Close
Enter your
text here

coop

Att göra en gris av en ko
 Att göra en gris av en ko 150 150 Ann-Helen von Bremen
By:

Coop slår på trumman att man nu lanserar ”världens första metanreducerade kött” . Köttet kommer från tjurar som har fötts upp inomhus och som har fått fodertillskott av rödalg som ska minska metanproduktionen hos korna. I en debattartikel i Aftonbladet propagerar också Coop tillsammans med forskaren Stefan Wirsenius (som bland annat gjort sig känd för att kritisera kor som ineffektiva), Emma Wiesner,(centerpolitiker), Volta Greentech (företaget som producerar rödalgen) och ett antal andra personer. Man uppmanar både konsumenter, livsmedelshandeln men även staten att på olika sätt stödja den här typen av uppfödning.

I våras publicerade tidningen Husdjur en artikel som jag skrev om just metanreducerande fodertillskott. Den bild jag fick av forskarna var att det fortfarande finns stora frågetecken kring rödalgerna och personligen måste jag säga att att jag är förvånad över att Coop vågar lansera det här köttet med tanke på detta.

För den som inte har tidningen Husdjur (nr 2 i år) så kan man läsa min artikel här. Annars kan jag tipsa om att prenumerera på tidningen.

Drömmen om universallösning är stark när det gäller att minska kornas metanutsläpp. Men många frågetecken återstår – inte minst vem som ska betala för de kosttillskott som lyfts fram som en tänkbar lösning.

SEDAN ETT ANTAL år tillbaka pågår det intensiv forskning som syftar till att minska kornas metanutsläpp. Det handlar om allt från avel och foder till vaccin och metanfilter på stallar eller på korna direkt. Men den stora hypen handlar om fodertillskott och en del företag satsar stora pengar. Oregano, vitlök, kärringtand, yuccapalm och olika fetter är några av de ämnen som har testats, men effekten har ofta varit liten och dessutom försvunnit efter ett tag när vomfloran har anpassat sig.I Sverige har mycket av uppmärksamheten handlat om den tropiska rödalgen Asparagopsis taxiformis. Försök i främst USA och Australien har visat att algen kan minska metanproduktionen kraftigt, upp till hela 98 procent. Den innehåller brom, jod och klor där framför allt bromoform blockar metanbildningen.Det svenska företaget Volta greentech byggde under förra året en pilotanläggning för algproduktion i Lysekil, vilken värms upp med restvärme från Preem. De tog även in 17 miljoner kronor i nytt kapital från ägare som bland annat Claes Dinkenspiel från Nordnet och Northvolts Peter Carlsson. Lantmännen, Coop, Skånemejerier, Ica, KLS Ugglarps – alla har de velat samarbeta med den unga trion bakom företaget – Leo Wezelius, Fredrik Åkerman och Angelo Demeter.I en gedigen sammanställning från SLU över forskningsläget framgår det dock att det fortfarande finns många frågetecken när det gäller rödalgen som fodertillskott. Det handlar till exempel om dess långsiktiga förmåga att minska metanproduktionen, vilken foderstat den fungerar bäst med och om det finns risk för resthalter av brom och jod i kött och mjölk. En annan avgörande fråga är hur algen ska kunna odlas i stor skala och till ett rimligt pris.

–Er rapport ger mer frågor än svar kring rödalgerna?

– Ja, det kan jag hålla med om. Studierna har pågått under väldigt kort tid och inte under förhållanden som påminner om de som gäller inom svensk mjölkproduktion, säger Mikaela Jardstedt på Institutionen för husdjurens miljö och hälsa på SLU i Skara.

