Gnällbönderna tar över
Gnällbönderna tar över https://www.hungryandangry.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Ann-Helen von Bremen https://secure.gravatar.com/avatar/88255445418f62883f7b3c40f969232d?s=96&d=mm&r=gDet var framtiden för svensk animalieproduktion som skulle diskuteras under gårdagens möte på Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. I stället blev det en uppvisning i den intellektuella härdsmälta som just nu verkar råda inom vissa delar av lantbruksrörelsen.
Det saknades inte frågor att diskutera. De senaste tio åren har inneburit stora förändringar i form av strukturrationalisering, utländskt ägande av tidigare bondeägda företag, en allt mer internationell marknad och inte minst den senare tidens kritik mot djuromsorgen inom lantbruket. Men några större framtidsdiskussioner blev det inte. I stället var det mest bestående intrycket att böndernas företrädare från främst LRF och Sveriges Grisproducenter, återigen vevade igång den stora gnällvalsen.
Budskapet var att allt är någon annans fel. Det är Djurrättsalliansens fel, som med sina smygtagna bilder visade upp svenska svinstallar från en mindre solig sida. Det är medias fel, som gör attack på attack på de svenska bönderna. Det är handelns fel, som prisar ut maten. Det är konsumenternas fel, som inte förstår att bakom alla gulliga bilder av glada djur springande ute i beteshagar och som sprids av branschen själv, finns en helt annan verklighet. Och nu även myndigheternas fel, som i dag ägnar sig åt snudd på förföljelse när grisproducenterna för första gången blir kontrollerade av oberoende tredje part. Svenska bönder i allmänhet, och grisbönder i synnerhet, är däremot väldigt duktiga och framför allt – snälla mot djuren.
Om det är denna kommunikation som blir svaret på den kritik som kommit fram i media, då skulle jag som bonde i allmänhet och grisbonde i synnerhet, bli väldigt orolig för framtiden. Att skylla på alla andra och inte ta sitt eget ansvar är sällan en särskilt framgångsrik väg. I stället borde man fundera på varför svenska grisbönder får bland den lägsta betalningen i Europa, varför de bondeägda företagen inte klarar av att hävda sig på marknaden och vad man egentligen ska göra för att upprätta förtroendet bland konsumenterna. Framför allt borde man inte abdikera från sin roll som marknadsaktör.
I dagens Land Lantbruk framgår det av en artikel att det finns rätt många svinstallar som är från 60-70-talen och som kanske inte kommer att klara av den nya kontrollen. Att inte göra några investeringar under 30-40 år, vilken annan verksamhet skulle överleva så? I Skåne och Blekinge bedöms det handla om 200 000 svinplatser, totalt gissar slakterierna på 700 000 grisar per år, ca 25 procent av hela grisproduktionen.
Grisnäringen har problem och lösningen är inte att skjuta budbärarna.
7 comments
-
-
ann-helen
Det värsta är att denna typ av resonemang känns som ett återtåg, ett par decennier tillbaka i tiden. Böndernas företrädare kan inte ägna sig åt att gnälla sig till sympati och lönsamhet, för det är meningslöst. Och detta gnällande drabbar också alla de lantbruksföretagare som är mycket kompetenta och som dessutom tjänar pengar på sin verksamhet.
-
-
Anders Munters
Så här har det varit så sedan vi började med mjölkproduktion på tidigt sjuttiotal.
Näringen letar alltid syndabockar. Det är alltd någon annans fel när missförhållanden upptäcks.Oförstående konsumenter,fel på lagar,dålig lönsamhet och politiska beslut.
I senaste Land Lantbruk ges en bra bild av hur LRF och branschen ser på frågan och på vems sida man står.Artiklar som jag tror och vet att, många bönder och LRF ställer sig bakom.
Skönt att inte vara medlem i LRF längre och behöva känna sig delaktig i dessa yttringar.
Det finns ingen ursäkt för dålig djuromsorg!
Medias uppgift och skyldighet är att granska och berätta vad man ser.
Jag är övertygad om att det kommer att komma upp fler problem till ytan vad det lider. Det är inte helt obekant att många mjölkproducenter tycker att beteskravet är onödigt och en kontroll hur det efterlevs kan bli nästa rubrik.
Ta tag i problemen och se till att näringen lever upp till vad som står i Miljöhusesyn och Svenskt Sigill då klarar den en tuff granskining. -
ann-helen
Tack så mycket för det! Jag håller fortfarande på och trevar mig fram för att hitta formen.
-
ann-helen
Det är väldigt deprimerande det du skriver. För återigen, det funkar inte att gnälla sig till lönsamhet och sympati.
Och jag vill inte tro att alla bönder ställer upp på detta. Charlotte Sandgren från Svensk Mjölk, som också var med på KSLA-mötet, var som alltid en frisk fläkt som flera gånger uppmanade församlingen att sluta gnälla, att det var fullt möjligt att ha god lönsamhet i Sverige (åtminstone för mjölkproducenter) och att det också finns mjölkföretag som tjänar pengar, något som hon menade hängde ihop med att de också har en god djuromsorg och god djurhälsa. Det behövs fler röster som Charlottes! -
Louise Ungerth
Håller med dig Ann-Helen, klar déja vue på mötet. Det kändes som om jag hade varit på exakt samma möte massor av gånger de senaste trettio åren.
Anna Sjögren
Bra rutet. Om all energi läggs på att diskutera hur dumma alla andra är så orkar man förstås inget mer. Och detta kallar man framtidsdiskussioner?!