Mindre köttkonsumtion, med gudars hjälp

Mindre köttkonsumtion, med gudars hjälp 150 150 Ann-Helen von Bremen

Argumenten biter inte på oss. Trots Köttfri Måndag, statliga och internationella kostrekommendationer och en allt högljuddare kritik från miljörörelsen så hjälper det inte – vi fortsätter äta mer kött, 86 kg per person, för att vara exakt. Och vi är inte ensamma om vår kött-längtan, inte i Västvärlden och heller inte i övriga världen. Det verkar som om det första som människor gör när de får det lite bättre ställt, det är att gå ut och köpa sig en biff!

Jag är ingen motståndare till kött, tvärtom en stor köttätare och jag tror att kor och lamm som framförallt föds upp på gräs inte bara är vettig mat utan också gör nytta i jordbruket och i landskapet, men jag vet att jag trots allt äter alldeles för mycket. Det här är inte en krönika om det är rätt eller fel att äta kött, utan mera en fråga, vad ska man göra med mig och alla andra som trots all kunskap ändå äter för mycket kött?

Det verkar egentligen som det bara finns två sätt som minskar köttet på tallriken, mindre pengar eller gudomligt ingripande. För är det något land som har lyckats hålla nötköttskonsumtionen i schack, trots en ökande medelklass, så är det Indien. Och det finns en enkel förklaring till det – det starka förbudet i religionen mot att döda en ko som också är sanktionerat av staten i vissa indiska delstater där det på sina håll kan ge upp till sju års fängelse för att slakta en ko.

Det finns flera förklaringar till kons särskilda status. Rent praktiskt handlar det om en tidig insikt om att Indien inte klarar av att hålla en massa kor för köttproduktion, bättre då att ta vara på mjölken och dyngan (som bränsle och byggmaterial) eller att använda oxen som dragdjur i stället för att äta köttet. Men hur har man lyckats med detta? Jo genom att ge kossan en snudd på gudomlig status. Kon är i sig ingen gud, men däremot kan upp till 300 olika gudar färdas inuti en alldeles vanlig ko. Kor ger därmed inte bara lycka utan också välsignelse på en rad olika sätt. Och vem vill döda en varelse som rymmer så mycket gudomlighet inom sig?

En annan sak med kossan är att hon är bara en återfödelse från människan. Mellan en djävul och en ko krävs det dock 86 återfödelser, rätt hårt arbete alltså, och dödar man en ko rasar man ner till noll igen och blir en djävul. Tror man på detta så aktar man sig nog rätt noga för att sätta sina tänder i en högrev.

Nu säger förstås vän av ordning att koätarförbudet kringgås på en rad olika sätt, vilket är sant. Det slaktas kor även i Indien, både lagligt och framför allt olagligt. Dessutom har på senare tid inte bara kycklingkonsumtionen utan även nötköttskonsumtionen ökat. Anledningen anses vara den klassiska – en växande medelklass som vill lägga sig till med västerländska matvanor.

Men fortfarande verkar den gamla religionen behålla ett visst grepp, köttätandet ligger på 5,5 kg per person, där det mesta är kyckling, en rätt avsevärd skillnad mot vår köttfest. Kanske inte The Shiva-way kommer att hålla i framtiden, men den har onekligen fungerat rätt länge. Har Köttfri Måndag funderat på detta?

Ann-Helen von Bremen

Vem har makten över din matkasse? Det här är en blogg om hur matproduktionen, politiken och affärerna kring maten ser ut. Jag arbetar annars som frilansjournalist och skriver om lantbruk, livsmedel och mat. Här skriver jag mer fritt om matkedjan. Jag är inte alltid arg, mat är ett av mina största nöjen. Men jag är alltid hungrig. Ann-Helen Meyer von Bremen

All stories by: Ann-Helen von Bremen
9 comments
  • Gunnar Rundgren

    Någonstans så reflekterar det nog samman överkonsumtion vi har på alla områden. Det har hela tiden funnits ett direkt samband mellan inkomst – och ställning i samhället och köttätande. Även om sambandet kan förefalla lite långsökt så finns det också ett samband med den ökande användningen av konstgödsel och köttätandet. Konstgödseln har inneburit att bönderna skippar bra växtföljder och odlar mer och mer spannmål, vilket har öppnat för den industriella köttproduktionen, vilket betyder att kött har blivit väldigt billigt. Medan “gräsupfödd biff”, eller “frigående höns” vilket tidigare var det normala har blivit lyxprodukter. Och konstgödseln är i sin tur möjliggjord av billig fossilenergi…I grund och botten är det den som är bränslet i det mesta av vårt konsumtionssamhälle.

  • Annika

    Håller absolut med om att vi måste dra ned på köttkonsumtionen, dagens intag av kött är inte hållbart. Fast det är ju inte köttet i sig som släpper ut växthusgaser, utan när kossorna släpper väder. Föder man upp kor för mjölkproduktion som i Indien, är det väl ännu mer osmart ur miljö och resurssynpunkt att inte ta tillvara på köttet? Även stor skillnad på miljöpåverkan om vi skulle ta tillvara djurets alla delar istället för att bara äta “ädlare” delar och bygga upp köttberg. Likaså om bara mjölken dricks och resten av djuret går till spillo. Har därför aldrig förstått varför man gör beräkningarna baserat på kg kött/person. Istället borde man utgå från antalet djur som föds upp när man gör klimatberäkningar.

