Behöver Sverige en livsmedelsproduktion?
Behöver Sverige en livsmedelsproduktion? https://www.hungryandangry.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Ann-Helen von Bremen https://secure.gravatar.com/avatar/88255445418f62883f7b3c40f969232d?s=96&d=mm&r=gBehöver Sverige en egen livsmedelsproduktion? Det är rubriken på den debatt som LRF anordnar i Almedalen nästa vecka. Och jag misstänker att vi som deltar i debatten – Helena Jonsson (LRF), Eskil Erlandsson (Landsbygdsminister), Anders Svensson (ICA), Åsa Romson (Miljöpartiet) och jag kommer att svara ett lika rungande ja som ett frireligiöst tältmöte skulle svara på frågan om Gud finns.
Men personligen är jag inte lika säker på att detta är en självklarhet för hela Sverige, för även om de flesta konsumenter också stämmer in i denna lovsång, så visar deras köpbeteende att de inte alls håller med. Annars skulle exempelvis inte hälften av det nötkött vi äter, vara importerat.
Det går inte längre att säga att allt svenskt per definition är bättre bara för att det är svenskt.
Godare? Nej, även om det givetvis finns ett antal duktiga lantbrukare och livsmedelsproducenter som producerar mat av riktigt hög kvalitet, så vet vi att det finns mycket kvar att önska.
Öppna landskap? Börjar bli svårt att hävda med enbart drygt 5 500 mjölkgårdar kvar i landet.
Bättre djurskydd? Visst, men konsumenterna upplever skillnaderna antingen som obegripliga eller som för små.
Arbetstillfällen på landsbygden? Jodå, även om det är en krympande sektor så är fortfarande jordbruket med dess förädlingsindustri en viktig arbetsgivare.
Synd om bönderna? Ja, visst är det så ibland. Det är fruktansvärt synd om många grisbönder i dag som går på knäna, men synd-om-argumentet säljer inga fläskkotletter! Kan vi inte bestämma oss för att vi en gång för slutar att kommunicera bonde-gnäll? Inte en reklamkampanj till där bönder gråter ut.
Så vilka argument finns det?
Jag vet faktiskt inte, jag har inte tänkt klart, men här är i alla fall ett försök:
– Gastronomin. Ska man fortsätta att utveckla en egen gastronomi är en inhemsk livsmedelsproduktion och ett lantbruk en förutsättning. Det innebär inte att man ska vara matrasist och inte tillåta importerad mat, men ändå tror jag att svenska råvaror är en grund som vi inte kan plocka bort.
– Kunskapen. Redan nu befinner vi oss i den situationen att många av oss inte förstår hur mat produceras, hur jordbruk bedrivs osv. Försvinner jordbruket allt mer, fortsätter den kunskapen att krympa. Men det handlar inte bara om bristande förståelse för hur matproduktionen går till, vi tappar också förståelse för naturen, kretsloppet, växterna, djuren, kulturlandskapet. Och då förlorar vi också kunskapen om vår egen historia, vilka vi är och varifrån vi kommer och vi behöver historien för att kunna förstå vilken tid vi lever i nu.
– Självförsörjning. Numera ett utdött argument eftersom vi är medlemmar i EU och dessutom lever i fredstid. Den som pratar om självförsörjningsgrad blir ofta utskrattad i jordbrukssammanhang. Men som bekant kan saker och ting förändras snabbare än vi tror, inte bara genom ekonomiska eller väpnade konflikter utan också genom miljökatastrofer. Ett land utan eller med en mycket liten livsmedelsproduktion är sårbart.
Säkert finns det fler och bättre argument för att vi ska ha kvar ett svenskt lantbruk och livsmedelsproduktion.
Hur ser du på saken?
8 comments
-
-
Anechka
Tycker i och för sig att miljöaspekten är rätt stor och viktig, fraktkostnaderna skulle bli enorma och utsläppen extremt höga. Dessutom sysselsätter den svenska livsmedelsproduktionen inte bara de i landet som producerar, utan också de som paketerar, distribuerar och arbetar med allt pappersarbete kring det.