Det är hon som, tillsammans med doktoranden Kristina Holmström, har gjort rapporten och även kostnadsberäkningarna för att utfodra korna med rödalg. Hennes slutsats är att den största potentialen finns för mjölkrastjurarna som föds upp på stall, vilket gör utfodringen möjlig. De lever dessutom inte så länge, vilket gör att eventuella hälsorisker spelar mindre roll. Bromoform har nämligen i försök på möss visat sig vara cancerogent och det finns delade meningar bland forskarna om detta är en risk även för kor.Lantmännen har ett samarbetsavtal med Volta greentech och under 2020 genomfördes ett utfodringsförsök. Testet gjordes på 24 kor fördelade på två grupper, där ena gruppen under fyra veckor fick 25 gram alger per dag. Det gjordes ingen metanmätning eftersom den utrustningen ännu inte finns på försöksgården Viken. Det positiva var att korna inte minskade sitt foderintag, trots att en del tidigare studier har visat att tillskottet är osmakligt. Avkastningen på cirka 35 kilo per ko och dag skiljde sig inte heller mellan grupperna. Däremot såg forskarna att bromid och jod från algen gick över i mjölken, joden hamnade över det rekommenderade gränsvärdet för vad barn får dricka

– Så det finns saker att lösa innan man kan släppa det på marknaden. Volta greentech har sedan dess utvecklat sin odlingsmetod och har nu en ny variant av algen med mycket lägre jodhalt som vi kommer att testa, säger Cecilia Lindahl, produktutvecklare på Lantmännen, som var ansvarig för försöket.

Hon berättar att Lantmännen följer utvecklingen av olika metanreducerande tillskott och har kontakt med flera företag. Hon anser att tillskotten är intressanta om de inte påverkar djurvälfärd och fodereffektivitet negativt. Samtidigt konstaterar hon att de är så pass dyra att det även är en fråga om vad marknaden är beredd att betala.

– Med friska djur, bra foderråvaror och hållbara foderstater då har vi nog redan kommit ganska långt i klimatarbetet. Tillskottet blir då mer en bonus för att ta nästa steg mot metanreducering, säger hon.

SLU i Umeå kommer i år att göra ett åtta veckor långt test med rödalgen. Där ska de bland annat mäta metanproduktion, avkastning och halterna av jod, bromoform och bromid.

– Det finns ett stort glapp mellan önskan och kunskap när det gäller tillsatser. Det har varit så många preparat som har provats och när man ser en effekt så haussas den upp, sedan svalnar det ofta efter ett tag när den metanhämmande effekten avtar i kons vom. Både rödalg och den kemiska produkten Bovaer (se nästa sida) blockerar metanbildningen. Det har inget av de andra medlen gjort tidigare och därför är det intressant att studera dessa, säger forskaren och försöksledaren Rebecca Danielsson.

En del i projektet är att också studera om det även finns svenska alger som kan vara intressanta. Sophie Krizsan, docent i husdjursvetenskap på SLU i Umeå, är ansvarig för att mäta metanhalten från olika alger, till att börja med i en konstgjord komage. Hon menar att eftersom odlingen och bearbetningen av rödalg är energikrävande finns det en risk att klimatnyttan går förlorad i den änden och att det därför kan vara intressant att titta på alternativ som finns naturligt i Sverige.

– Vi har forskat kring detta under lång tid, men vi har fortfarande inget tillskott som vi kan använda. Även om svenska alger skulle visa sig vara effektiva, så kommer det att ta tid att utveckla en kommersiell produkt, säger Sophie Krizsan.

Fredrik Åkerman på Volta Greentech medger att det finns stora problem att lösa, framför allt när det gäller själva odlingen. Samtidigt så har företaget bråttom med att få ut både mejeriprodukter och kött på marknaden från kor som ätit algerna, redan under 2022.

– För många låter det här för bra för att vara sant. Därför är det viktigt att få ut produkterna för då tror jag att hela mjölk och köttbranschen förstår hur viktigt det här är för att minska klimatpåverkan. Vi jobbar redan nu med företag som vi kommer att lansera produkter tillsammans med, säger Fredrik Åkerman.

Han vill dock inte i nuläget berätta vilka företag det är frågan om.En storskalig fabrik är tänkt att byggas under året. Då hoppas företaget också att det höga priset på tillskottet ska sjunka. Enligt kostnadsberäkningar från SLU krävs det för närvarande en merbetalning på 13 till 24,50 kronor per kilo kött för ungdjur för att täcka kostnaden hos producent

– Det ska inte bli en kostnad för bönderna utan mera en fråga för varumärket. Vi tror att konsumenterna kommer att vara beredda att betala mer för mjölk och kött som är bättre för klimatet. Men alla konsumenter kommer inte vara beredda att betala premium. Det behövs politiska incitament också, säger Fredrik Åkerman.

