Det är faktiskt inte vårt fel!

Det är faktiskt inte vårt fel! 150 150 Ann-Helen von Bremen

Idag fick jag sista numret av Äkta Mat i brevlådan. Där finns också denna krönika:

Konsumenten är syndabocken för dagen. Det är vårt fel att svenskt lantbruk slås ut, klimatet går åt skogen och att antibiotikaresistensen sprider sig som en löpeld genom världen. För att nämna något. Men allt snack om konsumentmakt är bara en dålig ursäkt för främst politikerna att inte sköta sitt jobb.

Du kanske inte riktigt vet om det, men det är ditt fel att korna kanske gör sin sista sommar på grönbete i år, i alla fall om de inte är ekologiskt uppfödda. På samma sätt är det ditt fel att svenska suggor snart kan vara fastlåsta med stålgrindar när de har fött sina kultingar, inte lika många dagar som de danska eller tyska grismammorna, men ändå fastlåsta.
Båda exemplen innebär rätt feta tummande på vår djurskyddslag som försöker utgå från att även våra lantbruksdjur ska ha möjligt att få bete sig naturligt. Men vill det sig illa kan det bli precis tvärtom, gris i bur och ko instängd i lagården.
Så vad är det då som har hänt, har bönderna blivit galna? Snarare är det ett uttryck för att många bönder i dag har det oerhört tufft ekonomiskt och inte klarar av konkurrensen från sina kollegor i omvärlden. Att låsa in korna i lagården och grisarna i burar är nämligen något som sparar pengar för bonden och ska man konkurrera på världsmarknaden är det bara en sak som gäller – priset!
Det ironiska är dock att man är beredd att skrota det som har gjort svenskt lantbruk särskilt, nämligen en djurskyddslag som tar större hänsyn till djuren än vad man gör i många andra länder. Och vän av ordning kan givetvis undra lite vad svenskt lantbruk då ska konkurrera med?
Allt detta är som sagt ditt fel, eftersom varannan ost och biff som vi äter, liksom 30 procent av grisköttet, är importerat! Det är du som inte har förstått att det är du som har ansvar för svenskt lantbruks överlevnad, klimatet, Östersjön och i princip hela världen, varje gång som du ska handla din middagsmat! Enligt landsbygdsministern spelar ditt matval större roll än vad han som högsta ansvarig politiker i Sverige beslutar.
Självklart har vi alla ett individuellt ansvar, men det papegojartade tjatandet från alla håll om ”konsumentmakt” och ”konsumentens val”, är mera ett uttryck för att de som verkligen har makten vill slippa undan ansvaret. För det är givetvis handeln, livsmedelsindustrin, politikerna och ibland även bönderna som har betydligt större muskler än vi enskilda konsumenter. När handeln exempelvis bestämde sig för att inte sälja ägg från höns i inredda burar, tja då försvann helt enkelt de äggen från butikerna. På samma sätt får givetvis ett politiskt förbud mot särskilt farliga bekämpningsmedel i jordbruket eller tillsatser i livsmedel en omedelbar effekt, i stället för om vi konsumenter ska hålla på att ”välja”.
Visst kan vi påverka som konsumenter, men det vi gör får sällan starkt genomslag. Ta exempelvis grisarna. Det har länge hetat att svenska konsumenter inte är beredda att betala för ett bättre grisliv, att vi hellre väljer det utländska köttet, men detta är inte riktigt sant. Visserligen har vi varit lite svaga för den danska, ofta tokbilliga fläskfilén, men annars är vi för det mesta trogna det svenska dyrare köttet och det gäller även nötköttet. Till och med slakterichefer kan erkänna att inga konsumenter i Europa är beredda att betala så mycket för sitt griskött som just vi svenskar. Merparten av vårt importerade kött hittar vi därför lite ”undangömt” i korven, färdigmaten eller på krogtallriken. Och vem kan egentligen klandra oss för att vi inte orkar leka konsumentpoliser även då? Ligger inte det ansvaret på livsmedelsindustrin, butikskedjan eller krogen som köpte in det importerade köttet?
Visst ska vi dra vårt strå till stacken, men det finns andra som har betydligt större hemläxa att göra. Och landsbygdsministern kan börja med sin!

