Dela olika

Dela olika 150 150 Ann-Helen von Bremen

“Ät upp, tänk på barnen i Biafra!”

Plötsligt känns inte den repliken full lika mycket old school som den gjorde för några år sedan. Det är som om den gamla sparbössan i papp från Lutherhjälpen återigen håller på att hamna på köksbordet. Vi som inte är purunga minns hur det var, den stod där som en ständig påminnelse om de svältande barnen i Afrika, samtidigt som vi bredde kaviar på smörgåsen. Och nu verkar det vara dags igen, det går inte ducka för frågan om hur maten ska räcka till och räcka till alla, i dag och i framtiden – när vi blir två miljarder fler människor.

Det har legat och pyrt ett bra tag nu. Vi har fått ständiga påminnelser – hungerkravallerna i Mexico för några år sedan, svältkatastrofen på Afrikas horn och nu kanske även Västafrika. Hela tiden poppar frågan – ska vi odla etanol eller mat på våra åkrar? Har vi rika rätt att äta så mycket kött samtidigt som andra människor svälter? Ska grödan bli mat för människor eller djur? Och hur mycket mat klarar egentligen planeten av att producera?

Svälten som var på väg ner, har stigit igen och nu svälter en miljard människor, eller var sjunde människa på jorden. Det går inte riktigt länge att säga att det inte angår oss, vi som bor i den rika delen av världen. Kanske måste vi nu på allvar börja fundera på hur vi ska fördela resurserna? Kanske måste vi lägga om vår livsstil?

När frågan nu lyfts på den gastronomiska debattscenen Skafferiet på Berns i Stockholm, så förstår man att det inte längre går att komma undan.

Datumet är 16 april. Hur ser framtiden ut – ljus eller mörk? Och vilket lantbruk kan leverera i framtiden, det ekologiska eller det konventionella?

Vi lovar en laddad debatt. Vi har redan laddat på vår trailer

 

 

 

 

 

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
3 comments
  • K

    Jag kommer tyvärr inte att kunna närvara på Berns men jag hoppas att frågan ställs under debatten om vilka ekonomiska intressen som finns hos de hårdföra förespråkarna av genmodifiering och icke-ekologiskt jordbruk. Vilka patent kring gener står denna lilla klick av professorer på SLU bakom? Vilka forskningsmedel bistår de stora utsädesföretagen som Monsanto dem med? Hur många av de anti-ekologiska professorerna har kopplingar till Livets Ord (som ser antroposoferna och därigenom ekologisk odling som verk av satan)? Det där sista kan låta bisarrt men tycks tyvärr vara en faktisk omständighet som få känner till.

  • Annika

    Hoppas debatten blir givande. En del hävdar att maten inte räcker åt alla om man väljer den ekologiska linjen, att skördarna blir mindre och andra begränsningar mm som gör att maten inte kommer att räcka.Oavsett vad man tror om den saken, är resurs och fördelningspolitik och frågan om miljö/ekologi två olika saker. Inte får dom fattiga delarna av världen mer mat på bordet, för att vi i den rikare delen av världen överproducerar och slänger närmare 100kg mat per person eller år (eller ca var fjärde matasse)? Tvärtom leder denna överproduktion till miljö och klimatförändringar som är av ondo både för oss och till fattigare delar av världen. Är det dessutom konventionella livsmedel ökar även den kemiska belastningen och djurvanvården on top of it. Så vad finns det egentligen för motargument att inte välja ekologiskt?

Leave a Reply

Your email address will not be published.