Förbudet mot hönsburar, eller katastrofen som inte blev
Förbudet mot hönsburar, eller katastrofen som inte blev https://www.hungryandangry.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Ann-Helen von Bremen https://secure.gravatar.com/avatar/88255445418f62883f7b3c40f969232d?s=96&d=mm&r=gI tider när allt fler röster höjs mot djurskyddslagen kan det vara intressant att titta på den mest infekterade striden som lagen hittills har orsakat: Förbudet mot att hålla värphöns i bur.
Att korna skulle ut på bete och hönsen släppas ut ur sina burar var de två riktigt stora symbolfrågorna när nuvarande djurskyddslag trädde i kraft 1988. Det skulle dröja ändå tills 2003 innan burförbudet trädde i kraft fullt ut och krävas en stor kompromiss – att höns fick sitta kvar i buren om de hade pinne, sandbad och värprede. Men oavsett kompromiss, så skedde ändå en stor förändring. I dag är det bara cirka 35 procent av hönsen som sitter i de sk ”inredda” burarna, drygt 50 procent går fritt inomhus och cirka 12-13 procent är ekohöns och får även gå utomhus. Det kan tyckas som fnuttigt, men tro mig, det har varit en revolution.
Jag följde utvecklingen under många år och kunde inte annat än häpna över den energi som lades ner på att stoppa burhönsförbudet. Motståndet var benhårt och argumentationen allt annat än nedtonad. Alla skulle nämligen dö – hönsen skulle hacka ihjäl varandra om de fick frihet, konsumenterna skulle bli sjuka eftersom livsmedelskvalitén skulle bli sämre och djurägaren själv skulle gå en för tidig död till mötes på grund av damm och höga ammoniakhalter i de frigående systemen.
Och framför allt skulle svensk äggproduktion bara vara ett minne blott. Ägg från Det Stora Stygga Utlandet, som inte hade infört burförbud, skulle helt ta över den svenska marknaden. Sverige skulle genom sitt burförbud importera ett ännu sämre djurskydd.
Striden var bitvis oerhört hätsk och de producenter eller företag som försökte följa lagen, blev mer eller mindre idiotförklarade.
Men i dag har vi facit. Den svenska äggproduktionen har inte minskat, utan tvärtom ökat med drygt en miljon ägg sedan 2003, vilket tyder på en rätt bra lönsamhet.
Riktigt intressanta är ekoäggen, som är mer än dubbelt så dyra som andra ägg, men som ändå har kunnat öka riktigt snabbt och nu alltså har 12-13 procent av marknaden. En sådan tanke – att det skulle gå att sälja ägg dyrt, baserat på ännu högre djurskyddskrav än vad lagen kräver, den tanken ansågs som ren utopi när lagförslaget kom i slutet av 1980-talet.
3 comments
-
-
ann-helen
Tack för det! Jag tror att ett skäl till att allt fler kritiserar djurskyddslagen är det gamla klassiska uttrycket – ”När krubban är tom, bits hästarna.” Lönsamheten i jordbruket är så dålig, särskilt för gris- och mjölkbönder, man känner sig pressad och övergiven av konsumenterna som säger sig vilja ha en massa mervärden som djuromsorg, men som sedan inte betalar för det. (Att man sedan kanske är dålig på att marknadsföra dessa mervärden som ibland också är otydliga, ser man inte alltid,)
Grisskandalen som var för några år sedan har också satt djupa spår. Att djurrättsaktivister klev in på ens egen gård, i ens eget stall kändes som en oerhörd kränkning. Jag kan tycka att det var bra att grisbranschen synades i sömmarna, men jag ogillar metoden. Vi som har varit ute på grisgårdar vet att det inte är, eller i varje fall inte var, så svårt att kliva in helt öppet och se precis hur det såg ut i stallarna. Det jobbet hade kunnat göras ändå, i fullt dagsljus, i full offentlighet. Nu valde man istället en metod som har blev totalt kontraproduktiv.
Ännu värre är det när det gäller minkarna. Jag kan förstå att de finns de som reagerar på minkuppfödning, men att ägna sig åt inbrott, förstörelse, bränder, hot och trakasserier är , den typen av kriminella handlingar är bara bedrövliga. Dessutom förstör det för alla de människor som är engagerade i djuromsorg och som väljer fullt demokratiska metoder.
-
Annika
Hej
Tack igen för att du lyfter upp dom här frågorna. Det är kul att höra att försäljningen av eko ägg har ökat. Men jag undrar varför bara det fortfarande bara finns en eko producent på kyckling, Bosarp? Om bara folk förstod skillnaden i kostnad mm att föda upp en kyckling som fått gå fritt, fått naturligt foder och leva mer än dubbelt så länge som konventionella kycklingar som stängs inne och där man manipulerar med dagssjud mm för att reglera deras ätande mm. Nu ahr vi kommit så långt så att dom flesta vet fördelarna med ekologiskt och är postivt inställda till ekoprodukter. Nästa steg är att folk måste förstå att priskillnaden är motiverad och vara beredda att betala för det. Ofta hör man ”jag vill gärna köpa eko men inte så länge som det är så dyrt”. En del har förstås ont om pengar och det får man förstå, men många av dom som klagar på att det är dyrt är personer som gladeligen köper kg kycklingfilé till 4 pers istället för att ta 500g eko och dryga ut maten med annat istället.
Kristofer
Jag blir så glad över att du skriver om de här sakerna! Alltför få matintresserade läser Land och ATL och får det perspektivet på livsmedelsproduktionen och det är sällan dessa tidningar tar upp ett historiskt perspektiv på de här frågorna. Jag tror inte att många i Stockholm känner till det motstånd mot djurskydd som du skriver om nu, och jag tror att många av djurbönderna inte begriper vad konsumenterna efterfrågar.