Baksidan av att hamna på Topp 50

Baksidan av att hamna på Topp 50 150 150 Ann-Helen von Bremen

Under våren har krogvärldens topplistor duggat tätt – svenska White Guide, Guide Michelin, Gault Millau och för några veckor sedan kom Pellegrinos lista över de 100 bästa restaurangerna i världen. Det är alltid lite spännande – vilka är med och vilka har klättrat, respektive rasat på listorna.

Men det finns en baksida också. Råkar ens favoritkrog ta sig in bland de bästa, kan man räkna med att tiden för spontanbesök är över. Det ska planeras, bokas, gärna månader i förväg. Det blir lite bökigt att gå dit och besöken blir allt mer sällan. Så var det till exempel med Mathias Dahlgrens Matbar. Innan strålkastaren och Michelinstjärnan hade hamnat där, gick det alldeles utmärkt att bara slinka in. Idag är det ofta fullsatt, vilket givetvis bara är att gratulera, men följden blir att man lite moloken får gå någon annanstans.

Förra sommaren tog några vänner med mig till en liten krogpärla i Rhendalen. Ägaren serverade och underhöll oss gäster på ett fantastiskt sätt, medan kocken, hans fru, trollade fram läckerheter från köket.

Min första fråga var om inte krogen fanns med i någon guide, den var ju så bra!

Jodå, min vän berättade att restaurangen hade haft besök av en testare för Gault Millau som var klart imponerad, men när ägaren förstod vem som var gästen, blev han rasande och hotade med att slänga ut honom – om han tog med restaurangen i guiden. Ja, ni läste rätt. Det finns krögare som har tagit livet av sig för att de har tappat i rankingen, men denna krögare ville för all Riesling i Rhendalen INTE vara med i någon krogguide!

Och förklaringen var enkel. Han och hans fru driver krogen för att de tycker om det och trivs med den som den är. Ett gott betyg i en guide innebär direkt fler gäster och eftersom de bara har sju-åtta bord, skulle stamgästerna riskera trängas undan. Dessutom skulle de drabbas av prestationsångest för att behålla eventuell stjärna eller poäng. Lusten skulle försvinna och det är lusten som är skälet till att de driver krogen.

Testaren lovade att inte skriva något och fick i gengäld sitta kvar och njuta av hela middagen. Krogen förblir onämnd och är fortfarande lika bra. Alla är glada.

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
2 comments
  • Stefan som föredrar att vara anonym

    Minns hur en krog på Nybrogatan drabbades av toppbetyg i Dagens Industri på den gamla goda tiden. Plötsligt blev det omöjligt att göra spontanbesök eftersom alla skulle äta där. Och när gräshoppssvärmen dragit vidare (efter att en ny krog fått toppbetyg) så gick omsättningen radikalt ned. Solskenssoldaterna som följde DI:s krogrecensioner hade funnit en ny restaurang att älska och de gamla stammisarna hade letat upp ett nytt vattenhål.

  • ann-helen

    Gräshoppesvärmen är en väldigt bra bild. Läste nyligen en krönika i brittiska The Independent, där krönikören också beklagade sig över vad som händer med en krog som blir haussad. Det blir inte bara svårt att få plats på den, det blir också omöjligt att äta god mat på den. Det håller jag nog inte med om, gastronomin måste också få ha sin haute couture, bara man är medveten om att man inte i första hand går på en sådan krog för att äta sig mätt, utan för att ta del av en konstutövning.
    Nyligen var jag på trestjärniga Ducasse i London. Till vår stora förvåning fick vi bord samma kväll vi ringde. “Det är lite lugnt innan påsk”, var förklaringen. Kanske det, eller kanske lågkonjunktur. Hur som helst – vi klagade inte!

Leave a Reply

Your email address will not be published.