  • ann-helen

    Frågan är om indierna inte är rätt listiga ändå. Vi vet för lite om hur stor klimatpåverkan som kon står för, men det verkar ju luta åt att detta påverkas en hel del av vad kon äter. En ko som käkar gräs ger mindre påverkan än en som lever på spannmål, soja, majs etc. Får dessutom kon gå ut och hämta sin mat själv på beten, så räknar man också med att beten binder en hel del kol, särskilt om det också råkar växa lite träd på markerna.
    När det gäller just indiska kor så ser det givetvis olika ut, men generellt äter de rätt lite kraftfoder. I stället får rätt många av dem hålla till godo med det som finns – inte bara gräs, utan stubbåker, vass, gräs i dikeskanterna, avfall osv. Utan att ha sett några livscykelanalyser på det, så låter det som rätt miljöeffektivt och smart. Indiska kor ger inte så mycket mjölk som våra högmjölkande svartvita Holsteinkor, men de är å andra sidan betydligt mer robusta, härdigare och som sagt, inte lika petiga med maten.
    Indiska kor lever, generellt, längre. Man använder inte bara varenda droppe mjölk, utan även deras gödsel. Om man sedan i slutändan också äter upp dem, vilket trots allt förekommer i rätt stor utsträckning även om inte all konsumtion sker i Indien, så måste det ändå vara mer resurseffektivt, än att snabbt och kostsamt föda upp kor som ska landa som biff ? I dag bygger mycket av våra billiga livsmedel på olja (se Rundgrens kommentar) men detta kommer att förändras när oljan blir dyrare. Men även med dagens priser så är det dyrt att producera kött på vårt vis, om vi räknar på hela kostnaden.

  • Annika

    Även svenska kossor skulle ju kunna leva mindre på kraftfoder och mer på gräs. Vi skulle kunna ta hand om gödslet och slippa konstgödslet och låta kossorna få utlopp för deras naturliga beteenden. Indiernas djuromsorg och respekt för djuren kan vi säkert lära oss mycket av och vi måste i så fall sänka vår köttkonsumtion till rimliga nivåer. Men det jag opponerar mig emot är det skulle vara köttet i sig som är miljöboven. Mjölkproducerande djur släpper också ut växthusgaser och att ta tillvara på köttet från en ko som gett mjölk, måste ju vara resursoptimalt? Dessutom är ju hälften av dom djur som föds kalvar som inte ger någon mjölk. Kött är förvisso ett resurskrävande livsmedel, men ger också en hel del näring. Så att inte ta tillvara på kött från de djur som ändå föds upp är ett resursslöseri, på samma sätt som att slänga köttet i soporna. Att mäta klimatpåverkan baserat på konsumtionen av kött blir av samma anledning missvisande. Och det är det jag menar med att man borde göra klimatberäkningar på antal djur som föds upp/capita istället för kg köttkonsumtion/capita. Även en algoritm för att väga in hur länge djuren lever i snitt och hur dom föds dom upp, mest på gräs eller mest på kraftfoder.

  • Frank Nilsson

    Veganerna överger tamdjuren. De ser inte till tamdjuren som arter, utan som individer.
    I naturen håller rovdjuren hjordarna av gräsätare friska genom att äta de svagaste djuren. De behöver varandra. Veganernas åsikt att vi inte ska äta tamdjuren skulle leda till att arterna av tamdjur utrotas och merparten av oss med dem.
    När vi tämjde dessa arter och de lät sig tämjas, ingicks ett underförstått avtal. De skulle leva under vårt beskydd och vi skulle behandla dem väl. De skulle aldrig klara sig i det vilda, utan försvinna som arter. Som motprestation fick vi rätten att äta dem när deras tid är ute.
    Alla äter och alla äts, det är naturens ordning. Gräsätarna äter gräset och rovdjuren äter gräsätarna. Tamdjuren äter den föda vi tillhandahåller och vi äter tamdjuren när deras tid är ute. När vår tid är ute, äts vi av jorden med alla dess små innevånare.

  • Frank Nilsson

    Världsnaturfonden skriver:
    http://www.wwf.se/vrt-arbete/jordbrukslandskap/naturbete-och-naturbetesktt/1129758-naturbetesktt-miljn
    ”Naturbeteskött – bra för naturen, miljön och klimatet!
    ”Energisnålt
    Att äta naturbeteskött är ett bra sätt att spara energi! Det går åt mindre energi att producera naturbeteskött än annat nötkött. Att producera kött med hjälp av kraftfoder, vilket är det vanliga sättet numera, kräver 5–8 gånger mer energi. För 1 kg naturbeteskött går det inte åt mer energi än att odla 1 kg bönor.”
    ”Växthuseffekten minskar
    All boskapsuppfödning innebär utsläpp av metangas som bidrar till växthuseffekten.
    Ny forskning tyder på att utsläppen kompenseras i betade gräsmarker. Genom upptag av koldioxid i växterna och lagring av kol i marken blir nettoeffekten ändå positiv i naturbetesmarkerna och växthuseffekten minskar. Permanenta gräsmarker som inte plöjs har visat sig ha kolsänkeförmåga i paritet med skogsmarkerna.
    *USDAs Agricultural Research Service, July 2005 .
    EU´s Green Grass Project, january 2007”
    Lägg märke till referenserna! Varför åberopar veganerna inte dessa?

Leave a Reply

Your email address will not be published.