Everything is more

Everything is more 150 150 Ann-Helen von Bremen

Hungry & Angry presenterar stolt:

Gästkönikör Peter Johansson

Kineser äter allt.

Kycklingfötter. Hund. Friterade gristarmar. Allt går ner.

Det är bra. Inget går till spillo.

Mat i Kina är av tradition miljövänlig. Hur skulle Kina annars kunnat överleva alla andra tidiga civilisationer? Kineser är till exempel sedan många tusen år bäst i världen på att odla fisk i dammar. Ett enkelt och miljövänligt sätt att få protein, under förutsättning att fisken som odlas inte matas med protein människor kan äta. (Norskodlad lax är i stort sett uppfödd på fisk.) Kinesisk fisk i odling äter mest bajs, gris och kinesbajs faktiskt. Över 70 procent av all fisk som odlas i världen odlas på det här viset i Kina. Och det ska vi vara tacksamma för.

Fisken är karp. Här en länk till ett intressant sätt att tillaga den. Ta det försiktigt annars är det lätt att bränna fingrarna.

http://www.youtube.com/watch#!videos=Lq1XxTaijs8&v=Y_51j1NRfu8

Svenskens växande avsky för att äta vissa arter och vissa styckningsdetaljer har blivit vår matkulturs undergång och snart kommer hela skiten att gå under om vi inte lär av kineserna.

Naturskyddsföreningens medlemmar borde föregå med gott exempel och äta grisknorrar och fiskhuvuden. Miljön skulle må mycket bättre av om Naturskyddsföreningen i stället för att försöka stoppa vargjakten ägnade sig år att lära svenska skolbarn att äta lungmos och mört.

Du kan ha skåpen fulla med ekologiskt odlade grönsaker, men äter du inte karp, lever, njure, grisfötter, kycklingskinn, blodmat, svål och kalvbräss är du ändå en miljöbov. Dessutom går du miste om en rad fantastiska matupplevelser.

Peter Johansson

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
4 comments
  • Magnus Sandman

    Allt levande är till för att ätas och likt ett piraya stim skall det förtäras tills bara benen finns kvar. (Går säker att mala ned dem med och få i sig)Peter Johansson visar med tydligheten att människan, och tydligen speciellt Kineser, är i ensamt majestät på toppen av näringskedjan.

    Kanske kan man fundera på, om man vill överträffa bloggarens utnämning av Kina som det mest matmiljövänliga riket, att även tillåta kannibalism, finns väl inga anledning att inte ta vara på styckningsdelar från homo sapiens?

    Min egna slutsats efter att ha läst texten sammanfattas bäst av en minnesbild från en T-shirt med tryck på bröstet, hängades utanför en butik på Drottninggatan i STHLM på slutet av 70-talet; “10 miljarder flugor kan inte ha fel – ÄT SKIT”

  • ann-helen

    Peter Johansson befinner sig just nu i Paris och kan inte kommentera själv. Men jag tycker dock att han har en klar poäng i att inte låta fördomar styra vad vi stoppar i vårt kylskåp, för då finns det risk att vi missar en del fantastiska måltider. Jag vill också påpeka att Peter inte utpekar kineserna som miljövänliga, där finns det åtskilliga invändningar, däremot att deras inställning till mat – ät allt – nog får väl anses som resurssmart i dessa tider.

    Frågan är väl dock om inte detta har förändrats i takt med den växande medelklassen som vill äta det som vi äter – nämligen mjölk, smör och gris.

    Men Peter lär återkomma i ämnet. Just nu smörjer han dock kråset i Paris. Och jag är övertygad att det lär landa åtminstone en lammnjure på hans tallrik.

  • Magnus Sandman

    Jag tror inte jag missat poängen med inlägget, men, uppbyggnaden av att man inte skall vara rädd för att prova nya saker och det positiva med att ta till vara på hela djuret/fisken via kinesisk matkultur och djurhållning tycker jag rimmar illa med just detta. Fattigdom leder ju till att man måste “äta allt” man kan komma över vilket inte skapar inte utrymme för några högre värderingar avseende djurhållning eller valmöjligheter att äta det man tycker om. Vad man mest äter på landsbygden i Kina är ris och åter ris, här finns inget överflöd av fantastiska rätter utan mat är föda för att överleva. Att den svenska matkulter skulle borga för vår undergång, dvs att vi från att varit ett fattigt land som levt på potatis till att numera äta mer variationsrikt och med ett stigande intresse för vad vi stoppar i oss, känns inte heller som en slutsats jag tycker stämmer med min egen uppfattning om sakernas tillstånd. Tvärt om. Peter använder ordet miljövänligt och i min första kommentar skriver jag matmiljövänligt, vilket jag tolkat in är det som avses. Självklart kommer en konsekvens av att återgå till någon sort fattigt bondesamhälle att medföra ett mer miljövänligt sätt att producera mat. Självförsörjande och närproducerat i ordet rätta bemärkelse. Tror dock inte att den moderna människan lockas av att lämna städerna för att gå bakom en vattenbuffel/häst och plöja i lera och sörja, odla karp eller mört i små dammar och äta fisk o potatis varje dag.

    Min största invändning är trots allt att överhuvudtaget använda Kina som en referens för hur livet kan föras, oavsett om det gäller politiska ställningstaganden som matkultur eller djurhållning.

    And what about those shop sticks?

    http://www.youtube.com/watch#!v=a-6ZinmEGZA

  • ann-helen

    Ja, Kina är ett land som det finns stor anledning att vara kritisk till. Och ja, för många kineser har ris eller helt enkelt en tom skål, varit den vanligaste rätten på matbordet. Men samtidigt hör det kinesiska köket till ett av världens främsta, det kan vi heller inte förneka. Och utan ha något vetenskapligt belägg för detta så tror jag att Peter har rätt, när han beskriver Kina som det land där det finns minst tabun kring vilken mat som kan ätas eller inte.
    Men framför allt gillar jag Peters text därför att han håller upp en skrattspegel mot mig och alla andra som åtminstone försöker att äta lite miljövänligt, och för därmed in lite nya perspektiv. Tänk om det inte räcker att äta ekologiskt och ha några vegetariska dagar i veckan, tänk om vi måste äta stekt mört också ; )
    Det finns inget så allvarligt att det inte tål att skämtas om.
    Det finns inget så allvarligt

Leave a Reply

Your email address will not be published.