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
6 comments
  • Gunnela

    Heja! Det behövs modiga politiker. Läs gärna min blogg, som har samma budskap. http://gunnela.nu/2015/05/14/det-ar-djurvalfarden-vi-far-betalt-for-2/
    Svenska konsumenter förväntar sig att samhället/politikerna lägger ribban. Socialdemokraterna talar om “mer marknadsmässiga grunder” när det gäller svensk livsmedelsproduktion. Det är precis som du säger, fega politiker vill att konsumenterna tar över ansvaret. Men det innebär att vi accepterar att kor får stå inne året runt och att grisarna inte får stängas in utan också får mindre plats.

  • Ann

    Det är inte enbart konsumentens fel – kanske snarare att konsumenten tillsammans med många andra i det Svenska samhället valt att lyssna på djurrättsaktivister och andra som skriker högst – i stället för dem som faktiskt vet något om hur mat produceras!!

    Den Svenska Djurskyddslagen har ALDRIG varit avsedd att skydda djur – och vår svenska kontrollapparat runt “djurskydd” drivs inte alls av människor som värnar djurvälfärd – utan extremister som vill utrota hållandet av tamdjur.

    Det är våra bönders tradition att leva nära djuren och värna dem som är garanten för den goda Svenska djurvälfärden – Länsstyrelsernas “Djurskydd” m.fl. djurrättsextremistiska grupper har i stället lyckats försämra djurvälfärden både nationellt och sett till att vi importerar merparten av vår mat från länder med en helt annan syn på djur och djurhållning.

    http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:846274/FULLTEXT01.pdf

  • ann-helen

    Tack för din kommentar, Jessica, även om jag inte delar din uppfattning om att djurskyddslagen enbart är ett uttryck för extremistiska åsikter och inte skyddar djuren. Djurskyddslagen kom till under en tid när kritiken var hård mot lantbruket när det gällde miljön och djuromsorgen och det var på flera punkter en berättigad kritik. Slutet på 1980-talet och en bit in på 1990-talet innebar också att LRF och lantbruket ägnade sig åt självkritik och även genomförde en rad förbättringar på dessa områden. Att det sedan förekommer övertramp och felaktiga beslut när det gäller myndighetsutövningen kopplad till lagen, är en annan diskussion. Det gör inte lagen i sig värdelös. Däremot tror jag att vi kanske kan vara överens om att det är en myndighetsutövning som är väldigt svår och känslig.
    jag delar heller inte din uppfattning om att bönderna alltid står som den stora garanten för en god djuromsorg. Vi behöver bara se oss omkring i världen för att hitta svinsuggor som lever fixerade under större delen av sina liv, djur som pumpas fulla med antibiotika i stället för att lantbrukaren arbetar med hygien och djurhälsa, grisar som får knorrarna knipsade därför att de annars biter av dem på grund av en trång, trist och stressig miljö, nötkreatur som ges tillväxthormoner för att kunna slutgödas och öka kraftigt i vikt i trånga inhägnader, sk “feedlots”, osv osv. Det är svårt att säga att bönderna i dessa olika exempel står som garant för en god djuromsorg och samtidigt vore det fel att påstå att de skulle vara av en särskild elak eller känslokall sort. Snarare är det ett uttryck för att de är utsatta för en ännu tuffare konkurrens och prispress, vilket också har fått en del svenska bönder att börja propagera för att korna inte ska ut på bete, att suggor ska fixeras under en viss tid osv. Och det är också denna prispress och konkurrens som driver på utvecklingen att allt mer av vår mat produceras i andra länder, länder där kostnaderna är lägre. Detta är ett politiskt beslut och ingenting som vare sig konsumenter, djurskyddet eller djurrättsextremister har hittat på. Jag kan förstå din irritation när djurrättsaktivister propagerar för ett jordbruk utan djur, men det är inte de som har försatt svenskt lantbruk i dagens situation.

  • ann-helen

    Javisst är det så, Thomas. Det är vi som medborgare som väljer de politiker som i sin tur har fattat beslut om hur jordbrukspolitiken ska skötas.

Leave a Reply

Your email address will not be published.