Vem kan man lita på?
Vem kan man lita på? https://www.hungryandangry.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Ann-Helen von Bremen Ann-Helen von Bremen https://secure.gravatar.com/avatar/88255445418f62883f7b3c40f969232d?s=96&d=mm&r=g”Jag litar inte riktigt på det ekologiska. Det är som med sopsorteringen, i slutändan tror jag ändå att de bränner allt i samma ugn och att jag blir lurad.”
Vi står vid mejeridisken, fotografen och jag. Vi är ute på reportageresa under några dagar och ska handla frukost. Vi känner varandra sedan länge, men när jag gång på gång korrigerar hans val i mejerihyllan och tycker att vi ska ta eko i stället, blir det kris.
Jag inser att det som är självklara val för mig, är inte det för honom. Och varför skulle jag egentligen bli förvånad, bara 3-4 procent av livsmedelsförsäljningen är ekologisk. Det är jag som är udda, inte han.
Nej, det är inte bara en ”plånboksfråga” som det brukar heta. Det handlar om förtroendet. Min arbetskamrat litar inte riktigt på det ekologiska.
Det moderna ekologiska lantbruket fick brottas hårt med förtroendet när det startade för 25-30 år sedan. Etablerandet av kontrollorganisationen KRAV och bristen på skandaler ändrade till stor del på det – eko var seriöst, eko gick att lita på. Men en sak glömde man bort, förtroende måste vinnas varje dag.
” Man köper något som kallas för lantkyckling, som man tror är bra, och sedan visar det sig i alla fall inte vara någon skillnad mot hur vanliga kycklingar har det. Så där är det hela tiden”, säger han.
Och jag förstår precis hur han menar. Grön-vaskarna, företagen som vill fräscha upp sina varumärken med lite lagom grön polish, är många. Det är ”naturligt” och det är ”lantligt” och det är ”rena råvaror”. Och trots att ingen vet vad närodlat egentligen betyder så framställs det ibland som mer ekologiskt än det ekologiska själv.
Extra tydligt blir det i den just nu upphaussade matkasse-branschen som flitigt använder sig av eko och närodlat som lockbeten. I många fall handlar det dock mera om att köpa grisen, än eko i säcken. Ett ”stort ekologiskt fokus” som Middagsfrid skriver på sin hemsida, innebär i praktiken bara 25 procent ekovaror. Inte ens Coops Ekokasse eller företaget Ecoviva, är vad de heter – nämligen hundra procent ekologiska.
Men det är inte bara ekosnyltarna som grumlar blicken för oss. När jag och arbetskamraten fortsätter samtalet dagen därpå, säger han att kan känner en osäkerhet på matproduktionen överhuvudtaget.
– Även om inte eko har drabbats av några direkta skandaler så spiller det på något sätt över. Hur kan jag egentligen vara säker på att det inte också är något fuffens med KRAV?
Och återigen, han är inte ensam om sina misstankar. Solveig Wikström, konsumentprofessor på Stockholms Universitet, visade på det sjunkande förtroendet för livsmedelsproduktionen i en omfattande studie som kom förra året. Tidigare har man sett att konsumtionen visserligen sjunker när vi drabbas av mat-skandaler som ehec, plågade grisar eller galna kor, men efter ett tag är det glömt och vi äter groddar, fläskkotletter och biffstek som aldrig förr. Wikström visade dock att varje skandal på sikt eroderar vårt förtroende för maten och det gäller all livsmedelsproduktion.
Samtidigt som vi har denna gnagande misstanke om att allt inte står rätt till i Matlandet Sverige, så kan skillnaden mellan eko och konventionellt framstå som allt mer akademisk och obegriplig.
” Det finns fyra olika sorters ägg i min butik, jag orkar inte sätta mig in i vad som är bäst. Jag förstår att ekoäggen är bäst, men hur då?” , frågar fotografen uppgivet.
Först vill jag bara ruska om honom och säga att han förbaske mig får anstränga sig lite som konsument. Vem har sagt att det ska vara enkelt att förändra världen? Samtidigt förstår jag honom. Det ska mycket till att vara revolutionär vid middagshandlingen klockan halvsex en tisdag.
Konsumenterna ska välja, heter det. Men hur lätt är det att välja när så få i livsmedelskedjan verkar var intresserade av att ta sitt ansvar?
- Post Tags:
- eko
- konsumentmakt
- maträdsla
- Posted In:
- Ekoutsikter
Ann-Helen von Bremen
Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen
All stories by: Ann-Helen von Bremen8 comments
-
-
Helga Eckstein
Tack för artikeln, men den gör mig riktigt osäker och samtidigt förbannad! Trodde att, om jag köper ekologisk mat så är det en självklarhet att jag kan lita på att det är det!
