Gärna högre pris, men först en bra grisuppfödning!
Gärna högre pris, men först en bra grisuppfödning! https://www.hungryandangry.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Ann-Helen von Bremen https://secure.gravatar.com/avatar/88255445418f62883f7b3c40f969232d?s=96&d=mm&r=gLRF går i dag ut i ett pressmeddelande och kräver att regeringen ska gå in och rädda de hårt krisande grisproducenterna som nu verkar befinna sig i fritt fall. LRF vill att staten ska ge svenska grisproducenter mer betalt, för att de sköter om sina djur bättre än vad deras europeiska kollegor gör.
” Sveriges djurvälfärdsregler, som ligger högst i hela EU, medför ökade produktionskostnader. Om vi ska kunna konkurrera med lågprisimporterat griskött som säljs utan ursprungsmärkning, måste regeringen införa en djurvälfärdsersättning som kompenserar bönderna för deras djurskyddsåtaganden”, säger Lars-Göran Pettersson, LRFs ordförande.
Och visst ska lantbrukare som föder upp sina grisar på ett mer djurvänligt sätt också ska få betalt för detta, men då måste det också finnas en tydlig skillnad. Det är därför som de lantbrukare som föder upp KRAV-grisar också får betydligt mer betalat – skillnaden är tydlig!
Däremot kan man inte säga samma sak om den konventionella grisuppfödningen, även om det finns ett fåtal undantag. Det visade 2009 års grisskandal allt för tydligt. Och nej, nu tänker jag inte på alla de otäcka bilderna med skadade, sjuka grisar och grisar som åt på döda grisar, jag tänker på det som de grisproducenterna själva sa, när de ansåg sig orättvist anklagade: Nämligen att det tar för lång tid och kostar för mycket pengar att strö ut halm till grisarna. Att det mer är legio än undantag att hålla suggorna fixerade efter födsel, trots att man har marknadsfört att den svenska suggan lever i full frihet. Eller att nästan en tredjedel av de svenska grisarna lever i stall som är från 1960-70-talen! För att nu nämna några saker. Det blev tydligt att teorin är en sak, praktiken en annan.
Visst har den svenska grisen ett högre djurskydd än andra grisar, på vissa punkter, men inte alltid. Smågrisarna kastreras fortfarande utan bedövning i Sverige, men inte i Storbritannien, Irland, Norge och Australien. Danska slakteritransporter har världens lägsta dödlighet. Och när det gäller hälsa och smittskydd ligger Danmark i nivå med Sverige.
Givetvis är den pågående krisen bland svenska grisuppfödare oerhört allvarlig, när allt fler producenter nu tvingas lägga ner. Självklart ska de har bra betalt, men frågan är – för vad?
Och framför allt – är det vi, staten, som ska stå för betalningen? Borde de inte vara grisproducenternas företags absolut viktigaste uppgift att se till att ta betalt för grisköttet?
Det är dit kraven borde riktas, inte till staten.
13 comments
-
-
-
Gunnela Ståhle
Varför referera till hur det såg ut på vissa bilder i november 2009. Den svenska grisuppfödningen är den mest kontrollerade i hela Europa. Förutom att i stort sett hela den svenska grisuppfödningen är på väg att bli tredjepartscertifierad, så besöks huvuddelen av besättningarna av en veterinär var femte vecka och gör en djurskyddsdeklaration. Att påstå att hälsan är lika bra i Danmark, måste bygga på vad danskarna hävdar i sina nyhetsbrev och inte på fakta. Antibiotikaförbrukningen är väsentligt högre per kg griskött i Danmark, salmonellaförekomsten klart högre hos danska grisar än svenska. I Danmark står suggorna i bur en stor del av sitt liv, medan svenska grisar ska gå lösa och detta kontrolleras speciellt nu. Danska djurtransporterna är bra, men det kan vara klokt att se hur stor dödligheten är under hela uppfödningen (mycket debatterat i dansk media). Visst, det finns säkert mer att göra i Sverige, men jag vill hävda att svensk grisuppfödningen är säkrare och mer djurvänligare än i de flesta länder, som exporterar griskött till Sverige inklusive Danmark. Alla grisar i Danmark och Tyskland svanskuperas. Jag vill behålla svensk grisuppfödning. Och observera att svenska ekologiska grisar har det inte alltid så bra – lika mycket lunginflammation som konventionella grisar och ont i benen.
-
ann-helen
Tack för din kommentar, Gunnela.
