Scan och dumstruten
Scan och dumstruten https://www.hungryandangry.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Ann-Helen von Bremen https://secure.gravatar.com/avatar/88255445418f62883f7b3c40f969232d?s=96&d=mm&r=gDet finns tusen skäl att gilla svenskt lantbruk, men ibland vill man bara ta fram skämskudden. Som nu när Scan har bestämt sig för att importera finska smågrisar som ska födas upp av svenska bönder, allt för att kunna konkurrera med det billiga importerade grisköttet. Scans strategi är alltså att med halv-import tävla mot helimporten, i stället för att på allvar sätta igång och sälja svenskt griskött. Det är svårt att veta om det handlar om intellektuellt haveri, ren panik eller bara lite vanlig krämaretik, dvs brist på vanlig hyfs och hederlighet. Scan tror uppenbarligen inte på svensk grisproduktion, så varför skulle svenska grisproducenter tro på Scan, eller svenska konsumenter med för den delen.
Scan tog in finska smågrisar redan förra året. Då var anledningen att det var brist på smågrisar och Scan sa sig vilja rädda svenska arbetstillfällen. Redan de väckte ont blod, särskilt som Scan hävdade att även de finsk-svenska grisarna skulle kunna vara certifierade enligt slakteriernas modell ”Grundcertifiering gris”, något som kom till efter grisskandalen 2009. Den certifieringen kräver bland annat att grisen ska vara inget annat än svensk.
Men den här gången säger Scan rent ut att det bara handlar om en sak – priset. En finsk smågris är ungefär 150 kronor billigare än en svensk. Enligt uppgift lär det handla om 1 000 smågrisar i månaden, dvs 12 000 om året. Det är givetvis inte mycket, men det är en volym som utan tvekan kan komma att växa. Och även om det handlar om en liten volym, kommer denna givetvis att fungera som en prispress, ännu mer effektivt än det importerade grisköttet.
Scan lovar visserligen att inget kött från dessa finsk-svenska grisar ska hamna i Scan-produkter, vilket förmodligen kommer innebära att man tar fram ett lågprismärke. Men frågan är hur mycket goodwill det innebär för Scan som varumärke att man bygger upp en produktionslinje som baseras på transporter av levande djur från ett annat land (var det inte vi i det här landet som en gång protesterade högljutt mot andra europeiska länders djurtransporter?) och som dessutom slår undan benen för svenska grisproducenter?
Det här är naturligtvis ett uttryck för ett stressat Scan som inte vet hur det ska hantera den ökande importen av billigt griskött, men samtidigt har man en viss del i situationen. När senast gjorde Scan ett uppriktigt försök att på allvar sälja svenskt griskött och de tydliga djuromsorgsvärden som finns inom produktionen? Scan har inte ens klarat av att sälja KRAV-grisproduktionen, trots att det borde vara en våt dröm för varje marknadsförare. Den ligger fortfarande och stampar på 0,7 procent av alla sålda grisar. Det kan jämföras med den ekologiska äggproduktionen där exempelvis Coop har kampanjat hårt och som har tagit en marknadsandel på 12 procent, det ibland tredubbla priset till trots. Trots att det för dessa båda livsmedel finns samma starka bild att utnyttja, nämligen djur som är ute och betar i grönskan, har Scan aldrig tagit chansen. Trots att den starka försäljningsbilden dessutom skulle spilla över på hela den svenska grisproduktionen och påminna konsumenterna om att det finns starka skäl till att svenska griskotletter kostar lite mer i butiken.