Mat i sommartid

• juni 24, 2022
• Ann-Helen von Bremen
• no comments

Det finns något bitterljuvt över försommaren som kulminerar vid midsommar. Det är den här tiden på året som allt vibrerar av liv. Det är då det kläcks, föds, slår ut, går i blom – allt är bara liv. Även den mest oansenliga lilla gröna plats, hårt inträngd bland betongen, blir även den ett tydligt bevis för hur mycket levande det finns, så här års. Men det här livscrescendot är också en påminnelse om att det inte varar för evigt, vare sig sommaren eller liven. Redan någon vecka innan midsommar har gryningens fågelorkester tunnats ut betydligt, i alla fall utanför mitt fönster här i Uppland. Flera av de tidigare skönsjungande charmörerna har nu annat att göra i de olika redena och holkarna. En svartvit flugsnappare lär fånga 200 insekter i timmen och jag gissar att en del av dessa också ska räcka till de ständigt gapande ungarna. Ute i markerna saktar snart det frodiga växandet in, den tillväxt som är grön på riktigt. Jo visst växer det, men det går långsammare. Än så länge är det givetvis långt kvar på sommaren och ändå befinner den sig i en slags peak just nu, därav den bitterljuva känslan som gränsar till vemod.

Det finns ett spår av den här känslan i Mathias Dahlgrens nya kokbok ”Mat i sommartid”. Det märks redan på omslaget som pryds av torkade växter, vackert förstås men också en tydlig bild över sommarens flyktighet och våra olika sätt att försöka hålla kvar den, ett litet tag till. Det märks också i en del av de korta, personliga berättelserna som är ett starkt skäl till att jag läste den här boken från pärm till pärm under några kvällar. Visst finns det gott om berättelser om mat och matlagning i goda vänners lag, men här finns också ensamma dagar, sommartristess, mossa på taket i kombination med höjdskräck, svårigheten med att kunna njuta av ledigheten för den som alltid jobbar och de första mörka höstkvällarna som samtidigt ger en ursäkt för att mysa runt i raggsockor och tända en eld. Han skriver om sin Klippo och nöjet att klippa sitt gräs själv och han gör det på ett sådant sätt att till och med 23-åriga sonen som inte rört gräsklipparen på flera år, säger att han plötsligt blev sugen på att klippa gräs.  Här finns flera av skärgårdslivets romantiska symboler som nyfångad abborre, vacker träsnipa, packmoppe och fiskebodar men här finns inte ett uns av den där semesterhysterin då vi inte bara ska vara glada, levande och älskande utan också smala, vackra och befinna oss på fantastiska middagar med underbara människor. Här slipper vi allt det där.

Det här är en bok utan prestationstvång som gör mig oerhört sugen på att laga och äta mat. Många av rätterna är enkla, som gjorda för att lagas under lata semesterdagar och även av den som inte är van att laga mat. De är också lustfyllda och det märks att det här är en kock som gillar god mat, vilket inte alltid är en självklarhet bland kökseliten. Dahlgren är också en utmärkt pedagog. Det finns få kokboksförfattare som verkligen tar läsarna i handen och leder oss fram till spisen och säger, varsågod och börja, det här fixar du och jag finns vid din sida. Anna Bergenström är en mästare på det området och Dahlgren visar att han också kan den konsten. Han ger också en rad olika tips om allt från odling, svamprensning, tillagning, till vad man ska tänka på om man ordnar en större fest.

Jag måste testa hans rostade spetskål med Brillat Savarin, brynt smör, citron och örter. Det verkar så gott och så enkelt! Och även hans friterade karré med jordnötssås, hans bagels med riven getmese och kanske även hans variant på kebabpizza, och curryn och… Jag blir till och med sugen på steka lite falukorv med stuvade makaroner, framförallt att testa falun från Jokkmokk, som Dahlgren påstår vara den bästa och som jag aldrig smakat. Falukorv från en mästarkock? Ja det krävs självförtroende för att våga göra ett sådant recept.

Om några timmar är det midsommarlunch. Sillarna är inlagda, färskpotatisen, dillen och gräslöken är skördad och brännvinet snabbkryddade jag för någon dag sedan. En somrig variant med lavendel, isop och citronmeliss. Snart kommer gästerna. Efter midsommarstång, matlagande, ätande, festande och gästerna åkt hem, kommer midsommarkvällens och nattens vemod. Snart är allt förbi, igen, men just nu sprudlar sommaren och vi alla lever. Det finns anledning att vara tacksam för den stunden. I morgon kommer en ny dag. Då kanske det ändå blir falukorv?

Trevlig Midsommar!