På farligt vatten

På farligt vatten 150 150 Ann-Helen von Bremen

I senaste ATL säger LRFs ordförande Helena Johnsson att djurskyddslagen måste ändras så att den blir mer flexibel och djurägarna får mer frihet och större ansvar att sköta sin djur på bästa sätt. Likaså kritiserar hon tillämpningen av lagen och menar att bedömningen måste bli lika för alla, oavsett var man bor i landet.

Allt detta låter ju bra, mer frihet och ansvar för djurbönderna, mindre godtycke från myndighetsutövarnas sida. Samtidigt finns det något djupt oroande över detta, särskilt när man läser de högljudda kommentarer som följer på artikeln och även den övriga debatten i ämnet. Där hävdas att djurskyddsinspektörer är fanatiska djurrättsaktivister och veganer och att djurbönderna är rättslösa. Och själva djurskyddslagen är bara ett enda tokigt noll-åtta-påhitt som kom till för att göra sagotanten Astrid Lindgren glad på hennes 80-årsdag.

Jag ber bara en stilla bön att inte alltför många konsumenter följer denna debatt, för om de gör det så borde alla de lantbrukare som inte har några problem med djurskyddskontrollen, bli allvarligt bekymrade över den bild som nu sprids. Jag hoppas också att LRF, i sitt kommande arbete med djurskyddsfrågor, kommer att kryssa rätt och inte ge efter för den ibland huliganliknande debatten.

Sant är att den djurskyddslag som i dag gäller, symboliskt överlämnades av Ingvar Carlsson till Astrid Lindgren på hennes födelsedag, eftersom hon varit flitig i debatten om djuromsorg. Men sanningen är också att Lindgren var inte ensam. Det fanns en utbredd opinion som var kritisk till hur lantbrukets djur behandlades, som tyckte att det var barockt att kor inte fick beta, att höns satt instängda i burar, osv.

Och den opinionen är inte borta.

Jag är övertygad om att det sker övertramp när det gäller tillämpningen av djurskyddslagen. Det är också mycket möjligt att inspektionerna har blivit tuffare på senare tid och jag kan tänka mig att den omorganisation som skett inom djurskyddet har gjort att bedömningen ute i landet varierar och det är givetvis inte acceptabelt. Men flera av de röster som nu höjs i debatten verkar i grunden kritiska till djurskyddet och det är något helt annat. Att vara lantbrukare och djurskötare är inte vilket jobb som helst, det är ett av de mest ansvarsfulla och viktigaste arbeten som finns. Det handlar om ett yrke som är grunden för vår matproduktion och har en stor påverkan på miljön och vårt landskap, både bra och dålig beroende på hur lantbruket sköts. Dessutom innebär skötseln av djur ytterligare en ansvarsfull dimension.

Om det nu råder godtycke och rättsosäkerhet beträffande hur djurskyddslagen ska tillämpas, så måste man givetvis komma till rätta med detta. Men därifrån till att skälla all djurskyddskontroll av ondo, hota enskilda kontrollanter, ifrågasätta hela djurskyddslagen och allmänt bete sig som flåbusar – dit borde steget vara mycket långt.

Men det är det tyvärr inte.

 

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
10 comments
  • Suzanne

    Jag håller helt med dig, vi konsumenter vill att vår mat ska ha det bra innan vi käkar upp den. Det finns en etisk fråga att ta hänsyn när det gäller djurhållning som inte är så lätt. Men en bra början är ändå att vi behandlar djuren så bra vi kan och att vi konsumenter betalar priset för bra djurhållning. Vill vi äta kött får vi vackert betala vad kött kostar. Vi ska betala och bönderna ska få betalt för sitt arbete att ta fram bra kött med en god djurhållning.

  • Annika

    Jag instämmer. Problemet är att vissa har så kort minne. en djurskandal på TV, så köper alla ekologiskt kött. 2 veckor senare är det glömt och då köper man det där storpacket köttfärs för 59,90 för det var ju ett så bra pris (som djuret fick betala)! Andra VILL inte veta, dom lever i förnekelse. Dom kanske till och med hittar argument för att förvara sitt konsumtion av massproducerat industrikött för att slippa må dåligt själva. Vanligt argument är att ekologiskt är bara fusk, det är inte bättre så varför betala för det. Tråkigt men sant!

  • Ann-Helen

    Suzanne och Annika, tack för era kommentarer.
    Vårt minne är både kort. Och långt. Vi reagerar snabbt på skandaler, men sedan återvänder vi också rätt snart till vårt tidigare köpmönster. Men på sikt fylls vår oro på, en oro för att allt inte står rätt till när det gäller vår matproduktion. Jag tror aldrig att vi har varit så ängsliga för vår mat som vi är i dag.

    Och den här oron är egentligen mycket allvarligare, för den drabbar till viss del även den produktion som försöker hålla en högre djuromsorg.

