Nov 23 2017

Vad har hänt med världens mest miljövänliga bönder?

Krönika publicerad i Dagens ETC för några veckor sedan.  Fortfarande har inget beslut fattats om glyfosat i EU-kommissionen. Inte ens förslaget om tillstånd under fem år kunde medlemsländerna enas om.
Glyfosat, det mest använda bekämpningsmedlet i världen, är återigen en het fråga. Nyligen föreslog EU-kommissionen att kemikalien skulle få förnyad dispens under tio år, men det var för få medlemsländer som gick på den linjen.Sverige ändrade sig i sista stund och sa nej till förslaget. En inte särskilt kvalificerad gissning är att den tyska rapporten om en omfattande insektsdöd som publicerades en dryg vecka innan EU-mötet spelade en viss roll.Studien, som Dagens ETC skrivit om tidigare, visar att tre av fyra insekter har försvunnit från tyska naturreservat under de senaste tre decennierna. Orsaken antas var det industriella jordbruket med stora monokulturer och mycket kemiska bekämpningsmedel.Glyfosat är inte den farligaste kemikalie som används inom jordbruket, men inte heller ofarlig, den dödar trots allt alla växter och är giftig för vattenlevande djur. Så hur farligt är den för oss människor? WHO:s cancerforskningsorgan International Agency for Research on Cancer, IARC, anser att glyfosat troligen är cancerframkallande. Europeiska kemikaliemyndigheten, Echa, och europeiska livsmedelsverket, Efsa, säger att det inte är det. I USA pågår just nu en stor juridisk process där flera hundra bönder och lantarbetare stämmer Monsanto för att de anser att bekämpningsmedlet Roundup, som baseras på glyfosat, har gjort dem cancersjuka.

Det nya förslaget från EU-kommissionen är att tillståndet istället ska förlängas fem år, och länderna ska rösta i morgon, torsdag. EU-parlamentet vill att glyfosat ska förbjudas inom fem år, men har inte särskilt mycket att säga till om och kommissionens förslag innehåller inget om något förbud.

Kemikalierna är en viktig konsumentfråga. Nu borde det vara ett utmärkt tillfälle att diskutera en avveckling, inte bara av glyfosat utan av alla kemikalier i det europeiska jordbruket. För svenska bönder, som ofta brukar hävda att de har högre kostnader än sina europeiska kollegor på grund av sitt ambitiösa miljöarbete, borde det vara en välkommen utveckling.

Det handlar om deras arbetsmiljö men också om möjligheter att kunna konkurrera med mat av hög kvalitet. I stället reagerar man precis tvärtom och menar att ett europeiskt glyfosatstopp skulle drabba de svenska bönderna särskilt hårt.

Den svenska användningen av glyfosat har ökat kraftigt under de senaste 30 åren, från 450 ton till cirka 650 ton, trots att 300 000 hektar har lagts ner och det ekologiska lantbruket har ökat med drygt 350 000 hektar under en period. De som sprutar med glyfosat sprutar alltså betydligt mer i dag än för 30 år sedan.

”Som det ser ut ser ut i dag är livsmedelsförsörjningen beroende av glyfosat”, skriver LRF på sin hemsida. Det är ett djupt oroande besked i tider när vi diskuterar livsmedelsförsörjningens sårbarhet, och det borde även få lantbrukarna själva att fundera på vad man håller på med.


Nov 3 2017

Monsantos traktorförare

“Livsmedelsförsörjningen är beroende av glyfosat”, säger man inom LRF, men ingen verkar fundera på om detta verkligen är bra. Oavsett vad man tycker om kemiska bekämpningsmedel borde ett så starkt beroende och därmed också sårbarhet, ses som ett bekymmersamt problem.

“Bonden förlorare när fyra jättar dominerar”

Så lyder rubriken på en intressant artikel i förra veckans Land Lantbruk, skriven av den initierade Gunilla Ander. Artikeln handlar om den fortsatta koncentrationen av de globala kemi- och utsädesföretagen. Under nästa år kommer åtta av de stora företagen att bli enbart fyra och då kontrollerar dessa fyra företag 64 procent av försäljningen av kemiska bekämpningsmedel och 60 procent av utsädet.

