City Gross gör bort sig

City Gross gör bort sig 150 150 Ann-Helen von Bremen

Den skallige, Nosferatu-liknande slaktaren böjer sig hotfullt över den lilla rara griskultingen med ett väsande, tyskt “Jaaaa!”. Och vi förstår direkt att grisen är illa ute. De är inte bara slaver, de är tyskar också. De är inte bara slaktare, de är vampyr-nazister. Eller något ännu värre. Hemska är de, de där utlänningarna.

Tur att det bara är på film, rättare sagt reklamfilm från City Gross.

City Gross vill så väl, men så fel det blir. I sin stora kampanj går man nu ut och betalar en krona per kg griskött till bonden, utan att det ska kosta konsumenterna något mera. Ett hjältedåd? Ja det beror naturligtvis på hur man ser på saken. Uppenbarligen fanns det utrymme för ett högre pris till bonden. Borde då inte grisföretagen själva, eller deras företrädare, ha kunnat förhandla fram det priset redan från start? City Gross må ha vissa ambitioner när det gäller matkvalitet och en viss etisk hög svansföring, men butikskedjor drivs sällan för att de vill förändra världen, utan för att de vill tjäna pengar.

Höjningen skulle aldrig skett om inte det fanns ekonomiskt utrymme för den.

Men visst, kampanjen är smart och skulle säkert blivit en succé. Om det inte varit för den olycksaliga reklamfilmen. Det spelar ingen roll att man försöker skämta till det med vägskyltar hämtade ur Tintin-landet Bordurien. Budskapet går hem ändå. Polen eller det “öststatliga utlandet” är grishelvetet på jorden, där står det övergivna bilvrak på landet och i slakterierna jobbar det tyska Dracula-typer. Endast i Sverige kan en liten gris vara trygg. Här springer lillgrisen frivilligt in i all den gosiga halmen i ladan. Och några stygga slaktare, eller ens slakteri, syns givetvis inte till.

Personligen måste jag stanna filmen flera gånger för att titta in i den borduriska slakteributiken, där en bastant dam, ägarinnan eller expediten, tittar ut genom fönstret när lillgrisen flyr förbi. Ett sådant vackert skyltfönster, med ett så fint griskött. Och en sådan förtroendeingivande Madame. Där skulle jag verkligen vilja köpa mitt griskött.

Men något sådant finns inte i Sverige.

Vilken tur att jag ska till Krakow i höst!

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
2 comments
  • K

    Om vi bortser från att du inte gillar filmen, så förstår jag faktiskt inte riktigt din kritik. “Borde då inte grisföretagen själva, eller deras företrädare, ha kunnat förhandla fram det priset redan från start?” Tydligen inte, eftersom grisuppfödarna går omkull på löpande band just nu. Men det är svårt att förstå hur slakterierna resonerar, för klarar de sig utan grisuppfödarna? De som alltid klarar sig är livsmedelskedjorna för de kan ju välja vad de köper in köttet ifrån. Uppenbarligen är deras marginal stor på köttet och då är det väl bra att de är beredda att minska lite på den och se till att de pengarna går till grisbonden i stället för till slakterierna? Eller hur menar du? Om vi bortser från filmen.

  • ann-helen

    Om vi som sagt bortser från filmen tycker jag exemplet visar på två problem: Nämligen grisbranschens grundproblem – svagheten vid förhandlingsbordet och oförmågan att ta betalt. Det andra problemet är handelns allt större makt. Precis som du skriver är uppenbarligen marginalen på köttet så stor att handeln kan tänka sig att pruta med sig själv. Det blir lite absurt. Och framförallt är det inte riktigt den goda gärning som City Gross vill framställa det som. City Gross har på senare tid gjort en del intressanta ställningstaganden och utspel, bla i GMO-frågan där man i fråga om svenskt griskött valde bort grisar som ätit GMO-foder. Det ledde i sin tur till att fler handelskedjor hakade på och att Scan återigen beslöt att bli GMO-fria. Den typen av aktioner är bara att applådera.
    Självklart är det bra att bönderna får en krona mer betalt, vartenda öre är viktigt, men man ska inte tro att handeln ägnar sig åt välgörenhet. Det är en väl genomtänkt ekonomisk kalkyl.
    Samtidigt går det inte att bortse från filmen. Om nu det “utländska” grislivet är så mycket värre som det framställs i filmen, då låter en krona mera som peanuts!

Leave a Reply

Your email address will not be published.