Panka, lönnfeta och miljövidriga

Panka, lönnfeta och miljövidriga 150 150 Ann-Helen von Bremen

EN chokladbit och inte tre? När de väl ligger där i handväskan så vet jag hur det kommer att gå, tre chokladbitar slinker ner lika lätt som en.
”Två till priset av en”, ”boka nu och få 20 procents rabatt”, ”få poäng på alla dina köp”, ”handla för 500 kronor och få en vas på köpet” – erbjudandena är hur många som helst. Ständigt hör vi den mässande kören: ”Köp och köp mer!” Och i den kören finns det inte ens minsta viskning som ifrågasätter om ”shop til you drop” verkligen är en bra livsstrategi?

Det är först senare som vi får moraliskt pisk, ungefär samtidigt som det obehagliga kontokortsutdraget dimper ner. Det är då som vi återigen påminns av att vår shoppingraid har rivit upp ett rejält moln av växthusgaser och annan miljöförstöring. Och att en förutsättning för våra ”fynd” är usla arbetsförhållanden för människor i utvecklingsländer. Inte nog med det, vi blir också påminda om att vi har ätit alldeles för mycket, alldeles fel saker och som grädden på moset – slängt en massa mat.

Vi är inte bara panka, lönnfeta och miljövidriga, vi är riktigt dåliga människor.
Ändå har vi bara gjort precis det som förväntas av oss – vi har konsumerat! För ska hjulen snurra och tillväxten öka så är det bara en sak som gäller – ännu mera shopping! Och köper vi mer mat, mer kläder, fler bilar, fler flygresor och tre chokladbitar i stället för en, ja då är det kanske inte så konstigt att det blir vissa bieffekter. Men den som skulle andas något om att det kanske är ett systemfel inbyggt i vårt samhälle, att vi eventuellt skulle fundera på en annan modell, blir givetvis utpekad direkt som kommunisttaliban.

Lösningen blir i stället att läxa upp dem som ”hamnar snett”, det vill säga, blir för feta eller för fattiga. Det är de som ska skärpa till sig och börja sockerbanta, koldioxidbanta och hålla ordning på sina pengar. Funkar inte det, kan de åtminstone vara med i någon realitysåpa som varnande exempel.

Luften är full av klimatsmarta råd, varenda kommun med självaktning har någon klimatstrateg eller liknande, men det är ett spel för gallerierna. Vare sig företagen eller majoriteten av våra ledande politiker vill att vi på allvar ska följa dessa råd, börja leva hållbart och därmed minska konsumtionen – och tillväxten! Ta bara en sådan sak som matsvinnet, om vi minskade det så vore det snudd på katastrof för livsmedelsindustrin.

Vi har alla ett ansvar för våra handlingar och det gäller även vår konsumtion, men om den stora Finlandsbåten styr åt ett håll, spelar det inte så stor roll att vi sitter i jollen baktill och försöker ro åt andra hållet. Klimatsmarta råd i all ära, men om ökad konsumtionen kommer att vara den första och viktigaste regeln även i fortsättningen, kommer det inte att ske någon verklig förändring.

Texten har publicerats som krönika i Allt om Mat

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
3 comments
  • Olle Göransson

    Så rätt beskrivet. Jag försökte för ett antal år sedan att sälja in till en större svensk livsmedelskedja, som brukar skryta om att “ta miljö- och konsument-ansvar”, och som köper mycket av våra produkter, ett annat förhållningssätt. “Köp två betala för tre”. Den extra tredje pengen skulle då gå till behjärtansvärda utvecklingsprojekt. Eftersom idén inte mottogs med så översvallande entusiasm (för att uttrycka sig hövligt), blev heller aldrig de behjärtansvärda projekten identifierade. Du kanske kan sälja in idén nånstans? Barista Coffee shop har ju lite sånt här för sig t.ex.

  • Anders Munters

    Det är inte utan man blir alldeles matt av allt politiskt dravel om att “tillväxten” i ekonomin måste öka. Vi kommer att konsumera oss och vår planet till som du skriver “shop til we drop”. Ibland undrar jag hur lyckliga vi egentligen kan bli? Egentligen är det väl så att ju mer vi köper ju mer slänger är “bra för landets tillväxt men minus för den egna plånboken!? Den ekvationen verkar ingen politiker eller politiskt parti ens vilja försöka lösa.

  • Anonym

    Du beskriver situationen mycket bra. Ett system baserat på evig tillväxt har ju ett inbyggt fel. Tyvärr är vi så vana vid att ta på oss skulden individuellt, har lärt oss det sen barndomen och vanan att ta på sig någon form av skuld har tyvärr mycket länge varit en del av vår kultur. Att skolorna berömmer barn för hur många mjölkpaket de återvinner när politikerna istället skulle tvinga matindustrin och matbutikerna att hitta på mer kreativa lösningar eller sälja fler varor i lösvikt. När folk och barns självkänsla redan är försvagad av en materiellt driven livsstil som fokuserar så mycket på det yttre, så nappar man på alla små handlingar som får en att kännas som en bra människa. Att återvinna tetrapakar inkluderat. Och det är ju bra, men som du säger, det finns smartare lösningar för mycket av vår konsumtion så att samhället blir mer miljö, djur och människovänlig än att låta individuella konsumenter ta på sig det stora ansvaret.

Leave a Reply

Your email address will not be published.