Close
Enter your
text here

kemiska bekämpningsmedel

Jordgubbar till midsommar? Kanske inte.
 Jordgubbar till midsommar? Kanske inte. 150 150 Ann-Helen von Bremen
By:

Om du inte vill få midsommaren förstörd så ska du sluta läsa här, för nu blir det lite tråkig läsning om det kanske finaste och midsomrigaste vi har – jordgubben. Bäret är en av de allra mest besprutade grödor du kan stoppa i munnen. Och i dina barns munnar.

”Jordgubbstårtan som alla pratar om” är rubriken på ett mejl i min inkorg. Det är en tidning som gör reklam för sitt recept på en klassisk variant av tårtan. Inget fel på receptet men jag tycker kanske snarare att vi borde prata om själva jordgubbarna.

Det finns nästan 40 olika kemikalier som är tillåtna att använda inom icke-ekologisk jordgubbsodling. Enligt Livsmedelsverket innehöll 72 procent av de svenska jordgubbarna rester av kemikalier i de stickprovskontroller som myndigheten gjorde 2022 och 2023, vilket är den senaste rapporten där resultaten redovisas.

Inget av proven överskred Livs­medels­verkets gränsvärden som gäller för när halterna av kemikalierna anses farliga. Samtidigt vet vi att uppfattningen om vad som är farligt och ofarligt när det gäller kemikalier ofta förändras med tiden. En gång i världen var DDT så ofarligt att lantbrukare hade en spruta i köket för att ta kål på flugorna. Glyfosat, världens vanligaste ogräsmedel, påstods först brytas ner så snabbt att det bara skulle vara vattenånga kvar. Numera vet vi att det inte stämde och att kemikalien hittas i allt från våra vattendrag där den är skadlig för vattenlevande organismer, till vårt eget blod. I de svenska jordgubbarna finns det rester av två svampmedel som klassas som hormonstörande av EFSA, den europeiska motsvarigheten till Livsmedelsverket.

”Om man ska använda försiktighetsprincipen vill man inte ha någon av de här kemikalierna på sina jordgubbar”, sa Joëlle Rüegg, professor i miljötoxikologi i en artikel i tidningen Syre.

Ännu en kemikalie som används i jord­gubbsodling är acetamiprid, en neo­ni­kotinoid som anses mindre giftig för bin och däggdjur än andra medel i samma kemikaliegrupp, men studier visar på risk för bröstcancer och hjärn­­skador på foster och små barn. Det euro­pe­iska nätverket mot bekämpningsmedel, PAN Europe, vill se ett totalförbud. I Sverige är ämnet förbjudet i hemmaträdgårdar och parker, men tillåtet i kommersiella jordgubbs­odlingar.

Resultaten från den svenska jordgubbskontrollen är få. Under de båda åren togs 74 respektive 57 prover på frukt och bär. Totalt togs mellan 200 och 300 stickprover på livsmedel. Det här gör att Sverige tillsammans med Italien är sämst inom EU på att ta stick­provskontroller av kemiska bekämpningsmedelsrester i livsmedel. Sverige tog inte ens hälften så många prover under 2024, 422 stycken, som EFSA efterfrågade och det europeiska livsmedelsmyndigheten har också kritiserat Sverige för detta. Danmark uppfyllde däremot sitt beting, dubbelt upp. Detta har bland annat Gunnar Rundgren uppmärksammat i sin blogg och även DN.

Trots de få svenska proverna innehåller ändå så många av jordgubbarna ämnen som, oavsett hur farliga vi tycker att de är, helt enkelt inte ska vara där.

Hittar du inga ekologiska gubbar, så kan det vara dags att börja odla några plantor själv. Eller så kan du se på de besprutade bären som på cigaretter, att du förmodligen inte dör om du unnar dig dem en gång om året. Även om det i det senare fallet är en del andra varelser som stryker med.

Eller så kan du göra en helt annan tårta i år.

Monsantos traktorförare
 Monsantos traktorförare 150 150 Ann-Helen von Bremen
By:

”Livsmedelsförsörjningen är beroende av glyfosat”, säger man inom LRF, men ingen verkar fundera på om detta verkligen är bra. Oavsett vad man tycker om kemiska bekämpningsmedel borde ett så starkt beroende och därmed också sårbarhet, ses som ett bekymmersamt problem.