Norrmejerier är ett av de mejerier som följer utvecklingen. Än så länge förhåller de sig avvaktande.

– Klart det är intressant att titta på olika tillskott för att sänka metanhalten men det finns många frågetecken när det gäller djurvälfärden, ekonomin, om konsumenterna accepterar detta osv. För vår del känns det mer intressant att få bort sojan, minska de fossila bränslena, öka grovfoderandelen och kolinlagringen, säger Anna-Karin Karlsson, hållbarhetschef på Norrmejerier.

Arla är involverat i ett forskningsprojekt i Danmark som undersöker ett preparat som med hjälp av olika bakterier och enzym ska minska metanproduktionen. Hållbarhetschef Victoria Olsson pekar även hon på de många obesvarade frågorna – allt från hur stor metanminskningen blir i praktiken, till konsumenternas reaktion på priset och ordet fodertillskott.

– Jag tycker också att fokus ska ligga på att minska de fossila utsläppen av koldioxid och tycker det är positivt att FN:s klimatpanel IPCC tar upp skillnaderna mellan fossila utsläpp och biogent metan, säger Victoria Olsson.

Pekka Huhtanen, professor vid Institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap vid SLU i Umeå, har forskat mycket kring metan och olika foderstater. Han tycker att det har blivit ett olyckligt fokus på metanet, när man mer borde intressera sig för fodereffektivitet. En studie som han deltog i visade bland annat att det finns ett positivt samband mellan hög fodereffektivitet och mindre metanproduktion. Men om man selekterar utifrån låg metanproduktion kan man i stället riskera att få kor som inte är så bra på att tillgodogöra sig fodret.

– Ett problem med alla tillsatser är att de kostar pengar och det finns sällan något för bönderna att tjäna på detta. Det är också i princip omöjligt att ute på gårdarna kontrollera att metanet verkligen sjunker, säger Pekka Huhtanen.

Om tillskotten ger den effekt som företagen påstår, passar de främst en intensiv uppfödning på stall. Då är det praktiskt möjligt att utfodra och de flesta tillskotten verkar ha bäst effekt i foderstater med hög kraftfoderandel. Eller som en av de intervjuade säger: ”Vi håller på att göra en gris av en ko.”

– Det är en etiskt intressant fråga om hur mycket vi ska gå in och mixtra i kons magar. Min känsla är att vi ska använda idisslarna för det som de är gjorda för och att vi i dag skulle kunna utfodra dem med mer gräs än vi gör. Samtidigt måste alla bidra för att minska utsläppen av växthusgaser. Det är svårt att komma helt rätt här, säger Rebecca Danielsson.

Faktaruta: Under nästa år förväntas Bovaer från nederländska DSM bli godkänt av EU:s livsmedelsverk Efsa. Det aktiva ämnet är 3-nitrooxypropanol som hämmar bildandet av metan. Förväntningarna är stora från delar av branschen. Preparatet är redan godkänt i Brasilien och Chile. Valio och Fonterra har inlett praktiska utfodringsförsök. Den enda långtidsstudien av Bovaer till högavkastande mjölkkor, visade 2021 att en foderstat med låg grovfoderandel i kombination med tillskottet, minskar metanet mest. Hos de kor som fick en foderstat med hög grovfoderandel, minskade tillskottets metanreducerande effekt efter åtta veckor för att sedan helt försvinna. För de kor som fick en foderstat med högre andel kraftfoder, blev resultatet i stället försökets magraste mjölk. Volymen ECM minskade med 3,5 kilo per dygn jämfört med kontrollgruppen.

