Ofrihetens mat
Ofrihetens mat https://www.hungryandangry.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Ann-Helen von Bremen https://secure.gravatar.com/avatar/88255445418f62883f7b3c40f969232d?s=96&d=mm&r=gDen amerikanska dokumentären Food Inc visar upp en matindustri som har gått överstyr. Där ett fåtal livsmedelsföretag företag kontrollerar merparten av marknaden, men som själva kontrolleras allt mindre. Det är så långt från ”The Land of Freedom” som man kan komma.
”Du kan förändra världen med varje tugga!”
Det är slutordet i Food Inc och den visar tydligt att en förändring är absolut nödvändig. Den bild som regissören Robert Kerner och författarna Eric Schlosser (Snabbmatslandet) och Michael Pollan målar upp, visar en industri som har blivit sin egen framgångs fånge. I jakten på billig mat har man utvecklat en matproduktion som har ett högt pris för miljön, djuren, konsumenterna och inte minst bönderna själva.
Food Inc är inte i första hand ute efter att skrämma oss med otäcka bilder på djur som behandlas illa, även om sådana inslag finns. I stället är detta en berättelse om makt och maktlöshet. Maktlösa är de papperslösa invandrarna från Mexico som utför de hårda och farliga jobben inom livsmedelsindustrin. Maktlös är den mamma, vars son har dött av en hamburgare smittad av e-coli, ett resultat av en visserligen lönsam, men inte särskilt sund majsdiet till korna. Och även bönderna själva, som inte vågar prata eller visa sina djurfabriker, framstår som fångade i systemet. Den amerikanska staten verkar dock ha abdikerat från sin makt och sitt ansvar som livsmedelskontrollant.
Makten finns i stället hos ett fåtal företag. Cirka 80 procent av den amerikanska köttmarknaden domineras av endast fyra företag. Kemiföretaget Monsantos genmodifierade majs och soja står för 80, respektive drygt 90 procent av majs- och sojaodlingarna.
Förutsättningen för denna maktkoncentration är ett storskaligt jordbruk. Likt ett matens löpande band producerar gigantiska majsfält i Iowa foder, som fraktas vidare till fånglägerliknande köttgårdar, för att slutligen tas om hand av enorma slakterier. Och ut kommer mat som ibland människor blir sjuka och dör av.
Är det detta som är framtiden, även för Sverige? Trots allt deltar också vi ivrigt i jakten på billiga livsmedel. En jakt som ger oss en allt mer koncentrerad livsmedelsindustri, där de tio största företagen idag står för hälften av hela livsmedelsförsäljningen på cirka 170 miljarder. Det leder också till ett allt mer storskaligt lantbruk som koncentreras till allt färre landskap. Vi producerar lika mycket mjölk som för 30 år sedan, men i dag från 5 000 mjölkgårdar i stället för 18 000. Och endast 120 gårdar producerar merparten av våra 75 miljoner kycklingar.
Även här ser vi, om vi vågar, att djuren, miljön, bönderna och vi som konsumenter betalar ett betydligt högre pris än det som står på prislappen. Food Inc visar att detta inte är en framgångsväg, det är en återvändsgränd.
Ann-Helen Meyer von Bremen
Thomas Berglund
Hej A-H
Måste se filmen. Som representant för det storskaliga profithungriga lantbruket! Hungern härstammar huvudsakligen från avsaknaden av profit.
Skämt åsido, roligt med din blogg.Det ska bli spännande att se om det går att få igång den dialog som är förutsättningen för att komma någonstans i frågan om framtidens mat och hur den produceras.
Efter 5 dagar på Biofach står det lite still i huvudet men låt mig komma med en initial provokation för att se om någon nappar:
Som producent av livsmedel befinner man sig i en sorts Moment 22-situation: Om vi producerar på ett etiskt sätt får vi inte ekonomin att gå runt för det kostar för mycket i relation till vad vi får betalt.
Om vi å andra sidan producerar på ett sätt som gör att verksamheten går runt så blir vi obarmhärtigt avslöjade som oetiska. Förr eller senare. Ekologisk produktion är därvidlag en ansats i rätt riktning men inte mer. jag tror att konsumenter tror att mina kor har det ungefär som en häst i en hästbox vilket är ett stycke från verkligheten.
All rådgivning går ut på att öka rationaliteten med bla reducerad tid per ko & år samtidigt som det är det motsatta vi borde göra. Att ensidigt göra åtaganden som jag inte kan ta ut på en fungerande marknad blir till en form av patetisk harakiri. Ändå är det jag som äger problemet. Det kommer ingen Eskil hoppande ur en hatt och löser detta åt mig
Vad gör man när man befinner sig ombord på Titanic och har förhandsbesked om att skeppet kommer att sjunka? Mot livbåten! Men hur der den ut?
Ett scenario är att vi minskar vår konsumtion av animaliska produkter radikalt. Sannolikt inte genom frivillighet i någon större utsträckning utan snarare genom att priset för energi med tiden kommer att stiga så att produktionen av animaliska råvaror reduceras genom att det är för dyrt att äta så mycket kyckling, klakon, fläsk, nötkött, mejeriprodukter som vi gör idag. Det är ingen omöjlighet att det blir så, det är snarare ett faktum i vissa länder som tex Ryssland. Vi har också sett en ryckning i vegetabiliemarknaden när den för första gången på kanske 40 år plötsligt kom i balans med dubblade spannmålspriser som följd. Det är inte sista gången.
Som sagt – en första provokation.
hälsar vänligen
Thomas