    Sedan anser jag fortfarande att ett stort skäl till trögheten är att lantbruket och förädlingsföretagen, dvs mejerier och slakterier m fl, fortfarande är så ovilliga att marknadsföra ekologiskt eftersom man är rädd att det övriga lantbruket framstår i sämre dager. Och detta trots att bönderna faktiskt tjänar lite pengar på eko, så gäller ändå inte ekonomins lagar just i detta fall.

  • Annika

    Hej igen
    Jag instämmer i att oron vad vi stoppar i oss aldrig har varit högre än idag, men jag tror inte det handlar så mycket om genuin omtanke om varken djuren eller miljön, utan många utgår ifrån ett själviskt perspektiv. Man vill inte ge sig själv eller sina barn besprutade grönsaker med massa gifter och man vill ha det ekologiska köttet eller naturbeteskött för att det är av bättre kvalitet, smakar godare och är hälsosammare osv. Man är livrädd för tillsatta E-nummer men bryr sig mindre om hur urprungsråvaran tagits fram.

  • ann-helen

    Jag tror att konsumenterna har många skäl till sin oron. Visserligen tror jag också hälsan har blivit ett starkare skäl, men omsorgen om djuren, klimathotet & miljön ligger ändå och tickar där i bakgrunden, det tycker jag att man märker rätt snart när man pratar med människor. Jag får ofta frågan om hur man ska äta för att det ska bli “rätt” och då handlar det alltid om ett bredare perspektiv än den egna hälsan.

  • Annika

    Jag är inte å säker på att den åsikt man har när ämnet diskuteras visar sig i de val man verkligen gör i praktiken. Att prata är en sak att handla en annan. Jag jobbar själv med ekologisk & klimatsmart mat och vi har från flera olika håll, fått rådet att trycka mindre på våra miljöargument i marknadsföringen och mer kommunicera ut vår kvalitet, vår goda mat och hälsofördelarna med mindre gifter i maten. Till och med specialister inom miljödriven affärsutveckling säger att miljöargumenten inte säljer, annat än kanske en liten klick av befolkningen, runt 10% som verkligen lever som dom lär. Men jag hoppas att du har rätt och att fler och fler blir genuina i det avseendet

  • john.tray

    Bra skrivet.
    Men sveriges “såkallade” djurskydd liknar mest godtyckliga avlivningar av en Länstyrelse med utstuderade arbetsmetoder.
    Ett djurskydd som mest liknar rena utrotningar
    i alltför många “påhittade” och grundlösa djurskyddsärenden.
    Detta pga att Länstyrelsen har för lite att göra
    eller bara vill vara elaka..
    Att “hitta på” brott,djurskyddsärenden eller
    andra vanvårdsfall.
    Mvh.John.

  • john tray

    Att “hitta på” brott,djurskyddsärenden eller andra
    vanvårdsfall är INTE tillåtet enl lag.
    Vidare kan man ju undra varför Länstyrelsen ljuger till media att omhändertagna djur var vanvårdade när dom veterinär-besiktats utan anmärkning????
    Den som vill läsa mer om GROTESKA djurskyddsärenden
    kan gå in på bloggen “sveriges snyggaste bonde”
    eller på Astrids blogg, (www.forysta.bloggspace.se)
    Mvh.John.

  • ann-helen

    Tack för dina kommentarer. Det finns säkert exempel där det har skett övergrepp, precis som när det gäller övriga rättsfall. Men att utgå från att länsstyrelserna av brist på sysselsättning eller illvilja jagar oskyldiga bönder, det köper jag bara inte. Tyvärr har jag genom året pratat med alltför många djurskyddsinspektörer och veterinärer som tvärtom har pekat på hur svårt det är att komma tillrätta med fall av vanvård.

  • john

    Nej köpa saker gör man nog gärna inte om man inte själv varit på plats och sett hur dom beter sig.
    Djurägare som bara står och gapar när djurskyddsinspektörer kommer på besök med flera poliser i följe
    (som om det hade skett ett mord eller nåt).
    Inspektererar,ljuger,överdriver och hittar på,
    och gör verkligen allt för att omhänderta fullt friska djur.Djur som dom sedan “blixtsnabbt” lämnar över till Polisen.Dessa djur anses av Polisen obekväma och Polisen vill helst bli av med dessa så fort som möjligt.
    Och där står dessa djur,hundar i bur med vädjande undrande ögon.
    Nervösa hästar med undrande ögon.
    Bortslitna från sin grundtrygghet.
    Väntar på att avlivas..En del kanske förstår,
    Andra djur kanske ej förstår och slipper då denna ångest.Att poliser bara vill sköta sitt jobb och struntar i allt annat.
    Även veterinärer vill bara sköta sitt jobb.
    Ingen reflekterar,Ingen tänker efter,Ingen känner efter,Ingen funderar på systemfelet,
    Ingen funderar på om djuren faktiskt gått ur askan i elden..
    john.

Leave a Reply

Your email address will not be published.