Jag vill också ha en svensk grisproduktion. Men inte till vilket pris som helst. Jag kan inte se att staten, dvs vi, ska betala en extra ersättning till svenska grisproducenter bara för att deras företag misslyckas att ta betalt för köttet. Jag kan inte heller se att vi ska betala för skillnader som faktiskt är för otydliga. För även om det finns punkter där svensk grisproduktionen ligger bäst till i Europa, så är det för få och för diffusa argument.
Och vad grundar jag det på ? Tja, kanske drygt 20 års tjatande om mervärden som ändå har lett fram till att dagens grisproducenter går på knäna. Kan man inte få betalt för sina mervärden, då är det antingen för klena eller så är företagen för inkompetenta. Jag är rädd för att det är en mix av båda.För oavsett vad man tycker om KRAV-grisen så är skillnaderna betydligt tydligare. Det är därför producenterna får mer betalt.
Jag vill också påpeka att mina referenser till 2009 års grisskandal inte handlade om bilderna, vilket jag uttryckligen skrev, utan om vad producenterna själva sa när de beskrev hur det står till i deras produktion. Man kan vid ena tillfället medge att man inte klarar av att ströa ordentligt eftersom man är så ekonomiskt pressad och vid andra sammahang kräva mer betalt för att man sköter om grisarna bättre än alla andra i Europa.
Jag är ledsen, men det går inte ihop.
I stället för att springa till staten borde grisproducenterna ställa krav på sina egna förädlingsföretag och på sig själva.
Min kollega, Sven-Olov Lööv, gjorde nyligen en utmärkt intervju med Per Vallgren om sero-grisen, en snabbväxande gris som enligt Vallgrens beräkningar skulle öka branschens intäkter med 1 miljard kronor. Det här handlar alltså inte om något gulligull som eko eller närproducerat, utan om en gris som växer fortare än de vanliga. En bulkproduktion som borde tilltala bulkproducenter.
Men icke. Intresset i branschen är iskallt. Produktionen, med sina höga krav på smittskydd och hälsa, anses för svår. -
Roger Nilsson
Hur tänker du när du föreslår att uppfödarna skall ta ut kostnaden,,,de är ju hänvisade till Slakterimaffian som inte har nåt intresse av att få högre råvarukostnader ,,de verkar på en konkurens utsatt marknad,,konsumenten vill ha billigt oasett vad de säger i undersökningar om djuromsorg, i butiken sviker konsumenten och köper det billigare alternativet,,djur uppfödning är ett yrke,det finns duktiga och mindre skickliga inom animalieproduktionen liksom inom andra yrkeskårer,,inte ok att använda avarter som en normalnorm,oftast vid brister i djuromsorgen så är det persoliga tragedier eller sjukdom som är orsaken,,den som missköter sina djur tjänar inga pengar och kommer försvinna oavsett.
-
Ann-Helen
Tack för din kommentar, Roger.
Jag tycker att grisproducenterna borde sätta större press på slakteriföretagen när det gäller priset. Även om det svenska inflytandet har minskat i Scan, så finns det fortfarande möjlighet för ägarna, dvs producenterna, att påverka.
När det gäller andra slakteriföretag så tycker jag att grisproducenterna borde gå samman och förhandla om sina priser. Enskilda uppfödare kan givetvis utveckla egna kvalitetskoncept, på samma sätt som vi sett inom nötköttet, mjölken och vi har även några exempel på grissidan.Det är naturligtvis en betydligt större resa och till att börja med borde pressen sättas på de existerande slakteriföretagen.Jag tror att man ska vara försiktig med att skälla på kunden, även om jag har stor förståelse för att man gör det. Men en verksamhet som anser att kunden har fel, kommer aldrig att lyckas.
Varför gör inte konsumenten som den säger? Jag tror inte bara att det beror på att konsumenten är ”otrogen”, utan också att skillnaden mot annat griskött upplevs som för liten.
Ett annat stort problem är att det svenska grisköttet har blivit alldeles för magert och smaklöst. (Det gäller visserligen också för den importerade danska fläskfilén.) Griskött är sällan särskilt roligt att äta, vilket är oerhört synd efter som det kan smaka fantastiskt! Låg status ger ett lågt pris. Vi har haft samma utveckling inom kycklingproduktionen.
Som jag ser det, skulle svensk grisproduktion behöva lyssna på LRFs nya livsmedelstrategi och på allvar dela upp produktionen i effektiv bulkproduktion för den del av marknaden som fokuserar enbart på pris. Den andra delen handlar om att ta fram griskött av en rad olika kvalitéer, inte minst en högre ätkvalitet, riktat mot en marknad som är beredd att betala ett högre pris.
Det här är ett arbete som hade behövt göras för länge sedan. Men jag tror inte att det behöver vara försent.