Kjell Ivarsson, LRFs växtodlingsexpert, håller med om att det är en negativ utveckling när  marknaden börjar närma sig oligopol och att detta kan särskilt drabba små länder i Europas periferi, som Sverige. Han pratar också om vikten av att stärka den europeiska växtförädlingen.

Utvecklingen är inte ny. Den har pågått länge. Redan för 20 år sedan varnade dåvarande LRF-ordföranden, Hans Jonsson, för att svenska bönder skulle komma att “bli traktorförare åt Monsanto” om man valde att börja använda de GMO-grödor som var kopplade till glyfosat. Jonsson såg att det handlade om en fråga om makt, där bonden skulle bli alltmer beroende av stora multinationella företag.

Men den här insikten verkar som bortblåst när det gäller de senaste dagarnas hetsiga diskussion om glyfosat. Bakgrunden är EU-kommissionens förslag om ett förnyat användande av glyfosat under tio år som blev nerröstat. Det hela sågs som ett rutinärende ända tills WHOs cancerforskningsorgan, International Agency for Research on Cancer, IARC, för något år sedan sa att glyfosat sannolikt kan orsaka cancer. Beskedet ledde till viss uppståndelse, framför allt i övriga Europa. Därefter har europeiska kemikaliemyndigheten, ECHA och europeiska livsmedelsverket, Efsa, sagt att glyfosat troligen inte alls orsakar cancer. De motstridiga uppgifterna har orsakat turbulens och Sverige bestämde i sista stund att vända kappan efter vinden och ansluta sig till majoriteten av de länder som inte godkände EU-kommissionens förslag. Nu väntar en ny omröstning den 9 november och ett nytt förslag på fem år.

Värt att notera är att det hittills inte har yttrats en stavelse från kommissionens sida om något förbud. (EU-parlamentet har däremot röstat för att glyfosat ska förbjudas inom fem år, men det är inget beslut som någon behöver följa utan får mer ses som en opinionsyttring. ) Trots detta har Sveriges agerande lett till ett ramaskri bland bönderna, kanske lite förvånande med tanke på att den förra LRF-ordföranden,Helena Jonsson, lanserade begreppet “Den nya miljörörelsen”.

Svenska bönder brukar ofta säga att de är miljövänligast i världen. De brukar också, med viss rätt, klaga över att kraven på hög djuromsorg och miljöhänsyn försämrar det svenska jordbrukets konkurrenskraft, eftersom det innebär högre kostnader. Även om kommissionen som sagt inte har talat om förbud, så skulle en eventuell framtida utfasning,  gälla hela EU. För en gångs skull, skulle svenska bönder få samma konkurrensvillkor och man kanske till och med skulle få en fördel, eftersom man, enligt egen utsago,  använder mindre bekämpningsmedel än andra länder.

Men nu låter det som sagt helt annorlunda, nu är budskapet att Sveriges bönder skulle drabbas hårdare vid ett eventuellt förbud, än de sydeuropeiska kollegorna, helt enkelt för att svenskt lantbruk är “mer beroende” av glyfosat.

Det är en hård karamell att smälta. Vi har ju fått lära oss att det är sydeuropéerna som är de värsta miljöbovarna, inte de svenska bönderna.

Nu stormas det ordentligt mot regeringen och miljöministern. Moderaten Jonas Jacobsson Gjörtler har till och med KU-anmält Karolina Skog. Ett antal kommunikationsansvariga på LRF och bondeägda företag som Arla, Scan och Lantmännen sitter förmodligen och småsvettas och hoppas att bilden av glyfosatälskande bönder, inte når utanför den egna kretsen. Det vore inte så bra för imagen.

Oavsett var man står i frågan om kemikalier, så borde påståendena om att svensk livsmedelsförsörjning är beroende av glyfosat, ge företrädarna för svenskt lantbruk en ordentlig tankeställare. Är detta en bra modell för en hållbar matproduktion, att vara så beroende av en kemikalie och av ett fåtal kemiföretag?

Det här är en fråga om makt som borde intressera Sveriges bönder.  Och den borde även intressera Sveriges regering och de fem partier i riksdagen som fattade beslut om en nationell livsmedelsstrategi där det finns ett enda skarpt krav – “sårbarheten ska minska.”

Och vad är förlorad makt, om inte sårbarhet?