Hälsa

Av gästkrönikör Anna Sjögren

Margarin är ett livsmedel som man kan börja med att ta bort om man vill följa trenden med att äta naturlig och närproducerad mat. Smör och olja eller en blandning av båda kan lätt ersätta margarinet i matlagningen och på mackan. Men under det senaste året har jag läst så mycket dumheter om margarin så nu tycker jag att det räcker.

Visst, margarin är hopplöst ute i kylan för den trendriktiga konsumenten, men det är fortfarande ett livsmedel som blandas, förpackas och säljs av noggranna producenter. Det är företag som troligen vill behålla sina kunder och därför inte är särskilt intresserade av att förgifta dem eller lura dem att betala dyrt för billig skit.

När jag läste Martin Ingvars senaste bok Hjärnkoll på maten kände jag att gränsen var nådd. Även om man är professor i medicin har man inte rätt att hitta på hur livsmedelsföretag tillverkar sina produkter. Så här står det om margarintillverkning i boken:

”Margarin tillverkas genom att man blandar skummjölk med vegetabiliska oljor och knådar det till en smörlik konsistens. När man blandar fetter med olika smältpunkt kan man få en lagom hårdhet på margarinet. Ett alternativ till skummjölk för att få in vätskan i oljan är att använda tryck och en katalysator. Processen gör att en del av fettmolekylerna härdas. Härdat fett, eller transfetter som de också kallas, är en riskfaktor för hjärtsjukdom och inget som man bör äta frivilligt.”

Det finns inte många rätt i de tre sista meningarna. Att skummjölk skulle användas för att få in vätskan i oljan förstår jag inte eftersom det inte går att trycka in vätska i olja.

Oljor härdas under tryck och det används en katalysator för att reaktionen ska ske. Alla som läst kemi på grundnivå vet att en katalysator används för att få en reaktion att ske men att katalysatorn inte finns med i slutprodukten. Men ordet katalysator låter ju läskigt och inte alls gott för den som glömt kemilektionerna i nian.

Det är korrekt att fettet härdas men att sätta likhetstecken mellan härdat fett och transfetter som i texten ovan är fel. Att härda en olja fullt ut innebär att det bildas mättade fettsyror av de omättade och fettet ändrar konsistens, det blir hårt istället för flytande. Och ett hårt margarin som är avsett för matlagning och bakning innehåller därför ganska mycket mättat fett precis som smör. När man härdar oljor delvis (partiell härdning) bildas transfettsyror. Om en tillverkare blandar i delvis härdade vegetabiliska fetter i margarin, kex eller kakor måste det anges i innehållsdeklarationen och idag är den ingrediensen mycket sällsynt.

Jag har inga intressen i margarinindustrin och köper själv ekologiskt smör, men jag är trött på lösa rykten och ogrundade klyschor om att margarin skulle tillverkas av folk som vill lura och förgifta sina medmänniskor.

Som om inte människor redan var tillräckligt bekymrade över att inte få sig näringsriktig mat, späder nu hälsokostkedjan Life på denna oro ytterligare. I stora annonser basunerar Life ut att matens innehåll på mineraler har minskat, därför att våra jordar har utarmats. I annonserna ställer Life oss inför ett val – ”Antingen äter du så mycket närodlad och ekologisk mat du orkar. Eller så kompletterar du med kosttillskott.” Och vi förstår direkt vad vi ska göra, satsa på det säkra och bekväma, nämligen kosttillskotten, för annars hotar stressen, det höga blodtrycket och hjärt- och kärlsjukdomarna ”i skuggorna”, som annonsen också upplyst oss om.

Det här är naturligtvis inget annat än lurendrejeri. Det är visserligen sant att näringsämnena i frukt och grönsaker har minskat över tiden, men det är fortfarande så att det bästa sättet att få i sig de vitaminer och mineraler vi behöver, är att äta mat. Inte kosttillskott. Med några få undantag så finns det ingen forskning som visat att kosttillskott fungerar. Det verkar nämligen som att det finns flera ämnen i maten, inte bara mineralerna och vitaminerna, som samverkar för att vi ska kunna tillgodogöra oss näringsämnena. Därför får vi inte samma effekt om vi enbart äter vitaminer och mineraler i syntetisk form.

Hälsokostbranschen har länge klarat sig undan kritik och seriös granskning. Med dess koppling till alternativrörelsen har de upplevts som de ”goda” spelarna på marknaden. Men hälsokostbranschen är egentligen lika seriös som kostmetikabranschen, även här lever man på att sälja drömmar och självbedrägeri. Precis som kosmetikaindustrin ofta lutar sig mot något diffust ”forskningsinstitut i Schweiz”, lutar sig denna industri (för det är en industri, tro inget annat) också mot tveksamma eller obefintliga forskningsresultat. När kosmetikaföretagen skrämmer oss med ålderdom, ensamhet, fulhet och en kärlekslös framtid, hotar hälsokostföretagen oss med sjukdom, död och pina. Och naturligtvis även fulhet, många hälsokostpreparat ska ju inte bara göra oss friska utan också vackra.

Självfallet finns det produkter i hälsokostbutiken som kan vara bra, men det går ändå inte att komma i från att mycket av branschens marknadsföring påminner om Vilda Västerns kvacksalvare, män i svarta kostymer och höga hattar, som stod uppe på sina vagnar och sålde undergörande mediciner till allmänheten.

Jag vet inte om Vilda Västerns kvackare fanns på riktigt, eller bara i min barndoms serietidningar om indianer och cowboys, men Life och deras marknadsföring, finns i verkligheten.