När det gäller vanvård så är det, precis som du säger, ofta personliga tragedier. Det är också en helt annan diskussion som jag inte har gått in på. Det jag lyfte fram vad var att de mervärden som man propagerar för, är för otydliga och att producenterna, enligt dem själva, i vissa fall urholkar dem, bland annat pga av pressad ekonomi.Svensk grisproduktion befinner sig i ett oerhört kritiskt läge. Jag önskar verkligen inte att det var så, jag tror nämligen att det är viktigt av många skäl att ha en inhemsk matproduktion. Men ska man komma ur krisen, måste man våga förändra. På allvar.
-
Bengt Ingerstam
Få branscher är så störda av så många faktorer och så känsliga, det är djurskyddsregler, regler för transporter, halm o strö, prispressen från inköpsfunktionerna, politikerna med stödformer och regler som kostar pengar, internationell konkurrens, konsumenternas efterfrågan och aktuell helgdag (jul, påsk, nyår, midsommar och nu Alla Hjärtans dag. Se annonsen i vår blogg och kraven på mera etiska regler i både reklamen och inköpsverksamheten:
http://bengtingerstam.wordpress.com/2011/02/14/reklamen-ar-fantastisk/Mera djupgående analys krävs än att bara peta i en del av reglerna.
-
Roger Nilsson
Tjaaa,känns som du har lite dålig insyn i branchen.Det räcker nog inte att kunna skriva o raljera över eländet.Oavsett vad som tycks och skrivs så är det bara för slakterierna att skruva på import kranen, slakerierna som f,ö även äger merparten av förädlingsindustrin där vinsterna finns att göra kommer inte att hörsamma uppfödarnas krav hur månghövdade de än blir.Dessa krav har f,ö framförts i snart 30 år!!!
Svenskt Lantbruk och djurhållning är snart att beskåda på Museùm,vi har utom på några få ställen lite plättar åkerjord som kan kunkurera på EU gemenskapens gemensamma marknad.Vi har helt enkelt inte förutsättning att bedriva lönsamt lantbruk .Världsmarknads priser styr insatsvarorna och klimatet gör att vi inte har en chans att konkurera.Både på gott och ont.Sprida miljöpåfrestande konstgödning ex-vis på våra till ytan små,stenfyllda frostnupna åkerlappar kan jämföras vid att köra bil,en bil som drar 10 Liter brännsle pr mil.Vid en besiktning skulle ett sådant fordon beläggas med KÖRFÖRBUD!! Samma sak med svenskt Jordbruk.Bara att beklaga att vi inom inte allt för avlägsen framtid är hänvisade till Livsmedel vi inte har en chans att påverka hur de framställs.Att myndigheterna sedan gått i Djurrättspöbelns ledband och slagit ut alla småproducenter vilket tidigare utgjort hela ryggraden i bla Animalie produktionen,med bagatellartade förevändningar.Kanske fast man finner det horribelt att tro,,hela besättningar med djurförbud pga ex vis nån cm för smal liggyta till en Gris.Snacka om dödsstraff för en felparkering! Nu är vi ju där med djurfabriker alla regler uppfyllda cm är rätt men djutomsorgen som var familjejordbrukens kärna,det som gjorde att man spenderade Julaftonskvällar i ladugården är utslagen oftas då på rent löjeväckande paragfafrytteri.Etablissemanget har ju fått som det vill,,vad gnäller ni,o de över! -
ann-helen
Hej Roger
Merparten av de 30 år som uppfödarna har krävt bättre betalt, har de också haft kontroll över sin slakt och sin charktillverkning, genom sina slakteriföreningar/Scan. Att säga att uppfödarna/medlemmarna varit maktlösa under hela denna tid, är faktiskt inte sant. I dag har Scans medlemmar inte samma inflytande med ett Finlandsägt Scan, men inflytande har de. Att priset går att höja om leverantörer går samman och förhandlar med slakteriföretagen är KRAV-grisproducenterna ett tydligt exempel på.Det går inte enbart att skylla på dyra svenska djuromsorgsregler. Det förklarar inte varför det svenska grispriset till bonden sedan hösten 2009 har legat under tyska och danska priser. Trots att Tyskland drabbades av dioxinskandalen och fick se sitt pris falla, är det nu tillbaka på samma nivå som innan krisen, en nivå som ligger över det svenska priset.
Jag förstår inte riktigt om du tycker att det är bra eller dåligt att svensk grisproduktion befinner sig i en allvarlig kris. Själv tycker jag att det är att det är väldigt tragiskt och allvarligt och jag skulle vilja se ett samlat krispaket för grisbranschen där man på allvar tittar på problemen.