Ägg från frigående hönor, ej sådana som bara ha en sittpinne, en lycklig uppväxt gårdskyckling och framför allt ekologiska grönsaker!Det kostar ju en del mera och det betalar jag gärna men vill få det som utlovas! -
Gunnar Rundgren
På det stora hela håller jag med.
Jag tror att det finns en sida till av slanten. Samma som träder i kraft när växthuseffektsförnekarna har varit i farten. Man ger folk argument för att slippa förändra sina beteenden. Dit hör också saker som att ”man kan inte lita på ekologiskt” eller ”det spelar ingen roll vad jag gör för Andersson/kineserna/afrikanerna ställer till med så mycket skit” eller ”det är ingen mening med att sopsortera för de häller bara ihop allt ändå”. Eller på den högre nivån ”jag visste inget” som ursäkt för varför man struntar i uppenbara missförhållanden eller tom massmord.
All människor vill vara goda och göra rätt, men när man inte riktigt orkar det så får man hitta argument som gör att man fortfarande kan känna det….Du får nog fortsätta skaka om honom. Och andra.
Jag minns förresten dagen då den första KRAV-mjölken kom i Stockholm och jag köpte en liter och sade något om att det var roligt att de sålde KRAV-mjölk till kassörskan, som såg förvånad ut och sade: ”kan man lita på sånt där?”
-
pa_jorgensen
”Jag litar inte riktigt på det ekologiska. Det är som med sopsorteringen, i slutändan tror jag ändå att de bränner allt i samma ugn och att jag blir lurad.”
ursäkter. ursäkter för att inte ta ansvar, för att inte vilja ”make a difference”, för att inte orka bry sig och välja.
men man kan också sluta titta på mjölkens utgångsdatum och istället lukta och smaka.
det är bekvämt att inte förstå. annars skulle allt helt plötsligt bli så mycket besvärligare och ta mer tid.
den där kyckligen för 19.90 kr, no questions asked, funkar inte längre. man måste förhålla sig till ett kycklinghjärta och lever. kanske måste man tom stycka hela franska kycklig-gubben.Choose life.
Choose a job.
Choose a career.
Choose a family,
Choose a fucking big television
…
Choose your future. Choose life. -
ann-helen
Karin: Tack!
Helga: Tack! Men det är inte meningen att göra dig osäker. Visst kan du lita på det som är ekologiskt på riktigt, dvs mat som är kontrollerad enligt KRAV eller någon annan ekologisk certifiering. För det är just detta som är poängen med KRAV och andra certifieringar, att se till att konsumenten inte blir lurad av en massa grönt, ursäkta ordvalet, skitsnack! För det är just det som lycksökarna, som alltid dyker upp när eko blir trendigt, ägnar sig åt.Så fort något företag säger att ”jag är ekologisk men inte certifierad enligt KRAV det är så byråkratiskt”, så finns det i nästan alla fall ett skäl till att osäkra revolvern. För skrapar man lite på ytan kommer man upptäcka att det inte riktigt är så. Den ”ekologiska” producenten använder bara kemiska bekämpningsmedel ”när det behövs”, den ekologiska matkassen visar sig – trots namnet – inte innehålla 100 procent eko osv osv.
Vi har en växande misstro i grunden mot all matproduktion och den påverkar även det som är juste. När det dessutom dyker upp eko-snyltare så inkräktar det också på den ekologiska trovärdigheten.
Därför fyller en organisation som KRAV en viktig funktion, även om jag ibland gnäller på den för att den är tung-gumpad. Kontrollen är till för att vi inte ska bli lurade.
-
ann-helen
Lotta & Gunnar: Tack för era kommentarer. Ni har helt rätt, det är naturligtvis så att vi alla måste ta ansvar för våra handlingar.
Men samtidigt, det är lätt för mig att säga. Jag har skrivit om de här sakerna i mer än tjugo år, medan det för rätt många andra bara handlar om att försöka köpa sig en middag. Jag tror man måste vara medveten om det.
Varför jag skrev är för att jag tror att det är rätt många människor som upplever precis detta – vad kan jag egentligen lita på? Dagens maträdsla och förvirring är kanske större än någonsin. I KRAVs och det ekologiska lantbrukets barndom fanns det en insikt om att kommunikation var absolut nödvändigt, för precis som du skriver, Gunnar, det var just denna fråga som människor ställde sig – ”kan jag lita på detta?”
