Kemikramarna har vetenskapen som täckmantel

• oktober 3, 2010
• Ann-Helen von Bremen
• 5 comments

På Brännpunkt i Svenska Dagbladet gick ett antal professorer och deras vänner till hård attack mot City Gross beslut att GMO-fri märka sin mat. Det kan vara lätt att tro att det är vetenskapen som talar, att påståendet om att genmodifierade grödor skulle vara ett miljövänligt alternativ, är något som är baserat på sakliga fakta. Men trots alla professorstitlar har debattartikeln ingenting med vetenskap att göra, utan är en ren partsinlaga. Författarna väljer att systematiskt bortse från fakta som strider mot deras egen uppfattning och det är ett brott mot vetenskapens mest grundläggande regel.

Här andas inte ett ord om alla de problem som tekniken dras med. Här sägs inget om att det ökade problem av resistenta ogräs som Monsantos Roundup ready soja, majs och bomull har gett upphov till, vilket i sin tur leder till ökad besprutning. Inte heller något om att Monsanto därför utvecklar nya grödor som bygger på betydligt tyngre bekämpningsmedel än Roundup, medel som sedan länge är förbjudna i Sverige. Och inget sägs om att bekämpningsmedlet parakvat även används i odlingar av GMO-soja för nedvissning av blasten.

Artikelförfattarna låtsas heller inte om att man efter ett visst antal års odling av genmodifierade grödor får mindre skördar och problem med sekundära angrepp av skadegörare, något som återigen leder till ökad användning av bekämpningsmedel. En av de undertecknarna, Stefan Stymne, skrev så sent som i augusti på Forskarbloggen om just problemet med sekundära skadegörare. Den genmodifierade bomullen i Kina som har lett till att skinnbaggar har ökat explosionsartat och de skadar inte bara bomullen, utan även andra grödor. GMO-bomullen innehåller ett gift som dödar bomullens vanligaste skadegörare, vilket har gjort att odlarna har slutat använda bredspektriga bekämpningsmedel. Därmed har det blivit fritt fram för skinnbaggarna, vilket i sin tur har lett till ökad användning av bekämpningsmedel på andra grödor.

Stymne menar att detta inte är genteknikens fel, utan att lösningen är en vettig växtföljd och en kombination av olika bekämpningsmedel och olika typer av genmodifierade grödor. Han konstaterar sedan att ”Sådan GM-bomull har dock ännu inte tagits fram, vilket vittnar, liksom i fallet med Roundup grödorna, om den kortsiktighet som kännetecknar de företag som utvecklar kommersiella GMO.”

Men detta kortsiktiga tänkande hos kemiföretagen som leder fram till ökade skadedjursangrepp, resistenta ogräs och ökad användning av bekämpningsmedel, nämns inte i artikeln, trots att det sannerligen är miljöaspekter som tål att diskuteras.

Den utveckling som vi hittills har sett inom GMO-tekniken har bara handlat om en enda sak, att fortsätta utvecklingen av bekämpningsmedel och att skaffa sig ännu mer kontroll över lantbruket och vår mat. Allt snack om att utveckla grödor som ska utrota världssvälten har hittills bara stannat vid just prat.

City Gross initiativ att GMO-fri märka sina livsmedel hade inte behövts om det hade blivit en obligatorisk märkning av animalier som är uppfödda på GMO-foder, något som stoppades av kemiföretagen. Att kemiföretagen strider för sin sak är inget att förvåna sig över, men sedan när blev det vetenskapens uppgift att kritisera en livsmedelskedjas marknadsföring? Och vilken verklighetsuppfattning har debattörerna när de utmålat City Gross som en gigantisk aktör med enorm makt att ”vilseleda” konsumenterna? De som verkligen har makten i detta spel är just kemiföretagen med Monsanto i spetsen, för ytterst är det detta som hela GMO-utvecklingen handlar om, att ta makten över maten. Den som inte gillar City Gross kan alltid välja att handla i en annan butik, men utbredningen av GMO-odlingar har gjort chansen till ett eget val omöjligt för bönder i stora delar av världen.