Det finns också ett kulturellt arv som hänger ihop med det inhemska, om man nu ska ta upp sådant som är mindre viktigt för många och väldigt viktigt för en del.
Ytterligare en aspekt är att man ökar beroendet av saker som man lika gärna kan producera nationellt, vilket leder till högre sårbarhet. Globaliseringens stora nackdelar.Att pressa priserna på mat tycker jag bara är dumt. Så mycket skit vi får i oss i prispressad mat där det som borde vara en redning med mjöl och vatten blir ett par stabiliseringsämne med siffror och bokstäver, eller en sylt med bär och socker blir en röra med färgmedel, sockerersättning och konserveringsmedel är en ren konsekvens av detta evinnerliga prispressande.
Vill man äta mat som är välgjord på bra råvaror och utan onödigt tjafs så ska man betala för den. I alla fall om man inte själv är beredd på att ställa sig och göra en redning eller koka en sylt. -
Gunnar Rundgren
Tänkvärt och inbjyder till reflektion. Bra att påtala att det inte bara är krig som kan vara ett skäl till självförsörjning. När livsmedelsprisern gick upp 2008 började flera importberoende länder skriva bilaterala avtal för att köpa mat, och de började också starta egna odlingar i andra länder. Saudi,Korea och Libyen tex. Men det är också viktigt att komma ihåg att vårt moderna jordbruk är så beroende av insatsmedel för alltifrån löpe till osten till förpackningsmaterialen, för att inte tala om konstgödsel, bekämpningsmedel till diesel. Även om vi skulle ha tjugo tusen bönder på stora gårdar som producerad 80% av vårt näringsbehov idag, så bygger deras produktion helt på ett välsmort samhällsmaskineri och fungerande internationell handel, dvs en väldigt annorlunda situation än den som fanns under tex andra världskriget. Så om självförsörjningsargumentet skall vara hållbart så innebär det också ett helt annorlunda jordbruk – som f.ö. skulle behöva mycket fler människor. Men då pratar vi om större samhällsomställningar än Eskil vill ha.
-
ann-helen
Tack Anna Jag tror att din bedömning är riktig, problemet är bara att Sverige har alldeles för få nischprodukter av den här kalibern. Och inte att undra på, vi har haft en helt annan utveckling med centralisering och storskalighet än vad stora gastronomiska länder som Frankrike, Tyskland och Italien har haft.
Som jag ser det, måste det finnas en produktion av ”vanlig” mat också, det måste finnas ett jordbruk som är större än nischproduktionen för att logistik, avel, växtförädling, infrastruktur osv ska kunna fungera.
Det jordbruket ska med stor sannolikhet se annorlunda ut än dagens. Jag tror på ett betydligt större ekologiska lantbruk, mjölk och kött går relativt enkelt att snabbt ställa om. Volymjordbruket, det som bara konkurrerar på pris, kan klara sig i Skåne och på slätterna, men inte på så värst många andra ställen. -
ann-helen
Ja det är sant, men samtidigt vet vi att de största miljöproblemen finns inom själva jordbruket och Sverige har under de senaste 20 åren ökat sin användning av bekämpningsmedel och konstgödsel rätt rejält. Så ska vi använda miljöskälen, måste dagens lantbruk förändras rätt radikalt. Det vore exempelvis på sin plats att sätt upp en nationell plan för hur bekämpningsmedelsanvändningen ska minska, liknande som finns i Danmark.
Jag håller med dig om att globaliseringen har sina avigsidor, men går vi enbart på lönsamhet är jag rädd för att det faktiskt är mer kostnadseffektivt att odla spannmål och producera grisar i länder som Polen, Tyskland, Danmark etc. Mjölk och nötkött kan vi nog klara av, om vi bara får lite ordning på kostnaderna och äntligen lär oss att sälja, men ska vi ha kvar den andra produktionen, krävs det nya argument. Och förmodligen också en annan produktion. Det är i alla fall min gissning.
