Livsstilsshopparna behövs också

• augusti 11, 2011
• Ann-Helen von Bremen
• 1 comment

Ibland står de en upp i halsen, alla dessa Solsidan-människor som under de senaste åren har omfamnat hembakat, hemstickat, hemstoppat och naturligt. I sin jakt på ständiga livsstilsmarkörer, hovrar de just nu över det ekologiska.

Jag har skurit tänder varenda gång jag har gått in i en typisk ”tjej-lurar-butik” där det är så där härligt ekologiskt, med mycket gröna små skott och mysig inredning i trä och kvinnorna (det är mest kvinnor som är kunder i den typen av butiker) står där och kuttrar och utan att blinka plockar på sig varor för en mindre förmögenhet.

Som om de förstod något. Som om inte det enda skälet till att de är där, är för att shoppa vidare på sina egna personliga varumärken och det just nu råkar omfatta ekologin.

Likt en drake har min näsa börjat ryka så fort jag har sett Renée Voltaires gryn och nötter, bulkprodukter som i hennes små fina förpackningar får hutlösa priser.”Golddigger”, har jag tänkt, även om jag inte kunnat låta bli att imponeras över hennes lysande affärsidé.

Eller kockarna, som plötsligt har blivit miljö-omvända och stammande av upphetsning över sina biodynamiska viner försöker framstå som miljöaktivister, fast vi egentligen vet att det bara handlar om att hänga med TRENDEN.

Eller bönderna, som bara har ställt om av krassa ekonomiska skäl, inte för att de tror att eko egentligen är ett bättre sätt att bruka jorden.

Men jag tar tillbaka allting nu. För även om det handlar om lycksökare som surfar på ekovågen, även om det finns en grupp köpstarka konsumenter som bara ser eko som ett av många blingbling som de MÅSTE HA, så har de drivit en ekologiska utvecklingen framåt. Bara det faktum att pengastarka, röststarka personer och företag har gjort entré på ekoscenen har fått media att tok-rapportera om eko. Dessutom har både produktionen och marknaden växt betydligt.

Innan eko blev trend var det inte alltid så lätt att välja grönt. Förutom hos Coop var det rätt skralt i hyllorna och ute på krogarna var det bara ett fåtal entusiaster som kunde servera något ekologiskt. Framför allt ansågs eko som något trist, brunt, alternativt som gärna krävde både partibok och ideologisk skolning.

Jag kanske inte sympatiserar med livsstilskonsumenterna, men denna grupp bidrar också till att göra världen lite bättre. Det har blivit lite mindre bekämpningsmedel, lite mindre konstgödsel (som är en stor faktor när det gäller jordbrukets klimatpåverkan), lite mindre tillsatser och lite bättre för djuren. Och för fattiga småbönder i utvecklingsländerna har Västvärldens efterfrågan på eko inneburit ett bättre liv.

Vad händer när trenden klingar av och det i stället är andra attribut som är mer attraktiva för statusjägarna? Förmodligen surrar en del vidare till de nya blommorna, men långt ifrån alla. Jag tror nämligen att det händer något med oss när vi väljer eko. Vi börjar fundera på hur livsmedelsproduktionen ser ut och vad som är viktigt.

Jag har mött många bönder som klev in i ekologin enbart för pengarnas skull, men som växt i kunskap och engagemang. De har sett hur jorden börjat leva av insekter och mikroorganismer, hur fåglar och växter återvänt och hur sjukdomarna har minskat bland gårdens djur. Och de har känt en oerhörd lättnad över att slippa åka ut med bekämpningsmedelssprutan. Efter en sådan upplevelse går det inte att backa.