Häng dem högt!

Häng dem högt! 150 150 Ann-Helen von Bremen

Av Peter Johansson

Det var på den tiden när mamma Scan vacuummörade allt nötkött som chefsbloggare Meyer von Bremen hängde i samma lokaler som tidningen Gourmets redaktion. Det ena ledde till det andra och Meyer von Bremen skrev en intressant, åttasidig artikel – nästen helt utan bilder – om stekt biff.

Texten, något hopkokad, är evig visdom:

Bästa biffen kommer från en äldre ko – minst fyra år. Köttet ska hängas och inte vakuummöras. Med andra ord, allt Scan gjorde – från urval av slaktdjur till paketering – på den tiden var helt fel. Tio år senare har det blivit något bättre i köttdiskarna.

Tack Gourmets chefredaktör Jan Nilsson, chefsbloggare Meyer von Bremen och tack nya, förnuftiga köttgrossister.

På den tiden när biffartikeln skrevs låg Gourmets redaktion i samma hus som restaurang Gondolen och Mac Donalds.

Tiotusenkronorsfrågan är nu: Vilken av nämnda två restauranger besökte redaktörerna på Gourmet oftast?

Tiden är ute! Vi vill ha ett svar.

Åt tidningen Gourmets redaktion – och chefsbloggare Meyer von Bremen – oftare på Gondolen eller på Mac Donalds?

Och svaret är… Mac Donalds!!!

Titta på en inspelning från den tiden. Meyer von Bremen har gul tröja och är nyklippt.

http://www.livevideo.com/video/89C85822DA7F487083DB9A2395697DD0/fun-with-burgers.aspx

Nog finns det en sensmoral här, men jag är inte riktigt säker på vilken den är. Kanske är det så enkelt som att hamburgarkött inte behöver hängas.

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
5 comments
  • ann-helen

    Jag antar att sensmoralen är: “Ibland går Fantomen ut på gatorna som en vanlig man.”
    Och den där gula tröjan, den blev sig aldrig lik efter det där.

  • Stefan

    Hamburgerkött kommer från gamla (nåja) uttjänta mjölkkossor. Men sanningen är väl snarast den att det godaste nötköttet kommer från köttraskreatur som fått beta på Pampas samt från välmasserade, halvalkade nötkreatur från Kobe i Japan.

    Trevlig scarves!

  • Stefan

    För att inte uppröra någon älskare av hästkött får jag väl förtydliga att jag med hamburgerkött avsåg det kött som finns i hamburgare och inte det läckra smörgåspålägg som går under namnet hamburgerkött (om slik delikatess nu kan uppbringas i vårt land).

  • ann-helen

    Två biffar som finns kvar i minnet:
    1. Utanför Siena, 1998. Ett enormt köttstycke av en av världens äldsta koraser, chianina, har stekts på hög värme i vedugn. Köttet skärs upp och vi får sedan göra en efterstekning på het täljsten vid bordet. Det smälter i munnen och det enda som behövs är lite salt och citron. Vi struntar i potatisen och grönsakerna vi äter bara kött, kött, kött! Så här smakar himlen. Vi äter sådana mängder att vi för alltid missar chansen att bli certifierade som klimatvänliga.
    2. Guldentrecôte, Östermalmshallen. Sveriges dyraste kött. Kostade då runt 800 kr kg, hängt hur många veckor som helst, 8 tror jag det var. Enligt butiken var det “särskilt utvalda raskor från Norrland”. Jag gjorde en koll på det och det visade sig vara överfeta mjölkkor från lite slarviga bönder. En hittade jag i Dalsland. Han fick mindre betalt än vanligt från slakteriet, eftersom köttet var för fett, men biffen, den blev väldigt god.

    Vad kan man lära av detta? Ja, att ras sannerligen kan spela roll, men att en fet halvgammal ko kan stå sig rätt bra.

  • Anna Sjögren

    Det syns minsann på håret att det är någon annan än Ann-Helen som äter hamburgare i filmen.
    Minns texten i Gourmet och minns att det blev en vändpunkt i mitt liv. Vid den tiden var det mycket klagomål bland kockarna på det svenska köttet. Men som vanligt handlade det inte om allt svenskt kött, utan om hur köttindustrin hanterade köttet och om kockarnas dåliga möjligheter att välja vilket kött de ville ha. Nu är allting mycket bättre, för både kockar och människor (och även för vissa kor).

Leave a Reply

Your email address will not be published.