GMO-gubbarna i lådan

GMO-gubbarna i lådan 150 150 Ann-Helen von Bremen

 

Med jämna mellanrum dyker de upp, forskarna, docenterna och professorerna som propagerar för genteknikens frälsning och just nu verkar de vara i farten igen. I januari var det Sten Stymne, professor i växtförädling på Sveriges Lantbruksuniversitet som tiggde regeringen om mer anslag för forskning kring GMO-grödor. I senaste numret av tidningen Sans får pensionären och den före detta professorn och prorektorn på SLU, Torbjörn Fagerström, i en alltför lång debattartikel gång på gång upprepa samma budskap – gentekniken på jordbruksgrödor är helt och hållet ofarlig. Och själv har jag haft det tvivelaktiga nöjet att nyligen träffa på några av dem i en debatt hos UNT och Omvärlden. Anledingen var min artikel ”Kampen om fröet” i Omvärlden.

Nöjet var tvivelaktigt, därför att personerna i fråga mera ägnar sig åt tasksparkar än debatt, kanske i tron att deras akademiska titlar ger dem immunitet. Men låt oss strunta i budbäraren utan i stället titta på budskapet. Löftet från gentekniksivrarna är att vi ska få grödor som utrotar världssvälten en gång för alla. Det kan handla om supervete som står emot alla tänkbara sjukdomar eller ris som är så torktåligt att det kan odlas i öknen. Men det vi främst hittills har sett av det utlovade paradisiska gåvorna är grödor som är tåliga mot kemiska bekämpningsmedel eller som har fått ett inbyggt gift som tar kål på vissa insekter. Tvärtemot det som många tror så ger sällan GMO grödorna nämnvärt högre skörd, utan deras fördel är att de kapar kostnader.

Det är inte särskilt imponerande, särskilt inte eftersom gentekniken numera får anses vara myndig efter ett par decennier på nacken. Dessutom har vi sett en rad nackdelar som resistenta ogräs, ökad användning av bekämpningsmedel, förlorad biologisk mångfald och framför allt – det viktigaste av allt – ett ohälsosamt maktövertag hos biokemiföretagen. Det finns all anledning att vara tacksam över Europas försiktiga hållning. Det här är kanske enda gången inom jordbruket som man på allvar har tillämpat försiktighetsprincipen, nämligen att varje GMO-gröda noga ska prövas och undersökas så att den inte skadar människa, djur eller miljö.

Frågan om gentekniken inom lantbruken handlar egentligen väldigt lite om själva tekniken, det är mera en maktfråga. Att välja genmodifierat och därmed patenterat utsäde är också en fortsättning på den väg som innebär att jordbruket gör sig allt mer beroende av inköpta insatsmedel i form av utsäde, energi, gödning, avelsmaterial, bekämpningsmedel, foder osv. En annan väg skulle ju kunna vara att utveckla ett mer självförsörjande jordbruk som inte skulle vara lika beroende av andra företag och kanske därför inte lika sårbart.

Vem ska ha makten över utsädet, fröerna? Vi vet att 75 procent av jordbrukets biologiska mångfald har försvunnit under 1900-talet och införandet av de genmodifierade grödorna har inneburit att mångfalden krympt ytterligare. De enorma resurser som läggs på GMO-forskning leder till att mindre resurser läggs på traditionell växtförädling och existerande sorter, särskilt de gamla som inte är patenterade, tillåts degenerera. I dag består Indiens bomullsfält till över 90 procent av genmodifierad bomull, ett land som alldeles nyligen hade hundratals sorter.

Maktfrågan drabbar alla, både de som väljer att odla exempelvis GMO-grödor och de som inte gör det. Den lantbrukare som odlar GMO-majs blir inte bara beroende av utsädesföretaget utan också av att kunna hantera en mix av olika bekämpningsmedel för att inte få resistenta ogräs. En GMO-grödas inträde på åkern minskar också genast de omgivande böndernas valfrihet. De tvingas i stället att så sitt vanliga utsäde betydligt senare på säsongen för att inte grannens GMO-grödor ska korspollinera sig, tvingas därmed också skörda senare och får följaktligen en sämre skörd. Den ”alternative” löper förstås också alltid risk för att det kommer in GMO-grödor på fältet ändå och det är givetvis en katastrof för en bonde som väljer att odla och sälja sin majs eller sin soja som GMO-fri. Och vi ser i förlängningen att de som vill köpa GMO-fritt får betala extra, inte för produkten i sig, men för att hålla isär den.

Med gentekniken blir det inte så mycket valfrihet kvar. Det är en odlingsideologi som hade passat utmärkt i en stalinistisk femårsplan, men som ironiskt nog har sitt ursprung i marknadsdyrkande landet i väster. Historien borde ha lärt oss att vara skeptiska till de som pekar med hela handen och påstår att de hittat Den Enda Vägen.

