… men när ska bonden bli en företagare?

… men när ska bonden bli en företagare? 150 150 Ann-Helen von Bremen

“I Sverige får en gris vara gris. Men får en bonde vara bonde?”

Detta har varit rubriken på den annonskampanj som Svenskt Kött nyligen har kört i ett antal dagstidningar. I dagens DN syntes uppföljaren, en annons där man tackar för att handeln har gått med på att göra en ursprungsmärkning av charkvaror, så att vi kan se vilket land som köttet i leverpastejen och korven kommer ifrån. “Vi hoppas och tror att det kommer att hända mycket mer positivt framöver för svensk djuruppfödning”, står det i annonsens slutrader.

Hoppas och tror? Det brukar man göra i kyrkan.

Det är mycket möjligt att det finns lantbrukare som tycker att detta är en fantastisk reklamkampanj, men det finns också bönder som tar sig för pannan och tycker att de här miljonerna har slängts direkt i sjön. Eller i värsta fall, till och med slår tillbaka.

För återigen ägnar man sig åt att gå med kollekthåven bland oss konsumenter och hoppas på våra allmosor, när man vädjar till oss att vi ska köpa svenskt kött och kräva av våra politiker att det serveras svenskt kött i våra ungars skolor. Låt mig säga det på en gång: Jag köper enbart svenskt kött och visst vill jag att min unge ska få svenskt kött i skolan, det är inte där skon klämmer.

Problemet med denna kampanj är att man återigen, för femtioelfte gången i rad, abdikerar från sin roll som marknadsaktör. Bönderna och slakteriföretagen är faktiskt aktörer på marknaden. De ska se till att få ut ett så högt pris som möjligt för sitt kött och det är detta som man har misslyckats med. En stor del av vinsten hamnar hos handeln och en ineffektiv slakteriindustri. Inte ens Scan, som faktiskt ägs av bönderna själva, klarar av att sälja köttet och det är det som är förklaringen till att grisbönderna nu går på knäna.

I stället för att gnälla och vädja till konsumenternas välvilja, borde man lägga pengarna på att se till att få fart på sin försäljning. Och klarar inte de etablerade företagen av detta, då kanske man faktiskt får starta nya.

Visst får bonden vara bonde, men när ska han eller hon egentligen bli företagare?

Det är dags att ta fram miniräknaren, både när det gäller den egna gården och när det gäller affärerna ut till kund.

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
2 comments
  • Lars-Kristian Bergh

    Vem är det som ständigt tjatande framhåller att svenska grisföretagare har världens strängaste djurhållningsregler – och därmed de dyraste – men att grisuppfödarna får sämst betalt av handeln? Vem? Jo sannolikt samma person som på ledarsidan i Lantbrukets affärer lika tjatande attackerar socialdemokrater som kallas socialister.

    På ledarsidan framhålls marknadsekonomins förträfflighet och i krönikan under vinjetten Elaka Måns så attackeras förhållandet att inte staten ser till så att grisuppfödarna får bättre betalt av handeln.

    Sveriges Grisföretagare, kallar de sig. Grisuppfödarna. De är så usla affärsmän att de inte ens själva har kommit på idén att kalla sig företagare. Inte ens ordet Gris har de kommit på av egen kraft. Sveriges svinproducenter har varit deras eget namn i decennier. Svin, smaka på det. Svinkött, svinmat…

    Dessa gravt affärsmässigt kompetenshandikappade grisuppfödare håller på att dö sotdöden. En av deras stora kunder ser faran och höjer priset till grisbonden med en krona per kilo. Detta är ju fullständigt fantastiskt – UNIKT. En kund insisterar på att få betala mera än avtalat pris. Kan den svenska grisnäringens affärsmässiga dikeskörning förklaras tydligare?

    I decennier har den svenska bondekooperationen envisats med navelskåderi och arvodesförläningar till varandra. Svenska Ägg kördes till konkursranden och skänktes till danskarna.

    Arla-ledningen duperade bönderna som var Arla-medlemmar att det lönsamma och rika Arla hotades av en ekonomiskt skraltig dansk konkurrent och att det var bättre skänka bort kontrollen över Arla till danska MD Foods som bytte namn till Arla Foods. Scan kördes av vägen och blev finskt.

    Och Lantbrukets affärer tjatar på och tycks hoppas på att staten återigen ska börja reglera grisbönderna…

Leave a Reply

Your email address will not be published.