För bra för att passa Ica
 För bra för att passa Ica 150 150 Ann-Helen von Bremen
By:

Rätt ofta brukar det hävdas att direktförsäljning till konsument är en möjlighet för den småskaliga livsmedelsproducenten, som det ofta är frågan om, eftersom den mindre producenten inte passar in i det storskaliga livsmedelssystemet. Mer sällan pratar man om att det också förhåller sig tvärtom, att den reguljära livsmedelsindustrin och butikerna inte klarar av att hantera de produkter och kvalitéer som det är frågan om.

Under ett par års tid har jag haft nöjet att följa några REKO-ringar på nära håll. Utbudet är begränsat i en REKO-ring, i mitt fall som runt 500 olika varor. Stora Butiken har över 30 000 matvaror och ändå kan den inte mäta sig med utbudet hos REKO-ringen. Där kan jag handla grönsaker som har skördats när de har nått sin absoluta mognadspeak, bara några timmar innan jag kan lägga ner dem i min kasse. Där kan jag välja mellan 30-tal olika sorters potatis, udda grödor som sparris, persiljerot, chili av olika sorter och mycket annat. Bland animalierna kan jag hitta helfet, nymjölkad mjölk, nykärnat smör, en rad specialostar från gårdsmejerier, ägg i olika färger från rashöns, udda styckningsdetaljer från ett brett utbud av köttslag, kalvdans, nybakat fortfarande varmt bröd på gamla spannmålssorter, hemkokt kola och mycket annat. Det mesta av detta kan inte en vanlig butik hantera, oavsett hur stor den är.

Jag tänker på detta när en KRAV-grisbonde berättar att han lagat till griskött i en stor butik, fått massor av positiv respons och sålt slut på allt kött i ett nafs.

”Men man måste ju prata för KRAV-grisen och det har ju inte butikerna tid med. Den drunknar i deras utbud, säger han lite uppgivet.”

KRAV-grisen borde ha varit en framgångssaga vid det här laget, särskilt med tanke på hur tacksamt det är att marknadsföra ett äkta grisliv. Istället har marknadsandelen på några promille krympt ihop ännu mera. För fyra år sedan trodde åtminstone de ekologiska grisbönderna att det äntligen skulle lossna på allvar. Handeln ”skrek” efter KRAV-grisar. Men det visade sig vara mycket skrik för lite ull, som kärringen sa när hon klippte grisen. Tre år senare när KRAV-grisarna hade fötts upp, ville handeln i stället satsa på vego.

Så vad ska då uppfödarna göra, satsa på REKO eller annan direktförsäljning? Ja kanske om man är småskalig, men det är långt ifrån säkert att det fungerar för alla producenter att jobba direkt mot konsument. En sak är dock säker, handeln har under alltför lång tid visat att man inte klarar av att hantera den kvalitet som KRAV-grisarna står för. Återstår alltså att finna nya vägar. Kanske forma en ny försäljningskanal eller hitta andra samarbeten.

Den här texten skrev jag som krönika för Ekoweb. Lite senare upptäcker jag det som jag har väntat på ett tag, nämligen att handeln ska försöka surfa på vågen med REKO-ringar och annan direktförsäljning, relationsmaten. Självklart är det ICA som är först ut eftersom man alltid verkar vara lite piggare på att snappa upp trender. I reklamen talar om att man minsann köper lokala produkter, stöder de lokala företagen och värnar om landskapet. Och visst, det är bra och det är bara att hoppas att de lokala producenterna ser till att ta ordentligt betalt så att man har tjänat lite pengar innan ICA och de andra kedjorna (som säkert snart hakar på) hoppar vidare till nästa trend. För det gör dom, tro inget annat, vi har sett det förut.

Samtidigt kan jag inte låta bli att dra på munnen när jag lyssnar på reklamen och hör hur man försöker apa efter flera av relationsmatens argument. Här är ett område där dagligvaruhandeln aldrig kommer att vinna!

Den ohållbara spannmålsproduktionen
 Den ohållbara spannmålsproduktionen 150 150 Ann-Helen von Bremen
By:

Är köttkonsumtion förenligt med ett hållbart lantbruk? Så löd frågan för det gastronomiska samtalet i dag på krogmässan ”Smaka på Stockholm”. Men frågan borde egentligen ha varit – Är dagens spannmålsproduktion förenligt med ett hållbart lantbruk?

