Krogkarusellen

I eftermiddag är det dags igen för Krogsveriges egen Oscarsgala – White Guidegalan. Då ska inte mindre än 17 olika priser delas ut till restauranger och kockar som på olika sätt har utmärkt sig under året. Då kommer vi bland annat att få veta vilka som har gett oss Årets Fyrfota Gastronomi, Årets Naturnära Gastronomi och Årets Kaffeupplevelse.

Kreativa tävlingskategorier i all ära – det är ändå bara ett pris som alla väntar på – Årets Bästa Restaurang!

Årets upplaga av den vita boken rymmer drygt 500 krogar och barer. Annat var det när en av föregångarna, Gourmet 199 Bord, startade i mitten av 80-talet. Då hade man fullt sjå under de första åren att ens hitta 199 krogar som man tyckte platsade i en restaurangguide. Minns jag rätt så innehöll de första utgåvorna betydligt färre restauranger.

Om några timmar kan vi bläddra i vitboken och se vad som var rätt eller fel under det gångna året. Men innan vi gör det så kan vi ju alltid roa oss med att fundera lite på vad som var just våra högst personliga matupplevelser under 2011.

Här är några minnen som fastnat i min skalle:

Årets Gris: Grishuvudet på Oaxen.

Årets Bottenapp: Sonens uppdragna asp som smakade apa, oavsett tillagning.

Årets Inälva: Lammtunga på St John/London

Årets Naturnära: Mannens uppdragna gös, skivad i tjocka kotletter, stekta direkt över eld vid sjön.

Årets Upptäckt: Kålrabbi. Gärna rå, tunt skivad och valfritt marinerad.

Årets Degknyten: Konstverken till dumplings hos Yauatcha/London

Årets Man-Kan-Ha-Roligt-Utan-Sprit: De färskpressade juicerna hos Alain Ducasse at the Dorchester/London

Årets Ostron: Direkt slukade från ostron-öppnar-farbrorn på fiskmarknaden/Santiago/Chile

Årets Less Is More: Pannkakor med färsk mango/Hoi An/Vietnam

Årets Pepparkaka: Vännernas bygge av pepparkakshus i form av Eiffeltornet.

Årets Korv: Alla från Tyskland

Årets Trevligaste Runt- Jobb-hörnet: Rolfs Kök

Årets Ibland-behöver-man-inte-smaka: Snackspinnarna av torkad buffelhud

Årets Folkligaste Krogbesök: Oktoberfest på P-platsen på Älvsjömässan

Årets Sötsak: Pinfärsk baklava/Istanbul.

Vilka var dina matminnen under året som gick?

Under våren har krogvärldens topplistor duggat tätt – svenska White Guide, Guide Michelin, Gault Millau och för några veckor sedan kom Pellegrinos lista över de 100 bästa restaurangerna i världen. Det är alltid lite spännande – vilka är med och vilka har klättrat, respektive rasat på listorna.

Men det finns en baksida också. Råkar ens favoritkrog ta sig in bland de bästa, kan man räkna med att tiden för spontanbesök är över. Det ska planeras, bokas, gärna månader i förväg. Det blir lite bökigt att gå dit och besöken blir allt mer sällan. Så var det till exempel med Mathias Dahlgrens Matbar. Innan strålkastaren och Michelinstjärnan hade hamnat där, gick det alldeles utmärkt att bara slinka in. Idag är det ofta fullsatt, vilket givetvis bara är att gratulera, men följden blir att man lite moloken får gå någon annanstans.

Förra sommaren tog några vänner med mig till en liten krogpärla i Rhendalen. Ägaren serverade och underhöll oss gäster på ett fantastiskt sätt, medan kocken, hans fru, trollade fram läckerheter från köket.

Min första fråga var om inte krogen fanns med i någon guide, den var ju så bra!

Jodå, min vän berättade att restaurangen hade haft besök av en testare för Gault Millau som var klart imponerad, men när ägaren förstod vem som var gästen, blev han rasande och hotade med att slänga ut honom – om han tog med restaurangen i guiden. Ja, ni läste rätt. Det finns krögare som har tagit livet av sig för att de har tappat i rankingen, men denna krögare ville för all Riesling i Rhendalen INTE vara med i någon krogguide!

Och förklaringen var enkel. Han och hans fru driver krogen för att de tycker om det och trivs med den som den är. Ett gott betyg i en guide innebär direkt fler gäster och eftersom de bara har sju-åtta bord, skulle stamgästerna riskera trängas undan. Dessutom skulle de drabbas av prestationsångest för att behålla eventuell stjärna eller poäng. Lusten skulle försvinna och det är lusten som är skälet till att de driver krogen.

Testaren lovade att inte skriva något och fick i gengäld sitta kvar och njuta av hela middagen. Krogen förblir onämnd och är fortfarande lika bra. Alla är glada.