Men den frågan ställs fortfarande, särskilt nu när diffusa begrepp som ”närodlat” och ”lokalt” framställs som lika eller mer miljövänligt än eko. Eller när det ekologiska lantbruket med jämna mellanrum attackeras för att inte vara klimatvänligt eller orsaka världssvält osv.
Därför gäller det för det ekologiska lantbruket att hela tiden inse att inga segrar är vunna, det finns fortfarande en stor grupp konsumenter som är osäkra och känner sig, med rätta, förvirrade. Och det är med denna grupp man måste kommunicera.
För handen på hjärtat, det är bara drygt 3,5 procent av all mat vi köper som är ekologisk. Det säger väl ändå någonting om sakernas tillstånd?
Ska det ekologiska lantbruket och marknaden utvecklas lite snabbare, måste man nå fram till fler människor.
För övrigt köpte fotografen under vår senaste jobbresa nästan enbart eko. Det kan antingen bevisa att jag är en jobbig tjatmoster. Eller att kommunikation och samtal faktiskt fungerar.
-
Lars Forslin
Jag förstår din fotograf som tvivlade på att de ekologiska kycklingarna har det bättre än de vanligt uppfödda. Jag känner inte till reglerna i detalj om slaktkyckling men jag förstår i alla fall att fodret ska vara ekologiskt. Kanske finns det dispens för att en viss del av fodret inte behöver vara det? Så tror jag det har varit tidigare i vissa fall, när det inte har funnits tillräckligt med ekologiskt foder på marknaden.
Det är ju inga problem att föda upp kycklingar ekologiskt, problemet är att få lönsamhet på det utan att prisskillnaden blir astronomisk. Eftersom djuruppfödning innefattar flera led (foderodling, uppfödning, slakt etc.)och vanlig djurproduktion är prispressad i alla led så springer kostnaderna iväg snabbt och eftersom handeln har för vana att köra med procentpåslag så kan skillnaden i kronor bli jättestor i slutledet.
En annan sak som ytterligare späder på skillnaden mellan vanlig och ekologiskt kyckling är att bortsett från att fodret är ekologiskt och därmed dyrare (pga dyrare produktionsmetoder) så är också själva uppfödningen helt olika. Den ekologiska kycklingen får gå utomhus och lever 70-80 dagar jämfört med 30-33 dagar för den vanliga kycklingen, alltså mer än dubbelt så länge, och hinner förstås konsumera mer än dubbelt så mycket foder. Detta är alltså faktorer som ytterligare gör den ekologiska kycklingen dyrare. Ändå är priset bara nästan dubbelt så högt som för den vanliga. Det innebär att odlaren gör mindre vinst och tar en större risk, såvida handeln inte minskar sin marginal på juste denna vara, vilket det är möjligt att den gör eftersom det bara är Coop som säljer den, och de har ett intresse av att profilera sig som ”gröna”. http://www.ja.se/?p=37550&pt=110&m=3433
http://www.aktavara.org/guide.aspx?r_id=28791Ekologisk produktion kanske lämpar sig bäst för grönsaker i dagsläget? Där har man inte den ackumulerade fördyringen i flera led, som man har inom djuruppföding. Men man har förstås mycket större kostnader för organisk gödsel, manuell rensning, större bortfall pga. skadedjur etc., så man måste ha ut ett högre pris. Här verklar dock handeln i många falla inte vilja hjälpa till, utan passar på att ta ut precis så höga marginaler som man är van vid vilket innebär att till exempel gurka och tomater, även under högsäsong kostar 50-60 kr/kg i butikerna. Det är ju ganska absurt, när många sorters kött kostar lika mycket. Visserligen är detta växthusgrödor, men ändå. Morötter och vitkål kostar ofta 17-18 kr kg då de vanliga kostar 5-10 kr/kg. I och med att det inte blir så många kronor i absoluta tal per kg, så kan man lättare ta den skillnaden som konsument, fast inte lär handeln få någon större snurr på det ekologiska med dessa skillnader i pris.
-
Gunilla Munters
AnnHelen Du har rätt som vanligt!
Jag är KRAV-mjölkproducent och kan ibland, ofta, tycka att KRAV borde vara på barrikaderna! Jag vet ju att min KRAV mjölk är prisvärd. Ingen handelsgödsel, inga bekämpningsmedel, inget ifrågasättande av djurens rätt till sommarbete. Detta vet jag som producent,men hur ska konsumenten veta om vi inte talar om detta hela tiden Det kommer ju till nya konsumenter och framför allt nya ”sanningar” i reklamen. Med de baskunskaper jag har litar jag helt och fullt på KRAV märket. För mig är det det enda gröna märket. Hur får jag andra att göra detsamma?
karin
Bra och skönt att läsa! Tack!