För det är ju nämligen överproduktionen av spannmål, inte bara i Sverige utan även i stora delar av världen, som har drivit fram den ökande produktionen av kött. Det är överskottet av billig spannmål som har gjort det möjligt att föda upp främst billig kyckling och gris, animalier som tidigare var betydligt dyrare. (Det är ju också på främst kyckling, men även gris, som vi har sett de största konsumtionsökningarna i Sverige under de senaste 50 åren. ) Att låta en gris eller en kyckling äta upp en del av spannmålen, är betydligt bättre ekonomi än att bara låta den ruttna. Det är enkel matematik.

Billig spannmål har också gjort det möjligt att öka mängden spannmål i mjölkkossans fodergiva och att ägna sig åt slutgöda köttdjur med spannmål. Eller att helt enkelt låta den gå upp i rök i form av biobränslen.Förstå mig rätt, jag är ingen ovän av biobränsle, men om vi inte hade överskott av spannmål, vore det inte möjligt att göra etanol eller biogas av den.

Det är inte en ökad köttkonsumtion som har gjort att cirka en tredjedel av världens spannmål, i Sverige är siffran högre, blir djurfoder. Det är överskottet på säd som har gjort det möjligt att föda upp djur med. Genom att köra spannmålen genom djuren i stället för sälja den som människoföda, höjer man värdet på säden i form av animalier och får dessutom bort en del av överskottet som annars skulle sänka priset ännu mera.

Det är den här stora spannmålsproduktion som är en av de främsta orsakerna till vår ökade köttkonsumtion. Det är inte vi konsumenter som har drivit detta. Det är inte våra val i butiken som har avgjort detta. Det är inte heller så att vi är biologiskt programmerade för att föredra kött framför grönsaker. För att tala klarspråk – det här är inget som har drivits av konsumenterna. Det är i andra änden av produktionsledet som vi hittar svaret. Det gigantiska spannmålsöverskottet som i sin tur bygger på billig olja i form av kvävegödning och som ger oss en rad olika miljöproblem. Det är det systemfelet vi borde diskutera, om det verkligen är hållbart med den stora spannmålsproduktionen. Om det verkligen är hållbart med stora växtodlingsgårdar med enahanda växtföljder, stor användning av kemiska bekämpningsmedel och inga djur?

Angriper vi problemet i rätt ände, då kommer frågan om köttkonsumtionen att lösa sig automatiskt. Men om vi tror att minskad köttkonsumtion främst är en fråga om att intressera människor för att äta mera grönt, då har vi inte insett vilka starka ekonomiska krafter vi faktiskt har att göra med.

 

Snillen spekulerar
 Snillen spekulerar 150 150 Ann-Helen von Bremen
By:

Samtidigt som Coop går ut och uppmanar sina kunder att köpa mindre kött, kommer KF, Kooperativa Förbundet, ut med en rapport där man oroar sig över bristen på svenskt och ekologiskt kött. Den ena handen vet inte vad den andra gör, eller rättare sagt, dialogen mellan Coop och dess huvudägare verkar lite bristfällig.

KF är inte alls med på Coops tåg när det gäller att propagera för att vi ska äta mindre kött, tvärtom. I sin rapport ”Konkurrensen i den svenska livsmedelsbranschen” som tittar på nöt, gris och kyckling, kommer man i stället fram till att det råder brist på svenskt kött och att det här begränsar konsumentens inflytande och valmöjligheter. Därför föreslår man en rad olika insatser för att höja produktionen av svenskt kött. Det är alltså helt andra tongångar än i Coops PR-kampanj.

