.
    Ann-Helen

Lämna en kommentar