Gourmet 30 år – gravöl för en folkbildare
Gourmet 30 år – gravöl för en folkbildare https://www.hungryandangry.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Ann-Helen von Bremen https://secure.gravatar.com/avatar/88255445418f62883f7b3c40f969232d?s=96&d=mm&r=gTidningen Gourmet fyllde igår 30 år, men egentligen blev den bara 26. Det var då som den såldes till Plaza och det var då som Sveriges spetsigaste mattidning, började förvandlas till mainstream.
Det står alla fritt att göra vilka tidningar de vill och det brukar heta att man inte ska gråta över spilld mjölk, men jag tänker ändå fälla en tår över att svensk gastronomi har förlorat sin viktigaste tidning.
Gourmet var nämligen den tidning som inte bara lästes av matintresserade kroggäster och hemmalagare, utan i allra högsta grad av branschen själv. Ville man veta vad som bubblade i de allra hetaste köken i Sverige och i omvärlden, så var detta tidningen man skulle läsa. Och ville man veta allt, och då menar jag verkligen allt, så var detta tidningen som kunde ägna 20 000 tecken till ämnen som potatis eller peppar, utan att det under ett kommatecken blev ointressant.
I det gastronomiska mörker som rådde 1980 när Gourmet startade, skulle jag vilja påstå att tidningen inte bara har varit en del av den snabba utveckling som branschen genomgått, den har också varit en sann folkbildare. Visserligen en folkbildare på höga klackare, men dock.
Det ironiska är att i dag, när skaran av kunniga matlagare har växt betydligt, både i hemmen och ute bland krogarna, när vi till och med har en jordbruksminister som för första gången pratar om att utveckla Sverige till ett matland, då har vi förlorat en av de viktigaste spelarna i den matchen.
I dag finns ingen tidning som förmår att visa upp trender medan de är purfärska eller bedriver ett intellektuellt samtal kring maten. Att laga mat och äta är nämligen mer än recept och krogrecensioner, det är en del av våra kulturella uttryck.
Det var det som Gourmet förstod.
Och det är därför jag tänker kosta på mig att fälla en tår.
5 comments
-
-
Stefan
En tidning som föds av entusiasm och en totaltom marknadsnisch och klarar av att hålla fanan högt såpass länge är värd all heder. Det kan ju bli hårt att driva entusiasmen när den skall in i vardagslunket. Utanförskapet håller glöden levande och värmer en esoterisk skara medan innanförskapet är en våtvarm filt.
-
ann-helen
Allting har sin tid och det finns ingen anledning att vara nostalgisk. Däremot är det ett fattigdomstecken att det inte finns en marknad i detta land för en mattidning som vill något mer än bara rada upp recept och göra harmlösa hemmahos-reportage.
-
Camilla
Hamnade här av en slump efter att jag, precis som du en gång gjorde, fällt en tår eller två över gamla goda Gourmet. När jag ser den fruktansvärda layouten och bläddrar igenom de hafsiga sidorna i nya gourmet blir jag både ledsen och framförallt förbannad. Blir själv förvånad över min egen reaktion. Tog fram ett gäng tio år gamla nr ur bokhyllan och blev riktigt nedstämd. Hur kunde de göra så här? Varför sa ingen stopp? Ja, antar att jag bara blivit gammal, nostalgisk och lite bitter…
-
ann-helen
Tack för din kommentar. Ja visst är det lite sorgligt att vi i dag, i detta svenska matland, i en tid när vi har tre krogar på 50-bästa-listan, ändå inte har råd att ha en riktigt elitistisk mattidning? För det är pengarna det handlade om. Och fortfarande handlar om.
Anna Sjögren
Bra skrivet. På jubileumsfesten i onsdags höll nuvarande chefredaktören ett kort tal. Han sa att tidningen är precis lika bra nu som då. Han lät inte särskilt övertygande, för han måste väl, precis som alla andra läsare, märkt att den har genomgått en stor förändring sedan Plaza tog över.