Kolla korna!

Kolla korna! 150 150 Ann-Helen von Bremen

Runt omkring i landet pågår det kosläpp eller betessläpp för fullt. Om någon hade sagt för tio år sedan att kornas första vårbete skulle komma att bli en turistattraktion av rang, då hade den förmodligen blivit utskrattad. Men så är det. Förra året hade Arlas mjölkgårdar nästan 70 000 besökare, vilket är imponerande med tanke på att det bara finns knappt 4 000 Arla-gårdar.

Det är framför allt de senaste åren som det har skrällt till rejält och mjölkbönderna själva har fortfarande inte riktigt hämtat sig från förvåningen över att några sprittande kor på grönbete kan dra så stor publik. Jag blir uppringd av en mjölkbonde som, trots uselt väder, nästan fördubblade antalet besökare i år. Förra året var det 600 personer som kom, i år dryga tusen.

“Och det är inte bara stadsbor, det är väldigt många av våra grannar som kommer. De ringde redan i februari och undrade när vi skulle ha betessläpp. Kan du begripa vad det beror på?”

Nej det kan jag förstås inte. Min gissning är kosläppet hänger ihop med vår vurm för landet i form av surdegsbröd, “Bonde söker fru”, sticka & virka och drömmen om ett liten röd stuga. Och att detta också hänger ihop med att mjölkgårdar börjar bli en rätt sällsynt företeelse. Det finns knappt 5 000 mjölkgårdar i landet, de blir hela tiden allt färre och mer koncentrerade till vissa delar av landet, som Västra Götaland, Skåne, Kalmar och Jönköpings län. En av svensk sommars starkaste symboler, den betande kon på ängen, syns inte lika ofta längre.

Kanske är det också så att vi har ett behov av att vara med om något som är “på riktigt”. Vi konsumenter brukar ofta beskyllas för att ha en Astrid Lindgren-uppfattning om det moderna lantbruket, men Skansen drar betydligt färre besökare en genomsnittlig dag än vad många gårdar med kosläpp gör.

Och Säter kommuns största turistattraktion är inte Biografmuséet, utan en ekologisk grisgård.

Hade jag sagt det till mina grannar

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
2 comments
  • Stefan

    En nyskapad “uråldrig tradition”. För inte så länge sedan var mjölkkossorna uppstallade så gott som året runt. Men nu är det äkta, för båven…..

  • ann-helen

    Jag håller inte riktigt med om det. Visst har du rätt i att en del kor inte fick komma ut på bete under en period, som framför allt handlar om 70-80-talen, även en bit in på 90-talet. Det var ju bl a därför som man ändrade på djurskyddslagen i slutet av 80-talet, där man bestämde att korna skulle vara ute och beta på sommaren. Och visst är det så att det fortfarande finns mjölkgårdar som har dispens/ eller struntar i att släppa ut sina kor på bete, något som uppmärksammats på senare år. Liksom det finns en grupp mjölkbönder som lobbar för att ta bort kravet på att korna ska bete. (De menar att det räcker med att korna går lösa i stallet.)
    Men tittar vi längre bakåt så vågar jag nog påstå att korna var ute på bete och det av den enkla förklaringen att det handlade om att korna skulle överleva. Det var inte ovanligt att korna hade bristsjukdomar efter vinterns skraltiga foder så att de hade svårt att gå. Pratar man med bönder som varit med ett tag, kan man få höra hur de släpade ut de stappliga korna till nässlorna som ofta växte precis utanför lagården. Fick de väl i sig den injektionen av vitaminer och mineraler, så kunde de sedan ta sig ut till det övriga betet och äta upp sig.

Leave a Reply

Your email address will not be published.