Tyvärr inger dock själva rapporten känslan av att många äro kallade, men få äro utvalda, det vill säga det finns många som vill försöka sig på analyser om jordbruket och matmarknaden utan att egentligen ha någon djupare insikt om branschen. KFs rapport, gjord av ekonomiska konsultfirman PWC, är ytterligare ett sådant exempel. Rapporten konstaterar som sagt att det är brist på den sortens kött som svenska konsumenter efterfrågar i alla tre köttslagen, nämligen svenskt och gärna ekologiskt kött. Även om man nämner att lönsamheten har varit dålig för mjölk- och köttbönderna, är det framför allt koncentrationen inom slakten som pekas ut som det stora problemet. Man kan tycka mycket om slakten men att detta skulle vara huvudorsaken till bristen på svenskt kött och inte den dåliga lönsamheten och priskonkurrensen från utländskt kött, är en väldigt märklig slutsats. Särskilt som slakteriföretagen snarare har blivit fler än färre under de senaste 20 åren. Scan har ju bland annat förlorat sin tidigare nästan monopolliknande ställning.

Bland förslagen nämner man visserligen att lönsamheten i primärledet behöver förbättras, men det man verkligen trycker på i olika varianter är att märkningen av kött och charkvaror måste bli bättre så att konsumenten kan göra aktiva val. Men vänta hur var det nu, var det inte brist på svenskt kött? Är det inte så att svenska konsumenter redan gör sina aktiva val?

Men det finns en sak som är riktigt positivt bland förslagen, nämligen att dagligvaruhandeln bör använda sina egna märkesvaror för att stärka de svenska köttbönderna. Med andra ord, att slut importera kött och köttråvara korvar, pastejer, färdigmat med mera under de ägna varumärkena. Se där, ett förslag som verkligen skulle spela roll, men hur sannolikt är det att få med sig inte vara sitt egna Coop utan även de andra butikskedjorna på en sådan satsning? För skälet till att butikskedjorna importerar kött i olika form är ju inte att de är ”tvingade”, vilket rapporten antyder, utan för att de helt enkelt vill ha billigare kött och en prispress neråt.

Nej, det här är inte någon tung analys av sakernas tillstånd inom animalieproduktionen eller köttmarknaden, men det råder inget tvivel om att KF verkar tycka att svenska animalieproduktion är viktigt att värna om. Nu återstår det att se om man även kan övertyga sin egen butikskedja om detta.

Kappvändarna
 Kappvändarna 150 150 Ann-Helen von Bremen
By:

I sin senaste kampanj för att vi ska äta mindre kött verkar Coop ha slängt ut alla sina bebisar med badvattnet. Borta är traditionen av saklig konsumentinformation liksom den tidigare gedigna kunskapen om lantbruk, ekosystem och miljö. Istället får vi en tendentiös och slafsigt hopsnickrad PR-kampanj som har mycket litet att göra med den hållbarhet man säger sig värna.

Coops senaste kampanj ”den nya vardagsmaten”, som uppmanar oss att äta mindre kött är en pinsam och tendentiös historia. Det är ett resultat av vad som händer när ett företag vill visa att ”man hänger med i debatten” och snabbt rafsar ihop lite uppgifter utan att förstå eller reflektera över innebörden.För det är svårt att se Coops kampanj som något annat än populism. Det är exempelvis bara ett år sedan som år sedan som Coop lanserade sitt kött från Australien och den dåvarande hållbarhetschefen Louise König stod och försvarade importen i media. Då lät det så här i marknadsföringen: ”Australiens nötkött är oerhört saftigt och smakrikt, hållbart producerat med stor omsorg om djuren, helt i enighet med de djurhållningsregler som finns i Europa.”

Då var det trenden med importerade, spannmålsuppfödda möra biffar på krogen som man ville haka på. Nu har vinden och kapporna vänt.

Att företag ägnar sig åt att ikläda sin miljömässigt mer eller mindre tveksamma verksamhet i hållbarhetsfluff är är något som händer dagligdags. Men i Coops fall blir det extra anmärkningsvärt för detta är ändå ett företag som under lång tid har haft personer med en gedigen kunskap om matens påverkan på miljön och som bland annat har betytt mycket för att utveckla den ekologiska marknaden. Det är också ett företag som har en lång tradition av saklig konsumentinformation, som vill att konsumenterna ska vara upplysta och kunniga om mat och miljö. Eller åtminstone har velat, för nu sviker man definitivt sina kunder/medlemmar och det är betydligt allvarligare än att man dragit på sig böndernas ilska. För i den växande oro som alltfler människor känner när det gäller maten och dess påverkan på hälsan och miljön, sällar sig Coop till de som gärna grumlar sikten och spär på osäkerheten, i stället för att försöka förstå de ekologiska sambanden och förklara dem.