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
9 comments
  • Janne Tuba

    Vilken är skillnaden mellan GMO-grödor och grödor som är genmanipulerade via traditionell växtförädling menar du (utöver att GMO som metod är mer precist)? I min värld ingen.

  • Torbjörn Fagerström

    Ska alla pensionärer avstå från att delta i debatten? Eller gäller denna intellektuella ättestupa bara för de som inte tycker som du. Annars bör väl Carl-Erik Ehrenkrona – ordförande för ekologiska lantbrukarna – tystna från och med nu. Han fyller nämligen 65 just idag.

    Jag bifogar en länk från en annan gubbe-i-lådan. Han är garanterat opensionerad.

    http://embor.embopress.org/content/15/2/123

  • Stefan Lönn

    BRA och SANT Skrivet! Ann-Helen.
    Kanske vi inte är det vi äter men kommer garanterat att ha ett mående därefter.
    Fortsätter ELÄNDET! kommer vi att få begravas som riskavfall…

  • ann-helen

    Nej, jag har inga problem med folks åldrar, även om jag inte förstår vad Ehrencrona har med saken att göra? Däremot är jag fascinerad över hur vissa rider på sina fina titlar, trots att de har pensionerat sig, för att på så sätt ge mer tyngd åt deras åsikt. Vill man ha en vettig debatt om gentekniken inom jordbruket, vilket vore på tiden, så får man nog börja med att inte blunda för en rätt besvärlig omständighet, nämligen att tekniken är kidnappad av företag som beter sig som gangstrar!

  • Eje Collinder

    Hej, GMO är ’Hotet mot livet’! Vilket tydligt framgår i boken Hotet mot livet av F. William Engdahl, en kortfattad beskrivning i http://www.piahellertz.com/Hotet_mot_livet.pdf‎

    Jag hoppas de ’blåögda’ akademikerna i ämnet läser denna bok! Vi blir mer och mer beroende av enfaldiga livsmedel med patenterade utsäden, MONSANTO o dyl företag – i stället för mångfaldiga livsmedelsplantor. VAKNA!

  • Olle Göransson

    Ibland ramlar angreppen på det ekologiska jordbruket in i argumentationen att ”det är en så liten nisch, så den blir oväsentlig i det stora hela”. Särskilt från de mest rabiata ekomotståndarna från det svenska konventionella lantbruket. Sett i lite större perspektiv är trots allt ”nischen ekologiskt jordbruk” rätt mycket större än ”nischen svenskt jordbruk”.
    Vet inte om min lilla reflektion passar just vid det här blogginlägget, men det är av rätt allmängiltig natur så varför inte.

  • Sake

    Ann-Helen,
    det är en märklig mix av argument du framför mot genmodifierad mat. De flesta av dem är inte riktad mot tekniken eller grödorna som sådana. Ändå menar du att tekniken (och grödorna) skall bära hundhuvudet.
    Professurer i naturvetenskapliga ämnen tillsattes förr i konkurrens. Därmed får titeln anses motsvara en slags kunskapsnivå och ämnesauktoritet. Det vore klädsamt och respektfullt om du kunde erkänna de faktiska kunskaper som de emeritae du debaterar, besitter. Det är ju orimligt att dessa kunskaper skulle förblekna till noll vid pensionsdagen.
    Dessutom, anser du att du i konsekvensens namn, med ditt adelsklingande efternamn också ger dig och dina argument privilegier som kommer ur det högre ståndet? Om inte så får du förklara vari skillnaden ligger.
    Det går en röd tråd genom människans historia och utveckling, där vi undan för undan har sett till att vår arbetsinsats per enhet produkt blivit allt mindre. Det kallas rationalisering och är den process som gjort att vi har vårt nuvarande samhälle, med dess fördelar – och nackdelar. Som en del av den processen har 75% av alla arter som odlas av människan försvunnit under 1900-talet (dina siffror). Underligt och ologiskt nog drar du ur detta lutsatsen att GMO måste förbjudas.
    Det andra benet i din kritik mot GMO är egentligen kritik mot multinationella företag och deras affärsmetoder. Men när du väljer att inte nämna att även sorter framtagna med konventionell växtförädling marknadsförs på samma sätt (t.ex. sterila, högproducerande hybrider) genom att erbjuda högre avkastning och/eller mindre arbete mot en högre utsädeskostnad och att bonden inte har möjlighet att själv spara frö till nästa sådd – då är dina argument helt enkelt hycklande.

    Om du anser att Torbjörn Fagerström har fel när han säger att vetenskapen har visat på att GMO-tekniken är säker, så får du anstränga dig att leta upp vetenskapliga studier som motsäger det han presenterar. Att endast skjuta på budbäraren duger inte till för att övertyga andra.

Leave a Reply

Your email address will not be published.