Vad annat ska de säga?

Vad annat ska de säga? 150 150 Ann-Helen von Bremen

Kollegan och kamraten beskyller mig för att vara fast i 90-talet. Anledningen är att vi diskuterar Arlas produktion av mjölk under Icas eget märke, ännu ett nederlag bakåt för mjölkbönderna, tycker jag. Det är då vännen kallar mig för bakåtsträvare och påminner mig om att det var länge sedan det var något annat än just nederlag i Mjölksverige.

Nej, jag är ingen 90-talsnostalgiker. Det gjordes visserligen en del bra popmusik då, men vem kan längta tillbaka till den reglerade jordbruksmarknaden? Den gav oss trötta och feta katter som inte behövde bry sig som vad konsumenterna tyckte, allt såldes ju ändå. Men jag kan heller inte omfamna denna marknad som fått bönderna att retirera så snabbt på så kort tid, ibland med tvång, ibland glatt lallande utan att förstå konsekvenserna.

Och nog skorrar det illa i öronen när Arlas VD Christer Åberg för några veckor sedan sa i lantbrukspressen att han var så nöjd med att de får leverera Ica-mjölken. Visst, Arla säkrar därmed sin volym och att inte något annat mejeri tar hand om kakan, men på sikt är Icamjölken och Coopmjölken inget annat än förlorad makt för mejerierna. Men det är klart, vad annat kan han säga? Det är ändå hans uppgift att försöka gjuta lite mod i de allt mer förtvivlade medlemmarna.

För cirka tio år sedan skrev jag de första artiklarna om den brittiska livsmedelshandeln och dess mjölkhyllor som nästan till hundra procent består av handelns egna märken. Mejerierna får nöja sig med att vara anonym processindustri och bönderna anonyma leverantörer, förutom där butikskedjorna bestämmer sig för diverse olika kampanjer och lyfter upp lantbrukare som ”sina” bönder. Inte var det någon slump att brittiska mjölkpriser under många år hörde till Europas lägsta, även om det är fler länder nu som tävlar om bottenplatsen i Europaligan.

Då var det en utveckling som kändes som science fiction i Sverige, något som ingen trodde skulle hända här. Men det var innan Skånemejerier blivit franskt, Milko försvunnit och Arla blivit danskt och en minst lika anonym avsändare av mjölken som Icamjölk eller Coopmjölk.

Och i kampen om konsumenternas kärlek är jag rädd för att min kollega har rätt – varför ska konsumenterna älska mejerier som Arla och Skånemejerier? De har ju inte ens en Ica-Stig?

 

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
8 comments
  • Tommy Dahlin

    Jag delar till fullo din reflektion angående EMVprodukter. För mig har det hela tiden varit obegripligt att så många producentkollegor sprungit i fällan. ”Titta, 15 öre extra…” är en vanlig kommentar i sammanhanget. Jag påstår ofta att vi mjölkproducenter har exakt det avräkningspris vi förtjänar. Det är nog tyvärr så att handelsblocken är säppet smartare….

  • Tommy Dahlin

    Glömde kommentera angående Arla. Arla är faktiskt mer svenskt än danskt åtminstonde sett till antalet mjölkleverantörer. Internationellt är väl en mera korrekt beskrivning. Ändå borde Arla uppfattas som det mest lokala alternativet.Faktum är att de allra flesta konsumenter har en Arlabonde som närmaste mjölkproducent. Något som, inte minst, vi leverantörer själva måste bli bättre på att kommunicera

  • ann-helen

    Tack för din kommentar. Visst, sett till antalet mjölkleverantörer men inte till ägande. Och även om vi ser Arlabönderna och även de övriga mejeriernas bönder som ”våra”, beroende på var i landet vi bor, så är det en annan sak med företaget Arla. Det är ett stort, globalt mejeriföretag som dominerar den svenska marknaden. Och med en mejerimarknad som går allt mer åt monopol så är det självklart att handeln agerar och vill ta fram sina egna alternativ.

  • ann-helen

    Tack för din kommentar. Jag tror inte att ni mjölkproducenter har det pris ni förtjänar, för ni är faktiskt värda betydligt mera. Men man har drabbats av ett kortsiktigt ekonomiskt tänkande som ger just den typen av reaktioner som du beskriver, ”15 öre mera”…

Leave a Reply

Your email address will not be published.