I filmen ”Kära köttbit” så blandas både bildgrepp och faktafel som påminner om propagandafilmen Cowspiracy. Skövlad regnskog blandas med svenska beteshagar. Coops motivation är att köttkonsumtionen är en global historia, liksom klimatpåverkan och därmed är det alltså sammanblandningen relevant. Men om nu Coop skulle vilja göra något åt just importerade köttkonsumtionen, kan man ju undra varför ingen på företaget har funderat på att sluta importera kött? Det är ju trots allt Coop som avgör vad Coops kunder kan konsumera, inte kunderna.

Coop bygger sin kampanj på tre påståenden:

– ”35 kilo mer växthusgaser”. Coop hävdar att det går åt 35 kilo mer växthusgaser att äta kött jämfört med växtprotein. Det man jämför med är baljväxter som är ett bra och resurssnålt livsmedel, men Coop propagerar inte enbart för baljväxter, utan för grönsaker i stort och där finns det stora skillnader i klimatpåverkan. Jämförelsen gäller också torkade baljväxter som ingen av oss kan äta. Vi äter dem tillagade, ofta i sällskap med en massa andra råvaror så jämförelsen blir också där haltande. När man jämför växthusgasutsläpp, gäller jämförelsen enbart vad som sker inom jordbruket. Livsmedelsförädling, transporter, kyla, tillagning, svinn osv – inget av detta räknas in. Det är exempelvis en mycket stor skillnad på en rå morot och en pressad morotsjuice när det gäller klimatpåverkan. På samma sätt är det skillnad på hur mycket växthusgaser som nötköttet har orsakat beroende på hur djuret har fötts upp och på vilka marker, något som inte heller tas hänsyn till. Att jämföra livsmedel på detta vis ger alltså inte hela bilden.

– ”10 gånger mer mark”. Coop hävdar att det går åt tio gånger mer mark för att få fram ett kilo nötkött jämfört med ett kilo växtprotein. Coop nämner dock inget om att många av världens marker som har betande djur inte är lämpade för att odla växter överhuvudtaget. Det är för kallt, för torrt eller för mager jord för att det ska kunna växa något annat gräs. Detta gäller även stora delar av Sverige som har ett klimat och många marker som lämpar sig bättre för betande djur än för odling.

”6 gånger mer vatten”. Coop påstår också att det går åt 6 gånger mer vatten för att producera nötkött jämfört med växtprotein. Siffrorna man använder bygger på det så kallade vattenfotavtrycket som är en omdiskuterad mätmetod, inte minst för att den också inkluderar regnvatten, som utgör den stora posten. Räknar man däremot bort regnvattnet så blir skillnaden däremot inte så stor mellan kött och spannmål. Då går det åt 5 liter vatten per gram protein för att odla spannmål och 7 liter vatten per gram nötköttsprotein. Läs Gunnar Rundgrens utmärkta bloggpost om vattenfotavtryck här.

Men inte nog med detta, Coop förmår inte ens att tillämpa sina egna källor när man glatt tipsar om receptet på tacos på cashewnötter. Det är nämligen så att nötter har mer än dubbelt så hög vattenförbrukning än nötkött, om vi räknar som Coop, nämligen inkluderar regnvattnet. Och räknar vi på ett mer relevant sätt, dvs enbart det vatten som går åt, så kräver nötter hela 4 gånger högre vattenförbrukning än nötkött per gram protein.

Vi kanske inte ska döma Coop för hårt. Kanske kommer nötterna i en egen kampanj i vår? Eller så kanske det blir kaffet, palmoljan, avocadon, sojan, kakaon eller… Det finns gott om råvaror att ifrågasätta, men hur skulle det vara om Coop istället på allvar ställde krav på HUR maten har producerats som man säljer i sina butiker? Det finns ju en gedigen historia att knyta an till.