Staten odlar blommor i stället för eko

• augusti 27, 2025
• Ann-Helen von Bremen
• no comments

Eko i bakvattnet. Del 1

Årets nya generösa stöd för att odla blommor på åkrarna har blivit en succé bland bönderna, däremot är effekten tveksam när det gäller den biologiska mångfalden. Om staten på allvar vill främja mångfalden, vore det bättre att lägga pengarna på att höja den ekologiska arealen. Då skulle man även få mat för pengarna.

För några veckor sedan skrev jag i ETC Nyhetsmagasin en artikel om de nya generösa stöden för att odla blommor på åkrarna. Blommor på åkrarna är inget nytt. Tidigare var det obligatoriskt för bönderna att ha en viss ”miljöyta”, för att få gårdsstöd och blomremsor var en av flera åtgärder som bönderna kunde välja. Från och med i år är blomodlingen frivillig men den stora förändringen är att den är riktigt bra betald, särskilt för bönder i de södra slättbygderna som kan få upp till 729 euro per hektar.  Det har gjort att arealen blommande åkrar ökade nästan fyra gånger i år, från 4 000 till 14 500 hektar. Under en period tog till och med blomfröerna slut.

– Kalkylen för blommande åker slår både vårkorn och grynhavre, vilket är de grödor jag annars hade haft på fälten i år, sa lantbrukaren Martin Krokstorp i nordvästra Skåne till tidningen ATL.

Han sådde blommor inte bara på fältkanterna, utan på hela 120 hektar, dryga fjärdedelen av sin odlingsmark. Och gjorde därmed som flera andra bönder, valde att odla blommor istället för spannmål.

Syftet med det nya stödet var enligt Jordbruksverket att ”bevara och förstärka förutsättningarna för främst insekter och fåglar, vilket är särskilt viktigt i landskap med mycket åkermark.” Petter Halldén, rådgivare för biologisk mångfald på Jordbruksverket, var till och med så entusiastisk över det nya blomsterbidraget att han i en intervju i Värmlands Folkblad sa att blomremsor till och med kan bidra till att Sverige uppfyller sina mål när det gäller EU:s naturrestaureringslag.

Men det är sannolikt en viss överdrift.

Professor Henrik Smith på Centrum för miljö- och klimatvetenskap på Lunds universitet anser att blomremsor inte alls räcker.

– I slättbygder där mycket av naturbetesmarkerna har försvunnit så kan blommande fältkanter på kort sikt gynna vissa pollinatörer och fåglar, men det är ingen lösning för att främja hela mångfalden. Då pratar vi istället om ett batteri av åtgärder och många av dessa nämns också i naturrestaureringslagen, säger han. 

Henrik Smith bedriver forskning inom biologisk mångfald, med fokus på klimatförändringar och jordbrukslandskapet. 

– Vill man ha en mångfald i jordbrukslandskapet handlar det om att skapa en mängd olika miljöer. Blomsterremsor ska ses som en av flera åtgärder och det är också viktigt att det finns en variation så att det inte bara växer honungsfacelia överallt.

Henrik Smith sa också i min intervju att det sannolikt spelar spelar en negativ roll för vissa pollinatörer om blommornas sås på stora arealer i stället för kantremsor.

– Det saknas forskning på detta, men det finns en del som tyder på att det främst är de mest mobila pollinatörerna som gynnas av stora sammanhängande fält, medan mindre rörliga arter missgynnas. Det riskerar att ändra sammansättningen av bi-arterna.

Något av kritiken verkar kanske ha nått Jordbruksverket för idag föreslår man en begränsning för 2026 när det gäller hur många hektar blommor som får odlas. Fortfarande är det dock generösa arealer. Lantbrukare får söka ersättning för 10 hektar och har hen större mark, dessutom 20 procent av resterande areal. För Martin Krokstorps del skulle det innebära att han nästa år kan odla blommor på 96 hektar i stället för årets 120. En viss neddragning alltså, men fortfarande en stor yta.

Samtidigt som intresset för att odla blommor har ökat bland lantbrukarna, fortsätter den ekologiska arealen att minska. Detta trots att det finns mycket forskning (ytterligare ett exempel här) som visar att ekologiskt lantbruk gynnar den biologiska mångfalden. Förklaringarna till detta är flera, som att ekologiskt lantbruk inte använder kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel, ofta har en mer varierad produktion där djur och växter blandas och även att man ofta har mer ogräs, vilket är negativt för den som vill ha höga skördar, men faktiskt positivt för den biologiska mångfalden. I en brittisk studie såg man att åkertistel, stånds och vägtistel drog dubbelt så många pollinatörer, både i antal och arter, än vad de 14 vanligaste blommorna som brukar sås i åkerkanterna gjorde. Anledningen är att ogräsen producerar mycket och flera olika sorters pollen och nektar som uppskattas av många olika insekter

– Det finns positiva effekter av blomsterremsor, men dessa ersätter inte effekterna av ett ekologiskt lantbruk som har mycket bredare målsättning. Som att avstå syntetiska bekämpningsmedel och konstgödsel, vilket i sin tur leder till mer komplexa växtföljder och mer blommande växter i vallar och åkrar som gynnar pollinatörer och andra djur, säger Henrik Smith.

Sedan 2019 har ekoarealen minskat med 19 procent och antalet gårdar har minskat med 30 procent. Sannolikt hade utvecklingen sett helt olika ut om ekolantbruket hade haft lika generösa bidrag som blomsterodlingen, inte bara för ekoarealen utan även för den biologiska mångfalden.

Vill du läsa mer om lantbruket och dess påverkan på biologisk mångfald kan du läsa Naturskyddsföreningens rapport där jag och Gunnar Rundgren har gjort en stor del av underlaget.

Detta är den första av tre texter om bakslaget för eko.