”Bonden förlorare när fyra jättar dominerar”

Så lyder rubriken på en intressant artikel i förra veckans Land Lantbruk, skriven av den initierade Gunilla Ander. Artikeln handlar om den fortsatta koncentrationen av de globala kemi- och utsädesföretagen. Under nästa år kommer åtta av de stora företagen att bli enbart fyra och då kontrollerar dessa fyra företag 64 procent av försäljningen av kemiska bekämpningsmedel och 60 procent av utsädet.

Kjell Ivarsson, LRFs växtodlingsexpert, håller med om att det är en negativ utveckling när marknaden börjar närma sig oligopol och att detta kan särskilt drabba små länder i Europas periferi, som Sverige. Han pratar också om vikten av att stärka den europeiska växtförädlingen.

Utvecklingen är inte ny. Den har pågått länge. Redan för 20 år sedan varnade dåvarande LRF-ordföranden, Hans Jonsson, för att svenska bönder skulle komma att ”bli traktorförare åt Monsanto” om man valde att börja använda de GMO-grödor som var kopplade till glyfosat. Jonsson såg att det handlade om en fråga om makt, där bonden skulle bli alltmer beroende av stora multinationella företag.

Men den här insikten verkar som bortblåst när det gäller de senaste dagarnas hetsiga diskussion om glyfosat. Bakgrunden är EU-kommissionens förslag om ett förnyat användande av glyfosat under tio år som blev nerröstat. Det hela sågs som ett rutinärende ända tills WHOs cancerforskningsorgan, International Agency for Research on Cancer, IARC, för något år sedan sa att glyfosat sannolikt kan orsaka cancer. Beskedet ledde till viss uppståndelse, framför allt i övriga Europa. Därefter har europeiska kemikaliemyndigheten, ECHA och europeiska livsmedelsverket, Efsa, sagt att glyfosat troligen inte alls orsakar cancer. De motstridiga uppgifterna har orsakat turbulens och Sverige bestämde i sista stund att vända kappan efter vinden och ansluta sig till majoriteten av de länder som inte godkände EU-kommissionens förslag. Nu väntar en ny omröstning den 9 november och ett nytt förslag på fem år.

Värt att notera är att det hittills inte har yttrats en stavelse från kommissionens sida om något förbud. (EU-parlamentet har däremot röstat för att glyfosat ska förbjudas inom fem år, men det är inget beslut som någon behöver följa utan får mer ses som en opinionsyttring. ) Trots detta har Sveriges agerande lett till ett ramaskri bland bönderna, kanske lite förvånande med tanke på att den förra LRF-ordföranden,Helena Jonsson, lanserade begreppet ”Den nya miljörörelsen”.

Svenska bönder brukar ofta säga att de är miljövänligast i världen. De brukar också, med viss rätt, klaga över att kraven på hög djuromsorg och miljöhänsyn försämrar det svenska jordbrukets konkurrenskraft, eftersom det innebär högre kostnader. Även om kommissionen som sagt inte har talat om förbud, så skulle en eventuell framtida utfasning, gälla hela EU. För en gångs skull, skulle svenska bönder få samma konkurrensvillkor och man kanske till och med skulle få en fördel, eftersom man, enligt egen utsago, använder mindre bekämpningsmedel än andra länder.

Men nu låter det som sagt helt annorlunda, nu är budskapet att Sveriges bönder skulle drabbas hårdare vid ett eventuellt förbud, än de sydeuropeiska kollegorna, helt enkelt för att svenskt lantbruk är ”mer beroende” av glyfosat.

Det är en hård karamell att smälta. Vi har ju fått lära oss att det är sydeuropéerna som är de värsta miljöbovarna, inte de svenska bönderna.

Nu stormas det ordentligt mot regeringen och miljöministern. Moderaten Jonas Jacobsson Gjörtler har till och med KU-anmält Karolina Skog. Ett antal kommunikationsansvariga på LRF och bondeägda företag som Arla, Scan och Lantmännen sitter förmodligen och småsvettas och hoppas att bilden av glyfosatälskande bönder, inte når utanför den egna kretsen. Det vore inte så bra för imagen.

Oavsett var man står i frågan om kemikalier, så borde påståendena om att svensk livsmedelsförsörjning är beroende av glyfosat, ge företrädarna för svenskt lantbruk en ordentlig tankeställare. Är detta en bra modell för en hållbar matproduktion, att vara så beroende av en kemikalie och av ett fåtal kemiföretag?

Det här är en fråga om makt som borde intressera Sveriges bönder. Och den borde även intressera Sveriges regering och de fem partier i riksdagen som fattade beslut om en nationell livsmedelsstrategi där det finns ett enda skarpt krav – ”sårbarheten ska minska.”

Och vad är förlorad makt, om inte sårbarhet?