-
Roger Nilsson
God morgon Ann-Helen.
Det som genomsyrar dina alster och hela din site faktiskt är som du hela tiden uttrycker det ”jag tycker” ,,,jag vidhåller att dina tyckanden inte har den tyngd som du vill ge sken av.
Har själv åratal av arbete i slaktbranchen samt egen Nötköttsproduktion,,,,samt Växhus,kött,spannmål,Hästar i Frankrike,,jag vågar påsta att jag kan branchen i hela Europa.
Vad baserar du dina tyckanden på?
Denna branchen är är så komplex att bara läsa diverse tidnings klipp långt ifrån kan anses mer än att bli ett tyckande.Krav som sätts om ett bra exempel på uppfödares gemensamma framgång,,detta är ju helt fel.Krav Grisarna kom till av att Slakterierna såg en efterfrågan i marknaden och anammade konceptet,knappast nån framgång av uppfödarnas krav.
Jag ser att du undviker att kommentera i stort allt i mitt föregående inlägg,,?
Vi kan diskutera om jag finner detta bra eller dåligt,,som jag sa tidigare så har vi ett icke gynnsamt klimat som gör att vi är innefektiva,,miljömässigt så borde vi sluta med Mycket av vår Spannmål och Animalie produktion,vår prodution är som bilen som drar 10 liter milen,,,,KÖRFÖRBUD. -
ann-helen
Med allt ditt kunnande förstår jag faktiskt inte varför du inte går in och styr upp grisproduktionen, ja rent av hela lantbruket.
Jag har fortfarande inte hört ett enda förslag från dig vad som skulle kunna göras. Kom igen med lite konstruktiva förslag – vad behöver grisbranschen göra för att inte gå under?
Jag tror nämligen inte att svenskt lantbruk är dömt att gå under, som du verkar göra.
Användningen av handelsgödsel är givetvis ett problem, men huruvida det är ett problem att inte bönder längre firar jul i stallarna, har jag lite svårt att se.
-
Roger Nilsson
Nu är vi där med antaganden igen,jag kan framstå som lite osympatisk kanske.Att bara nicka instämmande leder ingen vart,och hade jag haft allt så solklart enkelt så hade jag gärna delat med mig av den kunskapen omg!
Jag vet faktiskt inte hur intresserad du är av att ta till dig någon information egentligen.Kanske driver du din Blogg för attt lätta på trycket.Du har säkert fattat att liknelsen om Jul i stallarna var att visa att omsorgen ligger i folks förhållanden till djuren,du väljer att hånfullt använda det som slag trä,,,
Vi ska göra det vi är bra på helt enkelt, om vi ska återgå till en konstuktiv diskution,,??
Producera i mindre skala med hög djuromsorg och miljöhänsyn,lämna Bulk o spot marknaden, den kan vi inte påverka.Inrätta en investeringfond där de som väljer att fortsätta kan bygga upp en stabil bas att utgå från.Grisproduktionen som den ser ut idag kan vi inte ha kvar då de fodermedel som går till foder betingar ett högre värde i andra livsmedel.Kooperativet måste komma åter,detta finns fortfarande i Frankrike med en helt annan prisbild.Idag tas besluten i styrelserummen kvartalsvis,,,känns som det blir långt att skriva,du kan slå en signal och kanske skriva själv du som är Journalist,,ska vi prata?Du når mig på 0722-005905,,
Mvh Roger -
ann-helen
Ja det var rätt uppfattat, du framstod som rätt osympatisk.
Men när du nu kommer till dina förslag så börjar det bli intressant. Producera i mindre skala med hög djuromsorg och miljöhänsyn – visst absolut! Då kan vi få en produktion som har tydliga skillnader mot andra länders grisproduktion och som kan ta ut ett högre pris..
Lämna bulk och spot? Nej, det tror jag inte helt på. En mindre grupp producenter kan fortsätta att jobba här, men då krävs effektivisering. Där delar jag LRFs analys i deras livsmedelsstrategi där man pratar om en marknad för bulk, en för premium och inte göra som i dag, försöka sälja mervärden på en bulkmarknad.
Annat foder? Ja, förmodligen, men jag är inte foderexpert. Kooperationen tillbaka? Javisst, kan inte annat än hålla med.Om man håller sig till sakfrågan så blir debatten också mer intressant.
Jag ringer. Dock ej nu. Ett antal manusstopp som väntar.
Stefan som föredrar att vara anonym
Är det inte just detta som är dilemmat?
Gärna en gemensam marknad, men våra konsumenter skall ni blanka f_n i?
The best laid schemes of mice and men. Go often askew…