Ja, lågt pris för skräpmat är självklart värdelöst. Men samtidigt är det svårt att säga vad som egentligen är en varas rätta pris, eftersom det hela tiden är ett evigt schackrande. Nyligen sålde en stor Ica-butik tonvis med färskpotatis för 1,90. Inget fel på den potatisen, men Ica-butiken hade givetvis kalkylerat med att detta skulle bli en lysande lockvara, var beredd att göra en förlust på potatisen för att få igen det på ökad merförsäljning. Och jag misstänker att odlarna också hade pressats en hel del. Signalen till kunde blir att färskpotatis ska vara billigt, samtidigt kan vi inte förbjuda företag agera på det här viset. Vi lever, som tur är, inte i ett sådant samhälle.
Och även om vi kan vara överens om att vi inte ska betala billigt för skräpmat (fast det egentligen är ett högt pris eftersom det just är skräp) så är frågan hur mycket bra mat ska få kosta? Jag brukar förespråka att det verkligen SKA få kosta, men det är ju lätt för mig att säga, som äter upp en stor del av mina pengar. Det måste även finnas juste mat som inte kostar skjortan men heller inte slumpas bort. -
ann-helen
Visst är det så. Självförsörjning kräver betydligt större förändringar och jag tror att om svenskt lantbruk inte ska reduceras till en marginell företeelse så kommer det krävas snudd på revolution. Samtidigt är vi också medlemmar i EU och om man nu tror att det är en bra idé att samarbeta över nationsgränserna, vilket jag gör, så får det givetvis konsekvenser. Baksidan av självförsörjning heter protektionism och den matrasism, som vi ser allt mer av, är något som ger mig en otäck smak i munnen. All stor gastronomi bygger inte bara på en egen livsmedelsproduktion av hög kvalitet utan också ett ständigt utbyte av andra kulturer. Utan de senaste 20-25 årens otroliga inflöde av varor och gastronomiska idéer och kunskap hade vi med stor sannolikhet suttit kvar här med våra överkokta ärtor och morötter. Och hur kul hade det varit?
Å andra sidan vet vi också att en stor del av matimporten inte alls handlar om spets utan om bulk.
Lätt är inte frågan. -
Markus Femling
Nu sitter jag här och hetsläser dom tre senaste månaderna och kan inte annat än att hålla med. Angående självförsörjning så tror jag att det kommer en punkt ganska snart där långväga transporter inte längre blir lönsamma., men dina andra argument håller dom också. Angående priset på mat: Matpriserna har aldrig varit så låga som nu, och dom pengar som frigörs för konsumenterna går till Thailandsresor, stora TV-apparater och snygga kök. Jag vet att det naturligtvis finns dom som inte har råd att åka till Thailand och som måste vända på varje öre, men det är låga matpriser som finansierar vår lyxkonsumtion.
-
ann-helen
Tack för din kommentar. Ja, bland annat. Men det där med matpriser är svårt tycker jag. Ibland känns det verkligen för billigt, men ibland är det sannerligen för dyrt med tanke på vilken kvalitet man får. Dessutom blir man aldrig klok på vad det rätta priset egentligen är. Jag tycker absolut att lantbrukare och livsmedelsföretag som producerar mat av bra kvalitet ska få betalt för sitt arbete, men samtidigt har vi sett alldeles för många exempel på hur pengar försvinner in i svarta hål hos ineffektiva livsmedelsföretag, Milko är tyvärr det senaste exemplet.
Så det måste finnas en prispress, det måste finnas en konkurrens för annars blir det inte heller bra.
Anna Sjögren
Bra skrivet!
läser om Västerbottensost-undret i DI idag och är övertygad om att det representerar framtiden för svensk livsmedelsproduktion. Att man alltså hittar en välsmakande nisch-produkt som kan säljas i Sverige och utomlands (men bara kan tillverkas här). Kockar och andra representanter för svensk gastronomi kan gärna vara med och marknadsföra den typen av varor på smarta sätt. Massmaten kommer vi att köpa från andra länder där den är billigare. Det gör vi verkligen redan idag men det kommer att öka. Så tror jag.